Idag har jag jobbat heldag på Ur & Penn. Hade ingen bra start alls. Öppnade själv, kassan stämde inte, kunderna blev otåliga och började rycka i dörren. Första kunden ska byta batteri. Klockan går inte att öppna. Jag hänvisar till en konkurrent som kanske är starkare än vad jag är. Nästa kund vill köpa en klocka. Låste sitter hårt som fan, klockan har dessutom en vass kant som jag skär mig på utan att märka det förrän blodet rinner nerför tummen. Oj, spring och hämta plåster. Kunderna samlas och blir fler och fler. Hjälp, S kommer inte förrän om 30 minuter. S kommer, vi har fullt upp hela dagen. Några kunder är lite mer krävande än andra och tar upp mycket av vår tid. Ska man säga något? Hur var det nu, har kunden alltid rätt??? Kön växer igen. Jag kanske ska äta lunch, nej kön måste minska lite. Ännu fler krävande kunder. Alex känner att hon svimmar. Sticker iväg 5 minuter och trycker i sig lite kycklingsallad. Chefen har lämnat sms, jag svarar och säger att det är kaos, vi hinner nog inte ta våra raster fullt ut idag. Chefen säger att hon kommer. Efter en timme minskar kön lagom i tid till att S ska gå hem. Vi kan äntligen pusta ut. Det var den mest stressande dagen jag varit med om. Nu ska det slappas framför fotbolls VM med ett glas rödvin, popcorn och lite choklad. That’s the way aha aha I like it aha aha…