Igår blev jag äntligen av med tentan. Det var verkligen inte så svårt, jag hade tur som pluggat på de rätta områdena. Kände mig synkad med läraren, ha ha. Det var dock ett par saker som jag inte kunde minnas, men som jag kände igen. Jag tror nämligen jag har missat ett kapitel helt och hållet, nämligen den om performansanalyser. Som tur är har jag redan läst lite om det tidigare i utbildningen så jag skrev det jag kom ihåg från den tiden. Som vanligt var jag först med att lämna salen. Direkt efter mig gick några till. Det behövs alltid en person som går först innan vissa ”vågar” gå ut. Men jag ser ingen anledning till att sitta i flera timmar om jag redan tömt mig på svar. Jag är inte en sådan person som har tålamod att sitta i en bänk och läsa frågor och svar om och om igen. Det jag kan kan jag, och det skriver jag direkt. Hoppas det gick bra för mig och alla andra. Det känns bra, men man vet aldrig om man svarat tillräckligt på frågorna, eller om svaren är för ytliga.

Efter tentan belönade jag mig själv med en shoppingrunda på stan. Gabi megalånga Angelica gjorde mig sällskap. Man brukar säga att barn växer så det knakar, men i hennes fall är ”knakar” en lätt underdrift. Snart fyra månader och redan storlek 74 i kläder. Enligt Lindex storleksguide har bebisar storlek 74 när de är 7-9 månader! Lunch på Max, fika på Samarkand och så diverse inköpen till mig och Angelica. Vi slog rekord igår, var på stan runt 6 timmar, om inte mer.

Var helt slut när jag kom hem. Ont i fötterna och utmattad. Blev två glas rödvin, rostade mandlar och sämsta filmen någonsin. Om inte ni har sett ”Anaconda FYRA, Trail of blood”. så gör det, jag tyckte det var grymt underhållande att se en så kass film med så värdelösa skådespelare. Självklart (!?!) utspelar sig filmen i Rumäniens ”vildmark” där en forskare experimenterar för fullt. Bara det säger en hel del om filmen. Eftersom de även spelade in filmen i Rumänien använde de sig av rumänska skådespelare. Det är rätt vanligt i Östeuropa och Balkan att snygga människor utan en gnutta talang ändå ”blir” musikstjärnor och skådespelare. He he, man kommer långt med ett bra utseende och ”the right connections”. Tror även manuset skrevs av en rumän eftersom grammatiken var så kass, eller så kunde skådespelarna inte läsa manuset och körde sin egen variant på engelska språket nämligen the ”sucky one”. Dessutom var det bitar här och där som var ”typiska” inslag i amerikanska filmer som man bara MÅSTE plagiera, som att skaka om en människa och skrika ”lugna ner dig för helvete” fast människan är i princip lugn, att skjuta en människa som inte utgör så stor fara genom att skjuta med två pistoler samtidigt och skrika för full hals, och det bästa av allt... hur filmen har klippts och redigerat. Här krävs det ett öga för detaljer, det var av en ren slump jag upptäckte det. Titta noga och se om ni upptäcker felen. Asså ni måste se den för att få er ett gott skratt. Här kommer i alla fall den grymma trailern (www.cinemagia.ro).

Så där låg vi i soffan och tittade på filmen, jag skrek åt de så kallade skådespelarnas extremt dåliga framförande samt när den enorma anakondan (som regenererade sig själv hela tiden) dök up oväntat. Amir satt och drack sitt vin och blev skrämd när jag skrek och blev då arg på mig. Med andra ord en vanlig filmkväll hemma hos oss. Efter det blev det ytterligare en ”bra” film, True Lies. Men den hann jag inte se slutet på för jag somnade så gott. Det är ett exempel på hur en ”oh so happy day” kan se ut.

Puss och kram, vi syns på stan (vem var det som brukade säga så?)