Det börjar närma sig terminsavslutning, vilket innebär att examensarbetet ska avslutas, opponeras på och slutligen redovisas. Idag slog vi (jag, Carro och Ellen) rekord i hur länge vi suttit på bibblan. Vi packade ihop våra saker kl 21.00!!! Vilken lång dag det har varit, eller rättare sagt vilka långa tio veckor. Men nu börjar vi se ljuset i slutet av tunneln.  Ellen (och jag till en viss del) har bloggat en hel del om vår vistelse i ”vårt andra hem”. Nu undrar ni säker hur vårt andra hem ser ut, och det ska jag tala om för er...

Det sägs att en bild kan säga tusen ord, men de enda ord jag kommer att tänka på  när jag ser källaren och grupprummen är usch, blä och fy. Eller vad säger ni, Ellen och Carro? Har ni något att tillägga?

En film däremot… här kommer en filmsnutt som säger en hel del om hur seriösa vi (stundvis) har varit under perioden då vi skulle ha skrivit på vårt examensarbete: 

Ytterligare en veckas examensarbete-skrivande är förbi. Som min kära vän Ellen skrev börjar vi bli ganska trötta på detta arbete. Ibland känns det som om man tillbringar mer tid i grupprummet (som gud glömde) än hemma.

I snart tio veckor har jag, Ellen och Carro stängt in oss i grupprum i källaren på Universitetsbiblioteket för att skriva på vårt examensarbete. I början pratade vi om att inreda grupprummet eftersom vi skulle tillbringa så pass mycket tid i ett och samma grupprum. Men bibliotekarien satte stop för våra planer. Vi hade bokat ett och samma grupprum under den tid vi får på oss att skriva. Då gick de in och ändrade reglerna till att man endast kan boka två veckor i förväg. Något om att ge alla en chans att få tillgång till grupprummet. What the f**k… you snooze, you loose. Översättning: straffa inte oss för att vi var smarta (och snabba) nog att boka grupprum för hela perioden.

Grupprummet är kallt, mörkt, kalt och eländigt. Ett bord, fyra stolar och krokar att hänga saker på (snart oss själva). Hänger lite sladdar och rör här och där från taket. Vi tror starkt att våra konkurrenter sprutar in någon form av gas genom plaströren som påverkar våra förmågor att skriva grymma arbeten. Gasen gör oss även en smula paranoida (in case you haven't noticed it).

Gårdagen var en händelserik dag. Inte nog med att vi var trötta och flummiga av oss själva, det kommer in en inget-ont-anande student som gör en enkätundersökning med inriktning moraliska saker. Min favvofråga var något i stil med: Är det moraliskt försvarbart att mörda någon som dödat din släkting. Hell yeah!!! Ni kanske inte är bekanta med maffians motto:
 

Även vänner ingår i vårt motto, *blinke blink* Ellen :)

Resten av dagen kan ni läsa om i Ellens blogg: nellelee.blogg.se (eller tryck på länken till vänster: thoughts to share)