Cirka tre timmar efter att jag skickat iväg mailen till skolorna började svar dyka upp i inboxen. Jag fick fina, positiva kommentarer om ämnet jag valt och en del ville gärna ta del av det färdiga arbetet. Detta gav mig motivation att sätta igång med uppsatsen. Det gav mig även en viss press på att innehållet och resultatet ska bli bra. Jag har idag sammanställt svaren jag hittills fått, skrivit metodkapitlet och gjort layouten. Den blir grymt snygg om jag får säga så. Har nog lagt lite mer tid på den än vad som egentligen behövs. Ser riktigt proffsigt ut med små detaljer som gör en hel del för helheten. He he, jag skulle kunna göra en mall av det och sälja den till andra studenter. Nej, så sniken är jag inte. Jag delar gärna med mig av layouten om någon ska skriva en större uppsats eller liknande. Fortsättning följer…

Rubriken och underrubriken är fortfarande under konstruktion ;)

Jag har varit superduktig nu på morgonen. Just nu är det tänkt att jag ska skriva på en b-uppsats. Det har gått sådär. Till en början var alla tänkbara böcker utlånade på universitetsbiblioteket, men jag tror några finns på biblioteket i stan så jag ska dit idag och se efter. Idag på morgonen har jag skickat iväg mail till 20 olika skolor i Växjö kommun. Tanken är att de ska vara så snälla och ta sig tiden att svara på mina frågor om särskilt begåvade elever. Jag hoppas att några skolor ställer upp, annars är jag illa ute.

Igår hade jag fullt upp. Jag gjorde precis allt utom att plugga. Jag hann med en promenad till stan, lite shopping, städa i Nimos bur (kanariefågel), dammsuga lägenheten mm. Inne i stan skulle Wedins och Eurosko lägga ner så de hade stor rea på alla skor. Jag fick med mig ett par fodrade gummistövlar, tänkte att det kan nog vara bra att ha längre fram när jag hittat ett lärarjobb. Babe hittade ett par finskor som han köpte.

Jag hoppas jag får lite skolarbete gjort idag. Har som sagt en del böcker att ta mig igenom. Får se vad som finns på bibblan. Jag hoppas även att de första svaren från skolorna börjar ploppa upp i mailboxen under dagen. Det är nog inte så sannolikt, men man kan ju alltid hoppas.

Först och främst… OH MY GOD vilken dryg föreläsning jag hade idag. Jag ville verkligen bara gå därifrån. Det är olikt mig att tänka så här, men det var verkligen drygt. Jag var så uttråkad och Ana bara jäspade hela tiden och smittade mig. Där satt vi, två uttråkade blivande lärare som jäspade ikapp. Vi skulle göra en uppgift också. Min grupp saknade ett par medlemmar idag så vi slogs ihop med en annan grupp. Efter lunch skulle vi samlas upp och göra uppgiften. Den andra gruppen valde dock att göra uppgiften medan de åt lunch. Gissa om vi två från den andra gruppen blev irriterade över detta. Jag sa till den andra gruppen att de kunde ha sagt något så vi hade en möjlighet att haka på dem på lunchen eller se om vi kan hoppa in i en annan grupp. Deras svar var bara: Ja men, vi var ju bara tre. So what? Vi är bara två, tillsammans blir vi fem. Vilket superbra argument.  Var lite smått irriterad på dem, men insåg att jag inte har någon att argumentera med. Inser inte de att de handlat lite fel och hänsynslöst så tänker jag inte slösa energi på att de ska inse detta. Jag och den andra tjejen bestämde oss för att avvakta med uppgiften och se om de andra i vår grupp (som var frånvarande idag) ville vara med vid ett annat tillfälle så de slipper eventuell komplettering. Visst är vi snälla?

Lite roligt är det att föreläsningen handlade om likabehandling, diskriminering, mobbning mm. Vi meddelade läraren att vi måste göra uppgiften längre fram på grund av vissa omständigheter. Han fällde en kommentar om att de andra tjejerna inte var särskilt schyssta med tanke på vad han pratat om i tre timmar under dagen. Så går det när man tar in fjortisar på lärarutbildningen.

Jag har en sån där period igen när jag inte riktigt vill ägna så mycke tid åt skolarbetet. Vet inte vad de beror på. Det enda jag vet är att nu gäller det att kämpa mer än någonsin för att få saker och ting genomförda och inte komma efter. Jag har varit lite dålig sen förra veckan så orken finns inte riktigt där. Lusten tycks också ha minskat. Ett tips till er som känner igen er är att göra upp små små mål varje dag. Att uppnå små mål är bättre än att inte uppnå några mål alls. Dagens mål var att läsa färdigt ett kapitel i en bok samt att påbörja en skrivuppgift som skulle varit inne i söndags. Jag fick extra tid på mig då jag varit sjuk. Totalt tog det 1, 5 timme att nå målet, vilket är otroligt lite tid att ägna en dag när det gäller studier på Universitetsnivå. Men som sagt, det är bättre än inget alls. När motivationen kommer tillbaks har jag inte lika mycket att ta igen. Morgondagens mål är att läsa igenom det jag skrivit idag och se om jag vill ändra något. Jag ska dessutom titta över litteraturen inför nästa uppgift som handlar om åtgärdsprogram. Detta har jag redan gjort tre gånger så jag är lite mer positiv inställd till den uppgiften. Jag känner redan nu att jag kan utöka målet lite till.

Så dagens tips är alltså att sätta upp små delmål tills motivationen hittar sin väg tillbaks.

bild från http://www.tmcm.com/comics/tags/motivation

Yes, en månad närmare våren och värmen. Snart är vi där! Tyckte mig ana en viss skillnad i soluppgången imorse. När klockan ringde vid halv åtta var det faktiskt inte bäckmörkt ute. Härligt härligt!

Skola idag. Har haft en mycket intressant föreläsning med Ulla Gadler, den fjärde för mig. Hon är väldigt bra som föreläsare. Hon vill utmana ens tänkande och det gör hon också. Jag har i alla fall fått mig en ny funderare. Jag har insett att det är så otroligt viktigt att skapa relationer till alla elever man har. Man kan säga att undervisningen består av två delar, dels den självklara kunskapsbiten, men den andra delen, som tyvärr tycks komma sist ibland, är den sociala delen. Jag har nu bestämt mig för att när jag börjar jobba ska jag lägga en hel del tid i början på att lära känna mina elever. Om jag känner dem och de känner mig kan vi skapa en relation som ger dem inre trygghet, vilket i sin tur skapar motivation att komma till skolan och slutligen lusten att lära och tillägna sig dessa två delar. Dessutom får eleverna en förebild i hur en bra relation ska vara och hur man ska bemöta och behandla varandra. Två flugor i en smäll! Genom att lära känna mina elever kan jag kanske lättare ta fram alternativa arbetssätt och metoder som passar dem.  Jag ska försöka att inte känna stress över att det är så mycket som ska läras in på kort tid. Jag tror att om man har relationen avklarad och alla känner sig trygga i skolan så flyter kunskapsbiten på mycket bättre. Oj, låter som en uppsatts det här, ha ha.

Idag har jag haft det väldigt svårt att koncentrera mig. Vilket sammanhang, vi läser just nu om inkludering i skolan. Hur ska man inkludera ”sånna” som mig? Hade föresten en av de bästa föreläsningarna någonsin, med Peter Karlsudd. Han har skrivit avhandlingen ”Särskolebarn i integrerad skolbarnomsorg”. Föreläsningen var jättebra och jätteintressant. Jag kände att han typ satte ord på mina tankar kring ämnet som jag länge funderat på men inte riktigt kunnat få ordning på. Med andra ord var det en givande föreläsning. MEN… det var som om jag inte kunde läsa idag. Det kom upp en OH bild och Ana sa något om den, jag läste den (trodde jag) men kunde inte göra om bokstäverna till tankar. Det stod helt stilla. Jag har aldrig haft koncentrationsproblem när det gäller något jag är intresserad av. Känner samma sak här hemma. Försöker läsa en artikel som jag verkligen vill läsa, men det går liksom inte. Har läst samma sida om och om igen i en halvtimme utan större framgång. Jag kanske är lite trött. Sen har jag ju en massa annat som snurrar i huvudet på mig. Usch, det blir mycket pluggande i helgen om jag inte får något gjort imorgon.

Idag fick vi i alla fall göra en övning där vi först skulle skapa ”ett fall”, där vi beskrev en elev i behov av särskilt stöd. Därefter skulle vi byta fall och diskutera det nya fallet vi fått. Vår grupp skapade ett fall där en 14 årig tjej fick egenskaper som en normal och ”jobbig” tonåring har, men även några egenskaper som kan kopplas till svåra koncentrationssvårigheter. Vår tanke var väl att visa hur svårt det är att dra gränserna mellan tonårsfasoner och koncentrationssvårigheter och att man inte ska vara för snabb i att döma och stämpla. Eller ännu värre, orsaka en felaktig placering i särskolan. Gruppen som fick vårt fall ”gick rakt i fällan” kan man säga. De tänkte direkt att tjejen hade svåra koncentrationsproblem och var i behov av särskilt stöd. Tjejen hade lika gärna kunnat vara en aning bortskämd och van vid att bestämma och få sin vilja igenom. Här kommer ett klipp som visades på föreläsningen. Va beredd på att tappa hakan…

Ja, vad ska man säga… Det är verkligen inte lätt ska ni veta. Men jag tror starkt på att diskutera, analysera och reflektera i lärarlaget, att skapa ett samarbete på skolan med elevernas bästa i tanken. Fina ord som också behöver genomföras. Och det viktigaste av allt, att våga erkänna sina misstag och lära av dem, något som kommungubben i klippet hade stora svårigheter med. Han kanske är i behov av särskilt stöd för att lära sig skilja mellan rätt och fel och att känna empati för sina medmänniskor.

...måste bara berätta en sak till som gjorde mig lite smått irriterad igår. Igår runt tvåtiden fick jag mail från Universitetsbiblioteket angående en bok jag reserverat och ska hämta. Det roliga var att boken skulle hämtas senast 20 januari, dvs samma dag som jag fick mailet. Normalt har man en 5-7 dagar på sig. Blev inte så glad eftersom jag såg mailet runt niotiden på kvällen. Jag har mailat biblioteket och frågat om det verkligen ska vara så att man bara ska få några timmar på sig att hämta ut en reserverad bok, men de har självklart inte svarat. Så där rök en bok till nästa kurs. BTW så ska jag inte läsa svenska som andraspråkskursen. Jag ska gå på introduktionsmötet för specialpedagogik kursen och se om det går att kombinera med jobb.

I dag hade lärarutbildningen sin examenshögtid på skolan. Totalt var det 90 studenter inom alla inriktningar som tar sin examen höstterminen 2009. Och jag är en av dem!!! Hurra för mig! Dagen började med en härlig sovmorgon fram till klocka nio. Efter de vanliga morgonrutinerna tog jag och Amir bussen till skolan där vi mötte upp mamma och gick tillsammans till lokalen. För er som är bekanta med Växjö Universitet, nej förlåt jag menar Linneuniversitetet, så var vi i M-huset. Det var packat med folk, eller inte direkt packat med alla sittplatser var typ upptagna. Mamma och Amir gick upp en trappa och tittade ner på det hela. Ellen satt med sin familj och jag och Carro letade sittplatser. Vi tog helt enkelt några tomma stolar och byggde ut en stolrad. Vi tyckte det var dåligt att de inte delat upp sittplatserna så studenterna kunde sitta tillsammans. Programmet bestod av tre talare, gitarrspel där Led Zeppelin låtar framfördes (?!?) och slutligen upprop av studenterna som gick upp på scenen i grupp och tog emot en gul blomma (eftersom Linnéuniversitetets logga är gul). Under talen kikade jag upp mot Amir och fick se världens mest uttråkade människa. Han var inte heller diskret med sina åsikter om att lyssna på dem som talade. Kunde inte hålla mig för skratt. Jag och Carro diskuterade vilket efternamn jag skulle få denna gången. Tyvärr fick jag inget nytt efternamn utan det blev ett korrekt Radoi.

Jag hade gett Amir instruktioner om att filma det hela. Som ni ser på filmen blev det lite missförstånd i början. Jag ville ju inte att han skulle filma mig hur jag satt på stolen, utan att han skulle filma de nya lärarna. Skickade sms till honom och pekade för fullt åt andra hållet. Men det blev bra till slut, med tanke på att det var första gången han filmade med kameran.

Efteråt gick alla hem till sitt för att fira, utom jag som gick hem för att plugga till tentan imorgon. Nej då, jag är inte alls bitter. Och nej då, jag pluggade inte alls när jag kom hem. Eller jo, lite. Har läst igenom mina anteckningar och skrivit en miniuppsats kring det jag kommer ihåg. Gick rätt hyfsat. Ska gå igenom fonemtecknen igen och försöka memorera kardinalvokalerna. I morgon är det min tur att festa. Hörs då.

Här kommer lite bilder som Carro och Ellen tagit:




Följande bilder är från http://www.vaxjonytt.se/campusmingel/110.aspx

Jag har tagit tillbaks mitt liv igen! Det har varit ett par hårda veckor för mig när det gäller studierna. Det gick så pass långt att jag omedvetet tog ut satsdelar och gjorde satsschema med undertexterna när jag tittade på TV. Ni som läst sådan grammatik förstår vad jag menar och ser humorn i det hela. I går skrev jag grammatiktentan som jag kämpat så mycket med, och vet ni vad? Jag tror att slit och jobb jag lagt ner på sistone lönade sig. Det känns som jag kunde det mesta och när jag räknade poängen så kom jag över godkänt gränsen. Nu återstår bara en veckas föreläsningar sen får vi juluppehåll. Sista delkursen börjar på måndag och då ska jag läsa fonetik. Det verkar ännu svårare så får se hur länge jag får behålla mitt liv innan jag får ge upp allt igen för pluggandet.

I går när jag kom hem bestämde jag mig i alla fall för att göra absolut ingenting. Det var så skönt att bara sitta i soffan och inte göra annat än att pilla på datorn, dricka lite vin och lyssna på TV:n i bakgrunden. I’ve earned it!

Det var ett tag sen jag skrev här och jag ser att inte lika många tittar in här, vilket jag förstår med tanke på att jag inte skrivit på två veckor. Får se om ni hittar tillbaks igen.

Vilken vecka det har varit. Har aldrig pluggat så mycket i hela mitt liv. Däremellan har jag börjat jobba på mitt nya jobb. Det är jättespännande. Man får passa på att njuta av den där speciella känslan när man är pirrig, nervös och skakis utav bara h*****e. Jag snackar om nybörjarkänslan. Den är allt underbar och samtidigt lite spännande. Nu gäller det bara att lära sig alla klockor och tillhörande information. Piece of cake!

När det gäller pluggandet så vågar jag knapps säga att det går bra och jag börjar lära mig saker. Varje gång jag känner mig säker på ett område och säger det högt får jag äta upp mina ord. Men nu vågar jag säga att jag känner mig säker på en hel del. Det enda som återstår och som jag tror är viktigast är att lära mig adverb, pronomen och prepositioner. Enkelt, eller hur!?

Omtenta nästa vecka och ny tenta veckan därpå. Fram till den 11 december har jag inget liv och ingen tid över för annat än plugg och diverse jobbpass, inte ens tid över för att skriva här. That’s life. Don’t forget about me.

Igår blev jag äntligen av med tentan. Det var verkligen inte så svårt, jag hade tur som pluggat på de rätta områdena. Kände mig synkad med läraren, ha ha. Det var dock ett par saker som jag inte kunde minnas, men som jag kände igen. Jag tror nämligen jag har missat ett kapitel helt och hållet, nämligen den om performansanalyser. Som tur är har jag redan läst lite om det tidigare i utbildningen så jag skrev det jag kom ihåg från den tiden. Som vanligt var jag först med att lämna salen. Direkt efter mig gick några till. Det behövs alltid en person som går först innan vissa ”vågar” gå ut. Men jag ser ingen anledning till att sitta i flera timmar om jag redan tömt mig på svar. Jag är inte en sådan person som har tålamod att sitta i en bänk och läsa frågor och svar om och om igen. Det jag kan kan jag, och det skriver jag direkt. Hoppas det gick bra för mig och alla andra. Det känns bra, men man vet aldrig om man svarat tillräckligt på frågorna, eller om svaren är för ytliga.

Efter tentan belönade jag mig själv med en shoppingrunda på stan. Gabi megalånga Angelica gjorde mig sällskap. Man brukar säga att barn växer så det knakar, men i hennes fall är ”knakar” en lätt underdrift. Snart fyra månader och redan storlek 74 i kläder. Enligt Lindex storleksguide har bebisar storlek 74 när de är 7-9 månader! Lunch på Max, fika på Samarkand och så diverse inköpen till mig och Angelica. Vi slog rekord igår, var på stan runt 6 timmar, om inte mer.

Var helt slut när jag kom hem. Ont i fötterna och utmattad. Blev två glas rödvin, rostade mandlar och sämsta filmen någonsin. Om inte ni har sett ”Anaconda FYRA, Trail of blood”. så gör det, jag tyckte det var grymt underhållande att se en så kass film med så värdelösa skådespelare. Självklart (!?!) utspelar sig filmen i Rumäniens ”vildmark” där en forskare experimenterar för fullt. Bara det säger en hel del om filmen. Eftersom de även spelade in filmen i Rumänien använde de sig av rumänska skådespelare. Det är rätt vanligt i Östeuropa och Balkan att snygga människor utan en gnutta talang ändå ”blir” musikstjärnor och skådespelare. He he, man kommer långt med ett bra utseende och ”the right connections”. Tror även manuset skrevs av en rumän eftersom grammatiken var så kass, eller så kunde skådespelarna inte läsa manuset och körde sin egen variant på engelska språket nämligen the ”sucky one”. Dessutom var det bitar här och där som var ”typiska” inslag i amerikanska filmer som man bara MÅSTE plagiera, som att skaka om en människa och skrika ”lugna ner dig för helvete” fast människan är i princip lugn, att skjuta en människa som inte utgör så stor fara genom att skjuta med två pistoler samtidigt och skrika för full hals, och det bästa av allt... hur filmen har klippts och redigerat. Här krävs det ett öga för detaljer, det var av en ren slump jag upptäckte det. Titta noga och se om ni upptäcker felen. Asså ni måste se den för att få er ett gott skratt. Här kommer i alla fall den grymma trailern (www.cinemagia.ro).

Så där låg vi i soffan och tittade på filmen, jag skrek åt de så kallade skådespelarnas extremt dåliga framförande samt när den enorma anakondan (som regenererade sig själv hela tiden) dök up oväntat. Amir satt och drack sitt vin och blev skrämd när jag skrek och blev då arg på mig. Med andra ord en vanlig filmkväll hemma hos oss. Efter det blev det ytterligare en ”bra” film, True Lies. Men den hann jag inte se slutet på för jag somnade så gott. Det är ett exempel på hur en ”oh so happy day” kan se ut.

Puss och kram, vi syns på stan (vem var det som brukade säga så?)

Just nu är jag minuter från att ge upp. Jag orkar inte hantera något som har med den j***a tentan att göra. Jag är så arg på allt just nu. Mest arg är jag på de personer som utformar lärarutbildningen och som bestämt att vi bara ska ha hemtentor och några små salstentor. Jag har nu absolut ingen aning om hur jag ska plugga till en salstenta. Det är inte rättvist. Första terminen på en högskoleutbildning räknar alla med att man som student ska etablera sig och finna metoder för sina studier. Det är på något sätt mer ok att göra ett halvtaskigt arbete, man lär sig hur studier på högre nivå fungerar och vad som krävs. Men nu går jag sista terminen och har absolut ingen aning om hur jag ska göra för att lyckas på tentan imorgon. Samtidigt känns det lite orättvist att jag ska ha tre ”big ass” salstentor sista terminen medan andra typ bygger kojor i skogen (inget illa menat Ellen). Vadå valt fel kurs. Har lite delade åsikter, å ena sidan är det intressanta saker vi läser och jag vill lära mig detta, men å andra sidan är det för mycket, det är en för stor arbetsbelastning för någon som inte är van vid detta arbetssätt.

Som ni märker är jag väldigt bitter och dyster just nu, kanske är det en sen höstdepression som smyger sig på. Som tur är har jag fina vänner som stöttar mig med uppmuntrande ord. Tack för att ni finns. Ert stöd ska nog få mig att genomlida denna dag och imorgon. På fredagskväll får ni en uppdatering om hur jag TROR det gick på tenta.

Nu när jag har avreagerat mig lite kanske det kommer att gå bättre med pluggandet.

Puss och kram

Jag tycker verkligen inte om att behöva sitta inne hela dagen och plugga. Så tråkigt. Men just nu har jag inget val. Nästa vecka på fredag har jag salstenta. En massa sidor att läsa och ta in. Svåra begrepp gör att läsningen går segt. Men samtidigt är det intressant läsning när man väl hänger med fullt ut. Har tillbringat hela dagen med att läsa om rinkebysvenska och dess betydelse för ungdomarnas identitet, framtid och samhället synpunkter. Vi har ju vårt eget multikulturella ungdomsspråk här i Växjö och Arabyområdet. Personligen har jag inget speciellt emot orden, fraserna och meningsbyggnaden (även om det ibland låter så otroligt fel och dåligt) som ungdomarna använder sig av. Svenska fjortisar är lika jobbiga med sitt speciella språk. Men jag stör mig otroligt mycket på attityden och kaxigheten i språkbruket i ungdomsspråken. Börjar nog bli gammal, ha ha. Dagens ungdomar...

Här kommer i alla fall ett test på de tio mest vanligaste och kändaste slanguttryck som förekommer i bland annat rinkebysvenska. Hur många kan du?

Guss
tagga
ayna
keff
para
abou
walla
jalla
baxa
habibi

Du som har flest antal rätt får en dumleklubba, walla! Ha ha, där fick ni en ledtråd på köpet.

Kram på er alla.

Då var det dags för salstenta igen den 6 november kl 08:00. Jag har inte haft så många stora salstentor under lärarutbildningen så jag upplever en viss ovana när det gäller upplägget för pluggandet. Jag är mest van vid hemtentor och älskar att skriva dem. Salstentor däremot gillar jag inte lika mycket. Det känns som om det blir en djupare inlärning när jag skriver hemtenta, än när jag skriver salstenta. Salstenta verkar ge en ytlig inlärning som jag glömmer fortare. Vi fick i alla fall lite råd från läraren om hur vi ska tänka kring alla texter vi läser. Hon sa att vi ska sammanfatta vad texten handlar om, vad den kommer fram till och hur vi som blivande pedagoger har nytta av resultatet. Enkelt, eller hur? Jag brukar plugga på liknande sätt, men problemet är att vi denna gång har ett trettiotal texter att bearbeta. Visserligen är de sammankopplade till varandra på ett eller annat sätt, men det är svårt ändå. De flesta är lättlästa men några är svårare att ta sig igenom. Så de närmaste två veckorna kommer jag att sitta hemma och läsa, skriva, läsa och så skriva. Typiskt nog har jag en hel del inbokat under dessa veckor. Jag och tjejerna ska på en hudvårdsrådgivning, jag ska hämta farmor från Köpenhamns flygplats, jag ska jobba en del mm. Nähä, back to work.

Auscultation... vad är det undrar ni? Ni som kan Rumänska kan nog ana vad det kan röra sig om. Jo förstår ni, det innebär att man lyssnar på något. Vi har som uppgift i Svenska som andraspråkskursen att göra en så kallad auskultation på Komvux. Vi ska helt enkelt vara med på en lektion om lyssna på vad som sägs. Idag var jag och en tjej från kursen på Komvux och lyssnade på en lektion i SAS (Svenska som andraspråk upp till högstadienivå) Grund. Det var superroligt och intressant. Jätteduktiga elever fanns det. Jag tror inte man inser hur svårt det är att lära sig ett helt nytt språk. Det går inte att jämföra med när vi lär oss B och C språk i skolan. Några saker som kom upp var bland annat skillnaden mellan lägga in, lägga på, lägga ut, lägga om osv. Läraren gjorde ett superbra jobb med att förklara skillnaden. Mamma sa att hennes SFI lärare sa att sådana saker lär man sig med tiden genom att kommunicera. Håller med. En del saker fastnar säker, men en djupare förståelse får man nog bara genom att prata, prata och prata.

Jag måste berätta om en rolig händelse (av många). Läraren skulle förklara skillnaden mellan "bjuda in" och "bjuda ut". Hon började med att förklara bjuda in som att bjuda hem någon hem till sig eller till en fest. En kille i klassen fick en "snilleblixt" och sa något i stil med att "Jaha, men då måste bjuda ut vara att man vill att gästerna ska gå". Som jag skrattade. Det var hur roligt som helst. Det är sådanna guldkorn man får uppleva som SFI lärare.

Nu är jag hemma hos mamma och pappa och vi ska laga mat och dricka lite vin. Mycket nöje. Imorgon ska jag vara barnvakt åt Angelica. Ska bli så mysigt. Men innan jag avslutar för kvällen vill jag bara visa vilken syn vi hade utanför fönstret tidgiare idag. Vi låg i soffan (helt oskyldigt) och tittade på TV när vi plötsligt möttes av ett ansikte utanför balkongen...

Trevlig helg på er.

I torsdags eftermiddag blev jag äntligen färdig med alla tre hemtentor. Sista dagen var fredag. På fredag morgon vaknade jag och tittade snabbt igenom dem. Hittade lite småfel som jag ändrade och ett STORT misstag. Tanken var att jag skulle skriva ordet ”sida”, men ett ”L” hade smitit in precis på rätt plats för att skapa ett nytt ord. Pinsamt om läraren hade läst det. Ändra, ändra, ändra, och det fort.

Två av tentorna skulle lämnas in i pappersform, vilket innebär att vi studenter måste ta oss till skolan fast vi inte har något schemalagt. Växjö Universitet har tydligen bestämt sig för att de ska spara på papper, men tänker de inte på miljön? Vi som måste läsa Hållbar utveckling och allt. Är det inte en smula mer miljövänligt att låta oss maila in arbeten istället för att X antal studenter ska ta bilen och köra flera mil för ett ärende som tar mindre än fem minuter? Känns som om skolan har en dubbelmoral på gång. De ska lära studenterna att tänka globalt och hållbart, men på hemmaplan ska vi spara pengar och INTE skriva ut studenternas arbete, utan några ska få köra flera mil till skolan i onödan. Tänker man på sitt eget bästa (ekonomin) i en sådan situation så kan man faktiskt inte klaga på folk som INTE handlar Fairtrade, KRAV märkt och liknande för att det kostar lite extra. Men kan man lära ut det?

http://www.vxu.se/about/miljoarbete/

Usch, så politiskt det blev. Nej tillbaks till min tillvaro. Efter att ha lämnat tentorna var det dags att bege sig till Hovmantorp och hjälpa Gabi med flytten. Det är sjukt (och då menar jag sjukligt) hur mycket grejer en människa kan samla på sig. Börjar bli lite ”Rent hus” varning där. Fast hon har allt i ett förråd, det ligger inte i hemmet och skräpar. Däremot har hon gott om katthår man kan ta med sig hem. Tror Amir hann svära på att möjliga Gudar och objekt när han upptäckte hur mycket hår han hade på byxorna, ha ha.

Nu undrar ni säkert ”Men Alexandra, hur blev det med den TREDJE hemtentan?”. Jo det ska jag berätta för er. Jag glömde maila in den igår! Steg upp i morse när pappa ringde och det första som poppar upp i huvudet är ”Idiot, du har inte mailat in tentan”. Så jag slängde mig på datorn, skrev en kortfattad förklaring till varför jag glömt bort det hela och mailade in den. Inte hela världen. I värsta fall låter de mig vänta längre på resultatet.

Lite gos och mys i soffan nu, sen är det Hovmantorp som gäller igen.

Jag har haft otroligt många intressanta föreläsningar och seminarier de senaste två veckorna. Idag pratade vi om rasism. Vi tog upp olika saker i samhället som vi stött på och en del saker man hörde fick blodet att frysa till is i ådrorna. En tjej berättade att Sony Ericsson har rasistiska ord i sin ordlista. Det är helt sjukt. Inte bara att det är rasistiska ord, utan hur orden är kombinerade. Jag trodde inte på henne så jag tog fram mobilen för att testa, och mycket riktigt, där dök dessa ord upp. Ni kan se vilka orden är och läsa mer på: http://www.dn.se/kultur-noje/rasism-och-sexism-i-mobilens-ordlista-1.506708

Hittade även ett annat ord på ett forum som var rätt ”rolig” med tanke på att jag fick lära min mobil att stava till ord som abborre, bakat, ballerina, åtta, hallon, ljudlös, MOBILEN. Så nej, deras förklaring håller inte. Ni som har Sony Ericsson, gå in på ”mina ord” och se efter vilka ord ni har fått lära er mobil. Vad tycker vi om detta? Fy på er Sony Ericsson och CO. Ta ansvar för innehållet i era produkter istället för att bortförklara det hela.

Jag hade en intressant föreläsning idag. Ämnet var något i stil med ”Teori om emigration och svensk invandringshistoria”. Ett av begreppen som togs upp var just klass. Vad är klass? Det första man tänker på är förmodligen socioekonomiska aspekter. Är man rik då tillhör man en högre klass, är man mindre rik tillhör man bottenskrapet, eller? Hur är det då med de rika på Manhattan? Föreläsaren berättade om den övre klassen på Manhattan som är uppdelade i ”new money” och ”old money”. Det vill säga de som är nyrika och de som har ärvda pengar sen dinosaurierna härskade jorden. Old money ser av någon anledning ner på new money. Jag kan förstå att kungligheter kan sägas ha högre klass, men att ”vanliga” rika människor ska göra sådana skillnader mellan sig själva är rätt underhållande. Finns det klass i klassen? Varför krångla till allt som redan är krångligt och obegripligt.

För mig har inte klass med ekonomiska förutsättningar att göra. Jag ska berätta min teori kring detta, men först en varning om att det kanske kommer att låta som jag har fördomar (vilket jag kanske har, men jag hatar inte). När jag jobbade med casinot fanns det kvällar då de ”rika bönderna” från Tingsryd eller vad det nu var kom in till Växjö för att ”göra stan”. De åkte in med limousin, killarna hade tre tjejer var, de bjöd allt och alla i baren och mer eller mindre kastade pengar omkring sig. MEN… de beteende sig som idioter som ansåg sig äga stället. Vi på stället tänkte ”åh nej, inte dom igen”, men å andra sidan blev det mer klirr i kassan. Inte en chans att dessa personer har högre klass än vad jag har. Titus berättade något liknande om en sk brats som i Båstad gick fram till ett blackjack bordet och sa att han ger dealern x antal tusen för att få hälla sin öl över bordet. What is that all about? Inte klass i alla fall. Alltså borde inte pengar ha med saken att göra. En annan rolig aspekt är att jag som pluggar på högskolenivå aldrig kommer att tjäna mer än vad Amir gör som jobbar inom industri. Alltså har inte alltid högre utbildning heller med saken att göra.

Jag kommer då till min syn på det hela. Högre klass har enligt mig mer att göra med individuella kulturella aspekter, hur man beter och uppför sig i samhället, hur man använder språket och hur pass mycket respekt man visar sina medmänniskor. Detta kan man dock ibland koppla till olika etniciteter vilket tar fram våra fördomar och förutfattade meningar, men ändå är klass, för mig, mer något individuellt än en grupptillhörighet. Men visst har man sina fördomar, i mitt fall mot kaxiga bönder som tror de kan styra och ställa över mig med sina pengar, och mot grannar av diverse etniskt ursprung som är respektlösa mot omgivningen när det gäller att vara tyst från klockan 22:00. De har enligt mig har lägre klass än vad jag har, ha ha. Det gäller även er som tycker det är ok att skrika och sjunga utanför mitt fönster klockan tre på natten.

Men allt är som bekant relativt. Så för att ha hög klass ska du bland annat tänka på att du inte är ensam i samhället, allt du säger och gör kan påverkar andra, visa respekt och för guds skull stryk era kläder så ni ser respektabla ut *blinke blink*.

Jag hade en intressant föreläsning idag. Ämnet var något i stil med ”Teori om emigration och svensk invandringshistoria”. Ett av begreppen som togs upp var just klass. Vad är klass? Det första man tänker på är förmodligen socioekonomiska aspekter. Är man rik då tillhör man en högre klass, är man mindre rik tillhör man bottenskrapet, eller? Hur är det då med de rika på Manhattan? Föreläsaren berättade om den övre klassen på Manhattan som är uppdelade i ”new money” och ”old money”. Det vill säga de som är nyrika och de som har ärvda pengar sen dinosaurierna härskade jorden. Old money ser av någon anledning ner på new money. Jag kan förstå att kungligheter kan sägas ha högre klass, men att ”vanliga” rika människor ska göra sådana skillnader mellan sig själva är rätt underhållande. Finns det klass i klassen? Varför krångla till allt som redan är krångligt och obegripligt.

För mig har inte klass med ekonomiska förutsättningar att göra. Jag ska berätta min teori kring detta, men först en varning om att det kanske kommer att låta som jag har fördomar (vilket jag kanske har, men jag hatar inte). När jag jobbade med casinot fanns det kvällar då de ”rika bönderna” från Tingsryd eller vad det nu var kom in till Växjö för att ”göra stan”. De åkte in med limousin, killarna hade tre tjejer var, de bjöd allt och alla i baren och mer eller mindre kastade pengar omkring sig. MEN… de beteende sig som idioter som ansåg sig äga stället. Vi på stället tänkte ”åh nej, inte dom igen”, men å andra sidan blev det mer klirr i kassan. Inte en chans att dessa personer har högre klass än vad jag har. Titus berättade något liknande om en sk brats som i Båstad gick fram till ett blackjack bordet och sa att han ger dealern x antal tusen för att få hälla sin öl över bordet. What is that all about? Inte klass i alla fall. Alltså borde inte pengar ha med saken att göra. En annan rolig aspekt är att jag som pluggar på högskolenivå aldrig kommer att tjäna mer än vad Amir gör som jobbar inom industri. Alltså har inte alltid högre utbildning heller med saken att göra.

Jag kommer då till min syn på det hela. Högre klass har enligt mig mer att göra med individuella kulturella aspekter, hur man beter och uppför sig i samhället, hur man använder språket och hur pass mycket respekt man visar sina medmänniskor. Detta kan man dock ibland koppla till olika etniciteter vilket tar fram våra fördomar och förutfattade meningar, men ändå är klass, för mig, mer något individuellt än en grupptillhörighet. Men visst har man sina fördomar, i mitt fall mot kaxiga bönder som tror de kan styra och ställa över mig med sina pengar, och mot grannar av diverse etniskt ursprung som är respektlösa mot omgivningen när det gäller att vara tyst från klockan 22:00. De har enligt mig har lägre klass än vad jag har, ha ha. Det gäller även er som tycker det är ok att skrika och sjunga utanför mitt fönster klockan tre på natten.

Men allt är som bekant relativt. Så för att ha hög klass ska du bland annat tänka på att du inte är ensam i samhället, allt du säger och gör kan påverkar andra, visa respekt och för guds skull stryk era kläder så ni ser respektabla ut *blinke blink*.

Idag har jag varit på introduktionsmötet inför kursen Svenska som andraspråk – grundkurs. Vi är 16 tjejer i klassen, vilket kan skapa en närhet oss emellan. Jag hade hört från MÅNGA att läraren kräver väldigt mycket jobb från eleverna, så jag var lite orolig. Jag blev även orolig när jag såg listan över litteratur som ska läsas under kursens gång. Men jag säger som min lärare sa (typ): Hur jobbigt en kurs är beror på vad man är van vid från tidigare kurser. Vi har totalt tre hemtentor och tre salstentor att göra, samt lite gruppuppgifter. Jämför man det med tidigare terminer verkar det inte omöjligt alls. Så lyssna inte på rykten utan skapa dig en egen uppfattning om saker och ting, framförallt om andra personer.

Skolan har bestämt sig för att inte dela ut något i pappersformat utan att delas ut digitalt, vi studenter får själva bestämma om det ska skrivas ut eller läsas från datorn. Detta tycker vi om, eller hur? Hållbart till tusen ;) Läraren berättade också att de åtagit vissa åtgärden för att motverka influensa spridningar. Till exempel så ska lärarna stanna hemma om de är sjuka, oss kan de inte tvinga stanna hemma, men vi är ombedda att hålla oss hemma om vi är sjuka. Det har även satts upp desinfektionsmedel utanför toaletterna, i alla fall i H huset, vilket jag gillar. Jag hade planer på att ta med en lite flaska till skolan eftersom jag konstigt nog är rädd för den satans svininfluensan. Jag blev orolig när jag hörde på nyheterna att även friska och unga människor kan drabbas hårt.

Hade en trevlig lunch med Ellen, Carro och Ida. Det var ett tag sen vi sågs, så det kändes lite konstigt att sitta där med dem igen. Konstigt med tanke på att vi gjorde det varje dag under tio veckor i våras, he he. Det var otroligt roligt att titta på människor som passerade förbi oss, roligare än vanligt. Dels är det (inte) roligt att se alla unga människor med nya personliga klädstilar, dels andra med mer ”normala” stilar. Jag är inte mycket för det där med mode och ta fram outfits sånt, så jag gillar att titta på andra och se hur de klär sig och kanske få lite idéer. Jag vill hålla det okomplicerat vilket har varit svårt med ett komplicerat mode de senaste åren :)

Det har varit en otrolig varm dag idag. Synd att skolan skulle starta just idag. Annars hade jag åkt ner till Evedal och solat som bra den. Har dock solat lite på balkongen. Mycket härligt. Nu ska jag planera lite hur studierna ska läggas upp samt organisera all material som finns på Internet. Har ett slappt schema, en eller två dagar i skolan, så jag hoppas på mycket jobb från Stadium till höst (blinke blink om rätt person läser detta). So this has been my first day at school. Bye bye for now. (shit, ibland blir jag rätt sugen på att bara skriva på engelska…)

Tunneln har tagit slut och vi har stigit ut i ljuset. Det har varit en lång termin, rolig men krävande. Många sena nätter, stressiga magar och dåligt humör. Men nu är det slut!!!

Igår hade vi opponering. Orkar inte uttala mig om hur det var eftersom jag då återkommer till det dåliga humöret. Dagen avslutades med en runda på Evedal. Tre tjejer och en grill…

Det var en gång tre tjejer, Ellen, Caroline och Alexandra, som behövde lite avslappning efter flera veckors intensiv plugg. Tjejerna åkte till Evedal för att grilla och ha det roligt. De började med att plugga och sola lite.

När de blev varma tog de ett avkylande dopp. Alexandra tyckte som vanligt att vattnet var alldeles för kallt.

Efter en tids sol och bad blev de hungriga så de bestämde sig för att tända grillen.

Efter många prövningar fick de äntligen glöd och fisken och korven kunde tillagas.

Ellen blev jätteglad efter att ha fått lite mat i magen. Efter ett tag kunde Caroline och Alexandra beskåda hur energin spred sig genom Ellens kropp. Hon hoppade och skuttade som aldrig förr.

Kvällen och kylan kom och dagen var slut, precis som denna saga.

(vet inte vem som tog vilken bild)

Idag hade vi redovisning av vårt examensarbete. Jag var grymt nervös hela dagen och det blev bara värre ju närmare vi kom själva redovisningen. Som genom ett mirakel framgick det inte hur pass nervös och skakig jag var medan jag pratade. Inombord skakade jag. Men jag förstår inte varför. Jag kunde det jag skulle säga. Min rädsla för redovisningar brukar bero på att jag inte är inläst på det jag ska säga. Jag inser verkligen inte vad problemet var? Lite orolig var jag över att man inte visste hur många som skulle komma och lyssna. Det var ett tiotal som kom. Som sagt det gick bra. Ellen var lite nervös, men hon blir nervöst på ett gulligt sätt. Nu lämnar jag detta bakom mig och inleder mitt sommarlov med en middag på Akropolis ikväll med några av tjejerna vi läst med.