Jag blev helt chockad häromdagen. Att någon inom serviceyrket kan bete sig så… En kille framför mig skulle betala med sitt busskort. Apparaten pep ifrån (något var fel) och han var utbytesstudent så han kunde inte läsa varför apparaten sa ifrån. Jag trodde först han höll kortet för långt bort, har hänt mig, så jag typ puttar hans kort närmare. Den piper igen. Han frågar då chauffören:

Kille: Is it enough money?

Busschaufför: Det fattas pengar.

Kille: What is it? Is it not money?

Busschaufför: Det fattas pengar!

Kille: What’s wrong? (helt förvirrad)

Busschaufför: DET FATTAS PENGAR!

Jag: You don’t have enough money.

Kille: aha, ok, thanks. (tar upp pengar)

Vilken idiot. Vad hjälper det att upprepar samma sak gång på gång om personen inte förstår svenska. Hur svårt kan det egentligen vara med engelska, även för de äldre generationerna? Alla, eller de flesta, borde väl ändå kunna ”money” och ”no”, ”No money”.

Idag har jag åkt buss en hel del och det innebär ju att man snappar upp ett och annat. Bland annat har jag fått lära mig att man pratar kanadensiska i Kanada (?!?). Personen som informerade mig om detta går på universitetet (scarey).

Busschauffören var inte alls uppmärksam, dessutom hade han väl någon dag kvar innan pensionen. Han körde förbi två busshållsplatser där folk stod och väntade och glömde stannat tre gånger. Eftersom det är stora snövallar överallt fick han backa tillbaks så folk kunde gå på/av bussen. Tog sin lilla tid att komma fram. Dessutom körde han hela tiden in i snövallarna i svängarna. Jag förstår att det är trångt nu, men lite otäckt är det allt.

En cool grej var en mamma och hennes dotter som hade en liten konflikt redan när jag klev på bussen. Det hela tycktes handla om att flickan ville gå runt i bussen och mamman sa att man måste sitta still på bussen. Flickan gnällde och grät och försökte komma loss. Mamman höll fast henne och förklarade att så får man inte göra. Till slut sa hon om du inte slutar så hoppar vi av och går sista biten. Jag tänkte för mig själv ”yeah right” att du gör. Men hör och häpna hon höll sitt ord. Vid nästa hållplats drog hon ut flickan och lät henne ligga på knä i snön och gråta. Det finns visst några enstaka föräldrar som är konsekventa. Härligt att se!

Kom på en grej som hände i fredags som jag bara måste berätta om. I fredags och lördags var det gratis att åka buss inne Växjö.. På väg till skolan tänkte jag inte på att det var gratis så jag stoppade ner mitt periodkort som vanligt. De som kom efter mig gjorde samma sak. Halvvägs till stan kom jag på att det skulle ju vara gratis. Men busschauffören verkade inte ha kommit på detta. Inne i stan kom en ny chaufför som upplyste den andra om att det är gratis och att passagerarna bara kan gå in. Samma sak när jag åkte från skolan till stan. Alla gick förbi utan någon som helst procedur. Nu kommer det som stör mig så fruktansvärt mycket. När jag skulle åka hem från stan gick jag förbi, men blev stoppad av busschauffören som frågade:

B: Ska du inte ha en biljett?

Jag: Men är det inte gratis?

B: Jo, men bussbiljetten är gratis den med (?!?).

Jag: Jaha men varför ska jag då ha en biljett?

B: Men det måste du ha om det kommer en kontrollat och du inte har biljett så får du böta (?!?)

Jag tänker inombords WHAT??? I denna stund var det nära att det hände något som jag lyckades avstyra vilket visar mig hur pass vuxen jag har blivit på sistone. För något år sen hade jag börjat tjafsa med denna busschaufför, men jag valde att låta det och honom vara. Det är ju inte särskilt hållbart att skriva ut en massa biljetter i onödan tycker jag. Och syftet med att ha biljetten vid en kontroll är att visa att man inte tjuvåker utan att betala. Jag kan verkligen inte förstå syftet med att skriva ut biljetter när det är gratis. Min slutsats är att han är största paragrafryttaren (se där, ett ord jag aldrig trott jag skulle använda mig av) bland alla chaufförer.

En tjej pratar i telefon: Jag förstår inte varför de lägger en tenta den 12:e januari. Man vill ju gärna vara klar med sånt innan jullovet. Nu måste man ju plugga under jullovet, så jobbigt liksom.

Välkommen till studier på högre nivå flicka lilla! För er som inte läser på Universitetsnivå kan jag säga att man har inte några lov. Det är studier på heltid som gäller. Om man slipper göra något under lovet så har man stor tur. Vi har haft den turen vid ett tillfälle, annars är det alltid arbeten som ska göras eller tentor att plugga till.

Det var en väldigt intressant busstur jag hade imorse. Steg på och satte mig framför några tjejer som var mitt inne i en diskussion. Den gick något i stil med detta:
1: … å så måste vi typ skaffa fram 20 000 kr innan resan.
2: Ja, typ bara biljetten kostar 10 000 å sen vill man ju ha lite man å så typ. (de pratar om sitt projektarbete)
1: Ja, för vi får säkert en massa äcklig mat där.
2: Undra om det finns McDonalds i Tanzania?
1: Jag vet inte, kanske.
2: Fast egentligen skulle jag vilja åka till Afrika och göra mitt projektarbete.


Rätta mig om jag har fel, men ligger inte Tanzania i Afrika? Det fick mig att tänka på en sak som en tjej jag jobbat med sa. Hon och en till pratade om att åka till Paris. Hon säger då ”Åhh, jag har alltid velat åka till havet”. Seriöst, hur ser det ut med geografiundervisningen i skolan. Bild från: http://www.tanzaniatouristboard.com/




Väl i stan hoppar de av och andra miffos kommer ombord. En tjej sätter sig bredvid mig och hennes killkompis på andra sidan. Plötsligt hör jag följande med en extrem bonnedialekt (ja här kommer mina fördomar fram igen):
Tjej: … men du är ju duktig nu på att dansa.
Kille: Ja för fan, dans är ett jävligt bra raggningsknep. JÄVLIGT BRA. Fast det tråkiga är att man bara lockar en massa 30 plussare.
Tjej: He he ja, 30 plussare och ****** (ett tjejnamn)

Vänder mig om för att se hur han ser ut och han ska nog vara glad om han ens kan få en 30 plussare. Nej nu var jag elak. Men seriöst hur kan man sitta och tala högt om liknande saker på en buss. När tjejen sa namnet på en annan tjej såg man hur hela bussen stannade upp och tittade på henne. Skäms på er.

Jag har lyckats blockera försäljare från min telefon, men hur ska jag blockera dem från att störa mig på stan? Idag gick jag på stan mot Gina Tricot då en kille skriker (verkligen skriker) något i stil med ”Heeeeeej, tänk att träffa på dig här…”, samtidigt som han håller ut armarna mot mig. Jag hade ju inga linser pga ögonen så jag såg inte vem det var. Gick lite tveksam mot honom samtidigt som han närmade sig. För sent såg jag 3 tröjan han hade under. Jag hann inte säga något i stil med ”jag inte svenska bra”, eller helt enkelt NEJ TACK. Vi hade följade samtal på ett ungefär:

3: Jag heter ***** vad heter du?

Jag: Hur så?

3: Ehhh, vad har du för operatör?

Jag: Comviq med studentrabatt

3: Jaha det var en bra operatör. Hur mycket ringer du för i månaden?

Jag: 150 kr.

3: Jaha, men du, vad har du för telefon.

Jag: Hurså?

3: Är den ny?

Jag: Nej, inte direkt.

3: Jaha men då kanske jag kan visa...

Jag: Nej tack, jag tycker det är ohållbart att köpa nya mobiltelefoner hela tiden. Min telefon kommer jag att ha tills den dagen den dör.

3: Men du, om du tar fram det kan jag fixa så den dör direkt, ha ha.

Jag: What ever, nu går jag.

3: Men du, har du hemtelefoni?

Jag: Nej, hej då.

Det är rätt underhållande att driva lite med försäljare, men nu hade jag lite bråttom och var på riktigt uruselt humör så jag hade verkligen ingen lust för honom och hans säljsnack, vilket syntes förmodligen i mitt ansikte. Han omgrupperade sig dock på 3 sekunder och hittade ett nästa offer bakom mig. No harm done!

PS Jag ääääälskar min 4 år gamla Sony Ericsson K750i. Aldrig att jag byter ut den innan dens tid är förbi.

Jag är inte redo att lämna temat Özz bakom mig riktigt än J. Özz skrev i ett av sina blogginlägg ”Jag har lyckats träffa den suraste och sämsta bartendern i mitt liv... i Växjö haha”. Jag kan tillägga att vi kan utöka ”surast och sämst listan” med Växjös stolthet busschaufförerna. Stötte på en otrevlig och kaxig jävel imorse (inte första gången) när jag tog bussen till campus. Dessutom kan jag tillägga att han tillhör den skaran som är obekanta med uppfinningen deodorant (fast när jag tänker efter så är nog detta ett nationellt fenomen, de i Göteborg är inte fräschare de). Hur som helst, jag tittade på busstabellen och såg att 1:an gick 8.05 från Hovshaga Centrum och skulle vara vid TC 8.28. När vi kom till resecentrum var klockan 8.22. Blev då fundersam över varför han stänger av motorn. Ännu mer fundersam blev jag när han sen lämnar bussen. Han kommer sen tillbaks med tidningen Metro och börjar läsa den. Jag skulle träffa Carro och Ellen innan ett seminarium för att prata ihop oss och började få lite panik. Jag går fram och frågar snällt:

Jag: När hade du tänkt köra igen?

Han: Jag ska köra 8.28.

Jag: Men, ska du inte vara vid TC då?

Han: Nej, jag köra 8.28.

Jag: Ok, men här (tidtabellen) står det att det tar 23 minuter till TC, alltså ska bussen vara där 8.28.

Han: Nej jag kör 8.28, det står här (pekar på sin dator).

Förvirrad som jag var kunde jag inte ge mig utan ett tillfredsställande förklaring så samtalet kring detta fortsatte en stund till och slutade på följande sätt (mycket tack vare hans odör):

Han (väldigt otrevligt): Ey, jag kör som de säger, om du har problem prata med ”dom där borta” (pekar mot resecentrum).

Jag (skit irriterad och arg): Ok kompis, förlåt att jag störde. Jag ska prata med dem så du kan fortsätta läsa din tidning i fred.

Funderade på att fråga ”dom där borta” efter skolan för att ta reda på om det är jag som är idioten som inte kan läsa busstabellen eller om det är han. Hann dock inte med detta idag, men kanske att jag gör det för skojs skull nästa vecka.

Arg som jag var på bussen började jag smida planer på att jävlas lite med dem och starta en deodorantinsamling för de starkas behövande busschaufförerna. Vore det inte kul att komma in på deras kontor med en kartong full med deodorant och be dem dela ut dem till deras behövande anställda? Så ni som vill stötta mig i kampen mot en fräschare bussmiljö donera ert bidrag i min brevlåda (om du vet var den bor). Busschaufförerna (och vi bussresenärer) behöver just DIN hjälp. Ditt bidrag kan göra skillnad. Do it! Do it! Do it!

Har du själv ett trevligt minne du vill dela med dig av? Vi kanske kan ge ut en bok med korta buss- och busschaufförrelaterade upplevelser… ha ha ha.

http://ozznujen.blogspot.com/2008/10/vxj-by-night.html