I morse när jag vaknade hade jag en aning ont i halsen och kände mig så hängig. Misstänkte genast att nu är det en förkylning eller något annat es*kå*i*te på gång eftersom jag somnade tidigt och borde vara utvilad. Hade ingen lust alls att ta mig till skolan, men eftersom det var seminarium idag så hade jag inte så mycket val. På väg till skolan blev det värre. När jag väl var framme hade jag redan blivit mitt gamla vanliga elaka sjuka jag. Jag ÄR jätteelak när jag är sjuk. Vet inte varför. Väl medveten om detta satte jag mig långt ifrån de andra för att inte ”riskera” något. Som just nu håller jag på att explodera eftersom någon/något dunkar som fan någon våning ner. Snart ger jag mig ut i trappen och ringer på dörrar tills jag hittar källan till min ilska. Anyway, jag lyckades behärska mig rätt bra på lektionen trots att några gick mig otroligt mycket på nerverna, bland annat en av lärarna. Man fick ju inte en syl i vädret när vi hade diskussioner. Jag hade en kommentar följt av en fråga jag ville uttrycka, men efter kommentaren avbröt hon mig och började prata angående det jag sagt, så jag fick inte svar på min fråga. Som tur var kunde jag avreagera mig lite på Ana när hon ringde. Men bara lite, för halsen gjorde riktigt ont. Tur det, för Ana.

Nu ska jag fortsätta ligga här i sängen och tycka synd om mig själv. Självklart ska jag även tvinga Amir att tycka synd om mig och dalta med mig. Jag är som sagt ingen trevlig människa när jag är sjuk eller mår dåligt. Hurra för mig som ska jobba imorgon och hurra för dem som har äran att jobba tillsammans med mig. 

Har en nyhet att berätta, men jag ska försöka lära mig av läxan jag nämnde i ett tidigare inlägg, den om att inte ta ut segern i förskott. Mina sista krafter går åt till att hålla tyst om det, inte ens Amir vet något. Även här avreagerade jag mig på Ana för let’s face it, jag har svårt att hålla inte med information som jag inte svurit absolut tystnad om. Nu vill magen ha mat. Aaaamiiiiir!

Tyckte det var en passande bild just nu ;)