Nu har vi äntligen kommit hem (borta bra men hemma bäst) och jag har ett fånigt leende i ansiktet…

I torsdags kväll åkte vi till Göteborg. På kvällen tog vi det lugn och gick och la oss tidigt. Dagen därpå hade mamma tid för återkontroll hos Ögonkliniken. Allt läker fint, men det kommer dröja ett tag till tills synen är helt återställd. Därefter tog vi oss en shoppingrunda som slutade med två köp, inte mycket att hurra för. Vi hade min kusin, Amelie, med oss. Hon var lite dålig, sämre än vi trott så shoppingrundan avslutades efter tre timmar. Väl hemma vilade vi lite, njöt av solen, för att sen åka till Ikea. Min bror skulle köpa en hylla och behövde skjuts. Kvällen avslutades med lite middag och fest.

Lördagen var Liseberg inplanerad. Tanken var att vi skulle åka vid tolvtiden. Vi kom dit runt tre tiden, typiskt Radoi. Fint väder, trevlig stämning och självklart dricka i väskan, typiskt Radoi. Vi började med Lisebergsbanan. Mamma åkte med för första gången. Hon hade planerat att åka den samt Balder. Det blev ingen Balder. Därefter tog vi oss an Jukebox. Inte min favorit men man får ju ställa upp för Amelie. Hon åkte med sin mamma Elena och jag och Vlad tog bilen bredvid. Vlad har lite tjockare lår än vad jag har så den där spärren man drar ner nådde mig inte så bra. Det resulterade i att jag flög UPP OCH NER hela tiden. Det var så komiskt att vi började skratta båda två. Vlad gjorde sitt bästa för att hålla mer nere på sitsen, men utan större framgång. Vi skrattade mer och mer och tillslut fick jag ett skrattanfall så tårarna sprutade. Elena tittade konstigt på mig och efteråt kom hon fram och sa något i stil med att jag varit så kaxig innan åkturen men nu grät jag av rädsla. He he, så fel man kan ha. Inte mycket jag är rädd för när det gäller åkattraktioner. Vi förklarade hur det stod till och de gjorde oss sällskap i skrattet som varade ca 3 minuter efter åkturens slut.

Efter det blev vi lite hungriga så vi gick till Burger King. Jag fick den smarta idén att mamma och Amir som inte åker något kunde stå i kö, medan jag och Vlad tog oss an kön till Kanonen, samtidigt som Amelie och Elena åkte något Amelievänligt. Efter 30 minuter kom vi fram i kön och jag hann se tre turer före vår egen. Oh my God vad snabbt vagnen sköts iväg. Började få panik och letade efter nödutgången. Men Vlad lät mig inge banga. Vi satte oss på våra platser och spänningen steg. Jag blev väldigt förväntansfull på vad som väntade. Starten gick och vi skrek som idioter. Strax innan loopen dog farten av och besvikelsen kom. Fram till dess var det en grym känsla. Men sen kändes det som slöseri på tid. Så jag är rätt besviken.

Efter lite mat i magen gick vi alla till Kållerado. Alla utom mamma åkte med. Vi hade sååååå roligt. Min pappa och farbror är rätt galna av sig ibland och skrek och sjöng i ”båten”. Det var även dessa två galningar som fick all vatten på sig. Catalin fick en stråle rakt i ansiktet, pappa fick det rinnande vattnet över sig. Jag mitt smarto hade en vindtät jacka som är vattenavvisande. Hade luvan på mig i början sen tog jag av mig den. när jag sen skulle ta på mig den igen hade det samlats en hel del vatten i luvan… kul att bli blöt om håret. Gick runt i trollhår resten av dagen. Håret blir lockigt, men inga fina lockar, av fukt. När vi åkte förbi mamma skrek vi som galningar. Hela Liseberg visste att min mamma hette Simona.

Åkte lite annat skoj, men det bästa sparade vi till sist. Jag och Vlad tog oss an Uppskjutet. Det var ett tag sen vi åkte den, 2005 var jag sist på Liseberg. Vi hade totalt glömt bort hur det kändes och fick varsin adrenalinkick. Det var så skönt att åka den. mamma, pappa och Amir satt nedan och tittade beundransvärt på oss. Uppe i toppen kom tyngdlösheten, en annan skön känsla. Vi skrek som galningar. Tjejen bredvid satt tyst som en mus, fattar inte hur man kan göra det. Efter detta tog vi oss an Uppswinget. Har inte åkt den tidigare, men jag tyckte den påminde om min favorit Spinrocken. DEN VAR TUSEN GÅNGER BÄTTRE!!! Jag har en ny favorit på Liseberg. Så tråkigt att det var 30 minuters köer till allt. Har redan bestämt mig för att åka dit i början av säsongen, typ en tisdag eller så, och åka till jag vet inte vad jag gör.

Därefter delade vi lite på oss för att hinna med så mycket som möjligt innan stängning. Det var dessutom kallt så vi ville inte åka Flumrider med Amelie. Köpte lite mat igen, en supergod och superstark kycklingkebab. Kylan, skoskav och ömma fötter avslutade kvällen för oss. Vi kom hem strax innan tio på kvällen. Åt och drack lite, sen hörde jag hur sängen kallade på mig.

Varje gång jag tänker på Uppswinget kan jag inte låta bli att le. Så imponerad och påverkad av turen att jag inte kommer glömma det på ett par dagar. Väl hemma är det dags att plugga lite och förbereda mig inför nästa veckas föreläsningar och seminarium.