Imorse när jag gick till jobbet var det en underbar upplevelse. Det var inte för varmt och inte för kallt. Ute var det ett lugn, inga oljud eller skrik. Några enstaka människor som var ute med hundarna. Jämför då detta med gårdagen då jag fick cykla bakom en sopbil halvvägs till jobbet. Inte så trevligt. Min harmoniska stämning avbröts brutalt då jag kom till jobbet. Jag öppnade ytterdörren som vanligt. Från då har jag x antal sekunder på mig att stänga av larmet. Dörren mellan butiken och lagret krånglade och ville inte öppna sig. Koden fungerade inte så jag tänkte då ”fan, jag har glömt koden”. De senaste dagarna har det varit många koder att komma ihåg på båda jobben. Tog mobilen för att snabbt ringa M, ingen täckning. Tog den fasta telefonen, M hade då ingen täckning. Vid det här lagret hade larmet redan gått och det tjöt som fasiken i butiken. Det enda jag tänkte var att snart kommer Securitas och stormar butiken. Ringde då chefen, gick knappt att höra vad hon sa, men till slut kom jag in och kunde stänga av larmet. Det sjuka är att hela natten drömde jag om jobbet och att allt skulle gå fel vid öppningen och vara katastrofartat.

Resten av dagen var så jobbig, det var 29 grader i butiken hela tiden. Kunde inte bry mig mindre om klädpolicyn som säger att man inte ska vara baraxlad. Tröjan åkte av och jag jobbade i linne. Det var inte mycket folk, men varje kund tog lång tid så det var mycket på det viset. Nu är jag äntligen hemma efter en mardrömsresa på bussen (säkert 40 grader). Här hemma hos föräldrarna är det inte mycket bättre. Mamma vankar av och an och har panik av värmen. Alla längtar till kvällen och lite kyla. Det ska tydligen vara tropiska kvällar så det innebär väl att värmen sjunker till cirka 20 grader. Bättre än 35 som termometern visar just nu.

Drick mycket vätska (helst vatten, ha ha) och håll er i skuggan. Kram på er.