I snart en månad har jag gått och oroat mig över en sak. Tyvärr har det påverkat min vardag litegrann, but not any more! Det var så att jag hittade en ”knöl” i bröstet och blev jätteorolig, tänkte direkt det värsta och kunde sig mig själv tappa håret efter cellgiftsbehandlingen. Ja, jag trodde direkt det var cancer. Bokade tid direkt hos vårdcentralen som skickade remiss för mammografi, ultraljud och provtagning av innehållet i knölen.

Idag var jag och gjorde dessa tre underbara ting (enormt mycket sarkasm). Mammografin kändes sådär, ultraljudet visade läkaren att det var en cysta som med största sannolikhet var ofarlig. Men, eftersom det måste bevisas var han tvungen att sticka in en j***a nål för att ta ett prov och samtidigt se om cystan gick att tömma. Det gjorde s***ns ont och jag grät som en barnrumpa redan innan de började, ännu värre blev det när läkaren stack till. Trodde jag skulle dö, eller i alla fall kräkas över hela sängen av smärta. Min sötaste och bästaste babe var ett jättestort stöd och försökte verkligen hålla en neutral min utan att visa hur jobbigt det var för honom att se mig så eländig och patetisk, ha ha, mina egna ord för att beskriva mig själv.

Jag har stor rädsla för nålar, ja för allt som kan punktera huden. Därför blir det cirkus varje gång jag måste stickas. Det hela var dock över på några sekunder som tur var och cystan, som visade sig vara vätskefylld, tömdes direkt. Kvar lämnades jag med en obeskrivlig smärta som jag bedövat hela dagen med en massa iprentabletter. På jobbet idag skulle jag känna efter lite hur det kändes utan cystan och jag höll på att kräkas igen så ont det gjorde. Men jag är så glad att det är över nu. Ingen mer oro, inga fler bortslösade dagar på att oroa sig, vara deppig och annat skit jag gjort på sistone. Nästan så man skäms lite över det hela, men ändå inte. Jag var på allvar oroligt, vem skulle inte vara det? Det tråkiga är att det kan vara så att jag är mer belägen för att få cystor och det är möjligt att en ny dyker upp i framtiden. Jag brukar få svullnader i körtlar i armhålan och vid bikinilinjen så sköterskan trodde det kunde höra ihop. Förklaring finns inte.

Min mamma, som är bäst i världen, följde också med till sjukhuset och satt utanför och väntade. Jag är så glad för mina nära och kära och det stöd de visat mig under denna period. Älskar er alla så mycket.

Dagens råd till alla tjejer är att kontrollera era bröst regelbundet. Hittar ni något konstigt kolla upp det direkt på vårdcentralen. Ju tidigare man hittar eventuella tråkigheter, ju lättare är det att behandla och blir återställd igen. Hittar ni något gå inte och tro det värsta som jag gjorde (hur svårt det än kan vara att låta bli). Majoriteten av alla knölar är ofarliga. Ta hand om er. Kram!