Ytterligare en dag på ”fredags-jobbet”. Idag var vi mest ute och barnen var självgående. Det gav mig tid att observera dem. Tänkte att jag kanske kan lära mig ett och annat. Det jag lärde mig var att är man inte rättvis och konsekvent så faller allt samman. Tyvärr var det inte barnen som lärde mig detta utan lärarna. Men borde inte alla lärare veta detta? Jag vet inte vad som hände idag, men barnen var totalt oroliga och… ja, lite jobbiga. Deras beteende var extremt smittsamt. Plötsligt var hälften i uppror. Källan till det hela är enligt mig otydliga instruktioner och förväntningar på dem. Det som ett barn absolut inte får göra kommer ett annat barn undan med utan problem. Oftast är det den lilla syndabocken som ”brukar” vara ”jobbig” som får skulden trots att barnet är skuldfri just då. Oftast är det den ”extremt jobbiga” som kommer undan med saker och ting för han/hon ställer till med ett j***a liv som ingen orkar konfrontera.

Ex: barnen fick inte gå till ett visst område. En pojke gjorde det som en lek vilket självklart startade en kedjereaktion och ytterligare tre till följde honom. En av dem var vår lilla ”syndabock” som fick sig en rejäl utskällning, medan de andra fick en tillsägning. Några minuter senare kom den ”extremt jobbiga” till området och jag tror, bara tror, han ville provocera och få en reaktion. Ingen sa något. Plötsligt var hälften av barnen där och lärarna bara tittade på.

Nä fy vad orättvist. Inte undra på att barn ibland flippar ut och är okontrollerbara. De vet ju inte vad som gäller och vi är otydliga med att förklara och dra gränser. Skärpning ute i skolan/förskolan!! Å andra sidan kanske alla hade en dålig dag… får man ha dåliga dagar när man arbetar med barn?

Ja, det sammanfattar min dag rätt så bra. Många av barnen var lite sjuka idag och hade härliga snoriga näsor, tyvärr var det den trögflytande varianten man nästan måste dra ut. Äcklad? Nej då, jag tänker så här nämligen: om man inte snyter dem så kommer snoret garanterat att hamna någon annanstans som på deras kläder eller händer. Eftersom jag gärna kommer barnen nära så riskerar jag att komma i kontakt med deras kläder eller händer. Alltså kommer snoret med tillhörande bakterier att hamna på mig om inte näsorna snyts. Clever va?

Ute var det hur kallt som helst. Vinden var kylig och det gjorde ont i ansiktet. Barnen ville åka pulka och det ville jag med. Men de små ehh… änglarna tog alla pulkor och jag fick nöja mig med att titta på och försöka undvika att någon råkade ut för tusen hål i nacken.

En cool grej från idag var att jag tog åt mig av det jag läst i ”Relationskompetens i pedagogens värld” och tillämpade det på barnen, med stor framgång vill jag säga. Det går inte att vara enväldig härskare med barn. De måste få veta att deras önskemål, behov och vilja tas på allvar, men att det inte alltid går att genomföra. Nyckelordet är KOMPROMISSA! Exempel: en liten tjej ville plötsligt måla när det var dags att äta frukost. Jag tog mig an henne och sa att vi ska äta nu, du kan måla sen. NEJ! Först tänkte jag att nu får jag inte backa, nu tar jag tag i detta och det får ta den tid det tar. Försökte igen med att du kan måla sen och försökte ta av henne förklädet. Tjejen totalvägrade och intog direkt försvarsinställning (man kan ju bara ana vad hon varit med om tidigare). Försökte med att jag ska lägga undan förklädet så ingen annan tar det så får hon måla efter maten. NEJ! Då tänkte jag ok, inga mer ord utan bara handling (Super Nanny taktik, som faktiskt fungerar rätt bra på barn man känner bättre). Då börjar hon vrida och vända på sig och jag insåg att ett utbrott är på väg. Minns inte exakt vad jag sa men jag tänkte att nu får vi mötas halvvägs så jag sa att om hon inte vill ta av sig förklädet så får hon väl äta med den på. OKEJ! Men halvvägs till bordet tog hon av sig förklädet. Hade tre liknande ”fall” idag och det blev bra resultat av det hela.


Min teori just nu är att barnen behöver en jämn blandning av att höra ja och nej som svar på deras önskemål.Bara nej gör att de låser sig direkt oavsett vad man säger. De måste nog få känna att de bestämmer lite, fast de egentligen inte gör det. Man kan som sagt ”lura” små barn och få dem att tro att de bestämmer. Jag brukar alltid göra så med min kusin. Hon får två val och väljer själv vad hon vill. Visserligen ska båda valen genomföras, men det vet inte hon just då.

Jag kan ju i alla fall säga att jag älskar mitt nya jobb. Ser verkligen framemot fredagarna, även om det är jobbigt att vakna tidigt och ännu jobbigare är det att jag inte kan namnen på alla barnen än. Jag har en mycket bättre kontakt med barnen jag kan namnen på och kan använda det i samtal med dem. Men det kommer väl.

Snart är det Let’s Dance som gäller. Fram till dess ska jag slappa framför datorn. Trevlig helg!

Några skyller på PMS, jag skyller på förkylningar och andra tråkigheter. Har fått en kommentar som jag tyvärr inte kan/vill publicera eftersom den innehåller ”mindre fina ord”. Då jag fick klara anvisningar om att inte svara till hennes blogg får jag skriva här. Tack för dina ”fina” kommentar och lycka till med skolan och din personliga utveckling. Tror du har bevisat tillräckligt många gånger att svensklektionerna är något du INTE bör missa. BTW så bryr jag mig om andras utbildning och utveckling, även om min kommentar kanske var lite väl kaxig.

Jag hade kommenterat något om att hon inte alls kan allt och bör inte skita i skolan eftersom hennes grammatik i bloggen var sisådär. Jag vet att många inte bryr sig om hur de skriver i sina bloggar, men jag kan inte låta bli att störa mig. Bloggfenomenet är ju ett superbra sätt att få barn och elever att SKRIVA, något som de annars gärna undviker i skolan. Så tänkt på stavningen för er egen skull, det vinner ni på i längden. Har funderat ett par gånger på om jag som lärare på något sätt kan använda mig av bloggandet på svensklektioner, vad tror ni?

Nähä, tillbaks till vardagen! God morgon på er. Jag har ett par härliga timmar med tvätt framför mig. Sen kommer min lilla sötnos och den lite större sötnosen på besök. Funderar på om jag lite senare ska ta en promenad till stan och besöka ett solarium. Har inte solat solarium på snart två år.  Just nu är jag så trött på vinter och mörker och vill känna lite falsk solvärme mot kroppen.

Idag har jag pluggat väldigt bra. Jag kan varmt rekommendera boken Relationskompetens i pedagogernas värld. Det är en jättebra och intressant bok om vad som sker i en relation mellan ett barn och en vuxen (föräldrar, pedagoger mm). Boken tar även upp hur vi har gått från att lägga betoning på ”anpassning” till att fokusera på ”utveckling” samt hur denna förändring påverkar barn, föräldrar och pedagoger. Många aha-upplevelser kan utlovas.

Jag har en hel del tankar och idéer som jag ska börja testa på barnen i skolan på fredag. Det jag söker kunskap om just är hur jag ska hantera och medla i konflikter mellan barn som inte har det svenska språket med sig. Om två små barn bråkar och till slut börjar slåss, vem ska man ta tag i först? Som det är just nu (med deras svenska kunskaper) tror jag inte att man kan ta båda barnen och försöka medla mellan dem eller prata med dem. Jag tror man måste ta ett barn i taget och bara prata lite om det som hänt (utan att direkt ge någon skuld) så man visar att man bryr sig och ser barnet, även om de inte förstår vad man säger. Men samtidigt så tycker jag det är bra att de lär sig reda upp sina konflikter på egen hand. Jag brukar oftast bara ingripa om någon tar till våld. I förskolan ska barnen lära sig regler, rutiner mm. I gruppen där jag jobbar har alla barnen svenskan som sitt andraspråk vilket gör att kommunikationen försämras. Svenska barn är ju lite trotsiga av sig och svåra på det sättet, men här är det dessutom språket som brister.

Några förslag och funderingar?

Idag var jag och pratade med rektorn på en skola om ett jobb, och resultatet är positivt. Jag kommer att jobba 50 % eller kanske till och med 75 % med elever som behöver extra stöd i svenska och matematik. Med andra ord är det precis vad jag vill göra. Det kommer nog även bli lite inhopp på förskolan, fritids och vikariat om någon är sjuk. Nu väntar jag bara på att få veta hur schemat ser ut och vilka eleverna är. Det går ju knappast att planera så mycket redan nu eftersom jag inte vet vad eleverna har för behov.

Jag tänkte att jag skulle börja skriva om den nya arbetsplatsen under den nya kategorin ”mitt liv som lärare”. Där kan ni läsa om hur det går för mig, vad jag gör, och hur det fungerar på lektionerna. Tänkte testa på lite olika metoder och arbetssätt och sen utvärdera dem lite här, vilket kanske ger andra lärare/lärarstudenter tips och idéer. Vi får se hur det går med det framöver. De flesta av er vet vilken skola det handlar om, men det behöver kanske inte komma fram här *smile*.




Det här är väl jag om några veckor, ha ha. Som vanligt fanns det ingen hänvisning till vart bilden kommer ifrån.