Vilken dag det har varit idag. Efter en veckas lidande med huvudvärk och illamående pga vädertrycket (som i sin tur gav mig lågt blodtryck) släppte allt med dunder och brak. Precis när vi skulle iväg till mina föräldrar började det regna och kort därefter åska. Vi sprang till bilen men hann bli genomblöta den lilla sträckan. Vi släppte av Adnan på vägen och fortsatte mot Sandsbro. Det blixtrade som fasiken och lät jättehögt. Fick onda aningar och blev orolig. Sa till Amir ”något kommer att hända, vad ska vi göra? Jag har onda aningar. Något kommer att hända.”

När vi kom bort till Östra Lugnet en minut senare small det precis bredvid oss. Såg bara ett stort ljussken och hörde världens smäll. Det var ett bra tag sen jag blev så rädd som jag blev då. Lite småchockad började jag skrika och skälla på Amir (som om det vore hans fel): ”Vad var det jag sa, jag sa ju att något skulle hända”. Av någon anledning var jag på väg att börja slå på honom, men hejdade mig. Istället började tårarna rinna för fullt. Så ja, jag blev en aning rädd. Vi hade ca 4 minuters bilfärd kvar, men det kändes som en evighet. Minsta blixten fick mig att hoppa till av rädsla. Väl framme sprang jag ut ur bilen och in i huset. Shit, man ska ha respekt för naturen.

Direkt efter ovädret mådde jag genast bättre. Det måste ha laddats ur rejält. Vi gav oss till och med ut på en fisketur senare på kvällen. Fiskarna hoppade som f*n men de envisa j*****na ville inte nappa. Bättre lycka nästa gång. Ska passa på att njuta tills nästa lågtryck dyker upp på lördag (enligt TV4 vädret).

kram