Helgen är över och jag har inte direkt gjort något produktivt att vara stolt över. Igår hade jag en extrem lat och uttråkad dag. Idag har jag lite smått panik över en uppgift vi har tills imorgon så det blir till att stressläsa den sista boken vi har tills imorgon, dvs. den sista som jag har tillgänglig. Fattas två böcker, men det är ju inte mitt fel att bibblan har problem med reservationssystemet, right?

Jag har fortfarande svårt att koncentrera mig. Just nu är det två låtar som spökar i mitt huvud. Den ena är Sweet Dreams med Beyonce, och den andra är Try sleeping with a broken heart med Alicia Keys. Det enda botemedlet är ju att lyssna på dem om och om igen. Alltså har jag ju inte riktigt tid att plugga (!?!). Ha ha, nej det är ingen bra ursäkt. Dessutom är videon till Beyonces låt så bra att man måste se den om och om igen med. Enjoy!

Eller hur… nej, efter 49 minuters väntande tröttnade jag och la på. Skickade istället iväg ett till mail till dem. Var väl på lite bushumör när jag skrev det :)

Hej
Jag har fått två fakturor från er som ska betalas i januari men jag tänkte att jag skulle nöja mig med att betala en av dem. Har två fakturanummer att välja bland, vilken ska jag ta, 114236 eller 120353.

Tänkte förresten fråga om det är normalt att behöva vänta i er telefonkö i 48 minuter när jag har plats numer 2? Bara så jag vet till nästa gång. Just idag tappade jag dock tålamodet när telefonen tickade över på 49:e minuten så jag la på.

Mvh
Alexandra

Vilken dag det är! Har pluggat lite grann på förmiddagen, inte tillräckligt, men det lilla jag fick gjort är ju ett steg i rätt riktning. Det är så härligt att se ljuset stråla in i sovrummet och påminner om våren som snart är här (förhoppningsvis).

De senaste 15 minuterna har jag lyssnat på ”Tack för att du väntar, vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Din plats i kön är nummer två”. Av någon anledning har Blixtvik skickat två fakturor och jag känner att det räcker med att betala en av dem, men vilken? Men helt seriöst, är det bara ½ person som jobbar i kundtjänst idag? Hur kan jag ha plats nr 2 i 15 minuter?

En annan sak som gjort mig glad var att läsa en bekants blogg och få se att en återhämtning från en break-up är på gång. Det finns inget värre en vän eller bekant som fått ett brustet hjärta. Jag vet att inga ord direkt hjälper, men jag vet även att när det värsta lagt sig och man har tagit sig igenom det hela så brukar man typ skratta lite åt sig själv och hur man tänkte i den värsta stunden. Om du läser detta vill jag bara säga: kämpa på sötis!

Snart kommer mamma och hämtar oss. Vi ska som vanligt till Sandsbro och äta middag, umgås och titta på Let’s Dance. Men jag har fortfarande plats nummer två i kön, what the… kom igen nu! Börjar snart glömma anledningen till samtalet. Får ju snart lägga på efter all väntande. Börjar dock bli lite spännande att få höra vilken plats i kön jag har…

Plötsligt händer det… jag har plats nummer 1 i kön och behöver bara vänta 20 minuter till. Hurra!!!

Idag har jag haft det väldigt svårt att koncentrera mig. Vilket sammanhang, vi läser just nu om inkludering i skolan. Hur ska man inkludera ”sånna” som mig? Hade föresten en av de bästa föreläsningarna någonsin, med Peter Karlsudd. Han har skrivit avhandlingen ”Särskolebarn i integrerad skolbarnomsorg”. Föreläsningen var jättebra och jätteintressant. Jag kände att han typ satte ord på mina tankar kring ämnet som jag länge funderat på men inte riktigt kunnat få ordning på. Med andra ord var det en givande föreläsning. MEN… det var som om jag inte kunde läsa idag. Det kom upp en OH bild och Ana sa något om den, jag läste den (trodde jag) men kunde inte göra om bokstäverna till tankar. Det stod helt stilla. Jag har aldrig haft koncentrationsproblem när det gäller något jag är intresserad av. Känner samma sak här hemma. Försöker läsa en artikel som jag verkligen vill läsa, men det går liksom inte. Har läst samma sida om och om igen i en halvtimme utan större framgång. Jag kanske är lite trött. Sen har jag ju en massa annat som snurrar i huvudet på mig. Usch, det blir mycket pluggande i helgen om jag inte får något gjort imorgon.

Idag fick vi i alla fall göra en övning där vi först skulle skapa ”ett fall”, där vi beskrev en elev i behov av särskilt stöd. Därefter skulle vi byta fall och diskutera det nya fallet vi fått. Vår grupp skapade ett fall där en 14 årig tjej fick egenskaper som en normal och ”jobbig” tonåring har, men även några egenskaper som kan kopplas till svåra koncentrationssvårigheter. Vår tanke var väl att visa hur svårt det är att dra gränserna mellan tonårsfasoner och koncentrationssvårigheter och att man inte ska vara för snabb i att döma och stämpla. Eller ännu värre, orsaka en felaktig placering i särskolan. Gruppen som fick vårt fall ”gick rakt i fällan” kan man säga. De tänkte direkt att tjejen hade svåra koncentrationsproblem och var i behov av särskilt stöd. Tjejen hade lika gärna kunnat vara en aning bortskämd och van vid att bestämma och få sin vilja igenom. Här kommer ett klipp som visades på föreläsningen. Va beredd på att tappa hakan…

Ja, vad ska man säga… Det är verkligen inte lätt ska ni veta. Men jag tror starkt på att diskutera, analysera och reflektera i lärarlaget, att skapa ett samarbete på skolan med elevernas bästa i tanken. Fina ord som också behöver genomföras. Och det viktigaste av allt, att våga erkänna sina misstag och lära av dem, något som kommungubben i klippet hade stora svårigheter med. Han kanske är i behov av särskilt stöd för att lära sig skilja mellan rätt och fel och att känna empati för sina medmänniskor.

Skämten haglar in över Tiger Woods tabbe/tabbar. Tänkte dela med mig av det senaste skämtet som nått mina öron: Jag var ute och letade efter spelet Grand theft auto. Säljaren i butiken visste inte vilket spel jag menade och bad mig beskriva det. Jag sa att det handlar om en svart kille som kör omkring med järnrör, kraschar bilar, sätter på horor och undviker polisen. Han gav mig ”Tiger Woods 2010”.

Lite roligt är det allt. Inte så man skrattar rakt ut men ett litet leende letar sig allt fram.

Jag är lite smått förvirrad skulle man kunna säga. Många tankar i huvudet som stör vardagen. Många tankar som gör att jag glömmer saker och ting. Jag känner att jag för tillfället inte har kontroll över mina dagar, hur jag ska planera dem och så. När jag vaknar på morgnarna får jag direkt panik. ”VAD ÄR DET JAG SKA GÖRA IDAG? VARFÖR RINGER KLOCKAN?” Jag skojar inte, har totalt minnesförlust ett par minuter varje dag. Att inte veta hur det blir med det nya jobbet visar sig vara jobbigare än vad jag trott. Jag har ju två andra deltidsjobb som också ska skötas. Jag har ju även börjat läsa specialpedagogikkursen. Men hur ska man kunna ballansera allt om man inte vet hur mycket tid ”det stora huvudjobbet” kommer att ta? Hoppas jag får höra något snart. Tills vidare får jag trösta mig med att jag kommer att få göra något jag vill, tyvärr kan inte alla nya lärare säga samma sak.

Idag var jag så förvirrad att jag glömde mina böcker på ett bord. Vi satt i våra grupper i skolan och skulle presentera varandra och diskutera några uppgifter. Jag var tvungen att gå tidigare så jag reste mig upp, klädde på mig samtidigt som jag sa: ”just det, får inte glömma att lämna tillbaks böckerna på bibblan”, tar upp dem ur väskan, knäpper jackan och går iväg, utan böckerna. Asså det gick inte ens tio sekunder från att jag tog dem ur väskan och gick. Väl på bibblan inser jag misstaget, går tillbaks till gruppen och säger: ”bättre presentation än så här kan ni inte få, detta är jag, glömmer allt hela tiden”. Tjejerna skrattade lite, men jag undrar vad de tänkte… själv tänkte jag: ”Herre gud, och jag ska bli lärare, lär säkert glömma ett barn eller två på någon utflykt”.

Då var man hemma igen efter en kort tur till Göteborg. Mamma hade tid hos ögonkliniken för kontroll efter laseroperationen, allt ser fint ut. Vi hade tänkt åka tidigt tidigt på söndag morgonen och överraska den sovande familjen i Göteborg. Detta skrev jag självklart på Facebook. Självklart kom vi inte iväg tidigt tidigt på morgonen och den sovande familjen hann vakna, se mitt statusmeddelande och undra: va f*n är det på gång. Plötsligt ringer min farbror på min mobil när vi var vid Värnamo, jag vågar inte svara. Vi försöker fundera fram och tillbaka om de vet att vi kommer, men hur kunde de veta det? Då kom jag på att de säkert varit inne på Facebook. Så var det också. Elena såg det och sa till de andra att hon tror att JAG kommer. De visste inte om mamma och pappa också skulle med. En liten överraskning blev det väl ändå. Här finns en läxa att lära, hur pass mycket ska man skriva på Facebook och andra liknande Internetsidor, och vad är för mycket?

Väl i Göteborg tog jag en spontan runda till Ikea med min bror. Köpte bland annat ett sängbord, matlåda, förvaringslådor, böjbar skärbräda och det bästa av allt… en salladslunga! En sådan måste man bara ha. I alla fall jag. Jag brukar alltid glömma att skölja av salladen innan jag börjar laga mat så den hinner ”torka” lite. Oftast så struntar jag i det eftersom jag inte vill ha ”blöt” sallad, och vi vet alla hur bra det är. Men nu kan jag lägga salladen i slungan och centrifugera den torr. Billigt nöje, 40 kr. Jag vill även hitta en möbel att förvara alla böcker mm jag samlat på mig från utbildningen. Får ta en runda med Amir och visa vad jag tänkt mig. Har lite olika alternativ.

Idag blev det ytterligare lite shopping i stan innan vi åkte hem. Blev en ny väska, en t-shirt och lite annat smått och gått. Det var så skönt att gå på stan en vardag och på förmiddagen. Inte alls lika mycket folk att trängas med.

Ja just det, vi såg en jättebra film i går. Om ni inte har sett Australia så MÅSTE ni göra det. Den är så bra. Jag blev så berörd av den lilla pojkens sätt att prata och hans utseende. Mamma och pappa satt och tittade på den i bilen. Även de blev berörda av filmen. Så nu är vi alltså fyra olika personligheter som älskar filmen, alltså är det värt att se den. Ett tips är att titta på den när ni åker bil mellan Växjö och Göteborg, den slutade precis när vi svängde av stora vägen vid Netto.

Nähä, läggdags nu. Sov gott.

… när en okänd man som luktar rätt illa, är allmänt ovårdad och har rester i skägget från vad jag förmodar är spyor, sätter sig bredvid på bussen och börjar prata med en? Jag vill gärna tro att jag inte är typen som totalt ignorerar människor som kanske hamnat snett i livet och är lite utstötta ur samhället. Jag kan ärligt talat säga att fulla och påverkade människor ignorerar jag totalt, oavsett utseende och stil, men detta på grund av att jag är lite rädd för dem och vad de är kapabla till. Jag ignorerar även tiggare eftersom jag vet att de kommer hit för att ”jobba” från andra länder. Jag ser ingen mening med att stötta en verksamhet som lever på att utnyttja människor som tiggare. Detta är tyvärr verkligheten. Ta er en närmare titt nästa gång ni är i t ex Göteborg och ser t ex de tre tanterna som håller till mellan Nordstan och Kompassen. Väldigt systematiskt placerade så man bara inte kan missa dem alla. Titta också på deras kläder och deras skor… något stämmer inte, eller hur?

Hur som helst, den här mannen kom och frågade om han kunde sätta sig bredvid mig och jag sa att det kan han. Han börjar sen berätta sin livshistoria för mig om hur han nyligen fått en lägenhet och att han snart hoppas på hjälp med jobb eller utbildning. Jag tänker att han vill väl få kontakt med en medmänniska i sin väg tillbaks till ett bättre liv. Småpratat lite med honom, men det är svårt att titta på honom samtidigt eftersom det luktar spyor om hans andedräkt. Tänker hela tiden att jag inte vill verka typ elak eller ignorerande, men det gick bara inte att tita på honom under samtalet. Slutligen frågar han mig vad jag håller på med och jag säger då så snällt och trevligt jag kan: ”tyvärr så känner jag inte dig och därför vill jag inte berätta så personliga saker om mig själv”. Han ursäktar sig genast och jag sa att det är ok, sån är jag bara.

Har inte kunnat sluta tänka på detta, därför känner jag att jag vill skriva av mig lite. Vad gör man? Mina tankar är sådana att man bör ha ett vårdat, alltså rent, utseende om man vill ha social kontakt med människor. Jag menar inte snyggaste kläderna och grymmaste frisyren. Men med lite tvål, vatten, deo, kam och tandkräm kommer man ändå rätt långt. Nä, jag vet inte vart jag vill komma, så det får räcka med vad jag skrivit. Tack för mig!

...måste bara berätta en sak till som gjorde mig lite smått irriterad igår. Igår runt tvåtiden fick jag mail från Universitetsbiblioteket angående en bok jag reserverat och ska hämta. Det roliga var att boken skulle hämtas senast 20 januari, dvs samma dag som jag fick mailet. Normalt har man en 5-7 dagar på sig. Blev inte så glad eftersom jag såg mailet runt niotiden på kvällen. Jag har mailat biblioteket och frågat om det verkligen ska vara så att man bara ska få några timmar på sig att hämta ut en reserverad bok, men de har självklart inte svarat. Så där rök en bok till nästa kurs. BTW så ska jag inte läsa svenska som andraspråkskursen. Jag ska gå på introduktionsmötet för specialpedagogik kursen och se om det går att kombinera med jobb.

Idag var jag och pratade med rektorn på en skola om ett jobb, och resultatet är positivt. Jag kommer att jobba 50 % eller kanske till och med 75 % med elever som behöver extra stöd i svenska och matematik. Med andra ord är det precis vad jag vill göra. Det kommer nog även bli lite inhopp på förskolan, fritids och vikariat om någon är sjuk. Nu väntar jag bara på att få veta hur schemat ser ut och vilka eleverna är. Det går ju knappast att planera så mycket redan nu eftersom jag inte vet vad eleverna har för behov.

Jag tänkte att jag skulle börja skriva om den nya arbetsplatsen under den nya kategorin ”mitt liv som lärare”. Där kan ni läsa om hur det går för mig, vad jag gör, och hur det fungerar på lektionerna. Tänkte testa på lite olika metoder och arbetssätt och sen utvärdera dem lite här, vilket kanske ger andra lärare/lärarstudenter tips och idéer. Vi får se hur det går med det framöver. De flesta av er vet vilken skola det handlar om, men det behöver kanske inte komma fram här *smile*.




Det här är väl jag om några veckor, ha ha. Som vanligt fanns det ingen hänvisning till vart bilden kommer ifrån.

Igår skrev jag ett ”Vad gör du just nu” meddelande på Facebook som INGEN reagerade på. Jag skrev: ”tycker alla ska skänka 50 kr till Haiti, sms:a akut till 72900”. Inte den minsta reaktionen vilket gör min besviken på mina vänner J. Däremot gillas det när jag skriver: ”tur att man får gäster då och då så man tar tag i städningen här hemma ;)” och massa annat trams.

Hmm, tåls att fundera på lite gott folk.

Idag ska jag jobba lite i stan. Blev fler timmar än tänkt eftersom chefen är hemma och vårdar barn. Men det ska bli kul att jobba med Malin ett par timmar extra. Efter jobbet är det bus i Hovmantorp som gäller. Ska hälsa på mina flickor och bland annat titta på Henrik Schyfferts ”The 90’s - ett försvarstal”. Ska tydligen vara jätterolig. Med lite rödvin och popcorn får vi oss nog många många skratt.

Ser att snön smälter för fullt och droppar ner från taket. Kan det vara så att våren är på väg? Hoppas hoppas! Just det, har en intervju på torsdag angående ett lärarjobb, så håll tummarna för mig.

Kram  

Har lagt till fler bilder i "Examensfirande i skolan".

Igår hade jag min barndomsvän Ruxi på besök. Hon kom med tåget från Stockholm för att gå på några lektioner denna vecka. Vi hade det riktigt mysig. Vi var hos mina föräldrar och åt lite god mat och umgicks. Efter maten satte vi oss framför TV:n och gamla hemmafilmer åkte upp ur lådorna. Vi tittade på ett band från 91-92 med bland annat nyårsfester, julfester och helgfester (som vi hade en hel del av). Det var så kul att se oss själva som tioåringar och våra föräldrar som var så unga och busiga. Roligast var att höra musiken i bakgrunden som vi lyssnade på då. Det var en liten resa i tiden kan man säga. Efter det körde pappa oss hem och vi satt i soffan (med varsin laptop) och tittade på kort mm. Vi pratade även med hennes föräldrar via Skype. Fick en rundtur av deras fina hus i Rumänien. Det har varit sååå kul och mysigt. Så tråkigt att alla mina vänner flyttar till Stockholm hela tiden. Får sätta på lite Celine Dion och sjunga med till ”All by myself” i äkta Bridget Jones anda. 
 

 
Min dator har adopterat Ruxis bebisdator, haha.

Jag vill avsluta med att be er alla skänka 50 kr genom att sms:a akut till 72900 och hjälpa Haitis befolkning komma på benen igen efter jordbävningen. 50 kr är inte mycket om man tänker efter. Har själv skickat iväg 4 st så nu utmanar jag er att skicka minst ett sms. DO IT! J

…fy fan vad jag är bäst!!!

Yes, nu är tentan avklarad och det känns som om den blir godkänd, så nu anser jag mig vara färdigt med lärarutbildningen. Slog rekord igår också när det gäller hur kort tid jag sitter på en tenta. Jag var klar på ca 1 timma och 45 minuter. Jag brukar inte ta lång tid på mig, som vissa andra *blinke blink*.

Efteråt väntade vi in några av tjejerna i klassen och tog sen en fika på bibblan. Det var mysigt och ett bra sätt att varva ner efter tentan. Skönt att få prata av sig också om tentan. Det var härligt att höra att det kändes bra för de flesta.

Senare på fredagskvällen åkte vi hem till mamma och pappa där vi åt middag och festade till det lite. Men bara lite, idag har jag jobbat. Men ikväll så fortsätter firandet med en härlig myskväll med lite dricka, film och snacks. Märks att jag börjar bli äldre när jag föredrar en mysig hemmakväll framför en utekväll när något ska firas, ha ha.

Jaha vad gör man nu då? Jag väntar svar angående ett lärarjobb, hoppas jag får veta mer nästa vecka. Jag har även sökt två kurser till våren ifall att jag blir utan sysselsättning. Den ena kursen är specialpedagogik och den andra är fortsättningen på svenska som andraspråk, fast den går på distans vilket innebär att man behöver bra disciplin, vilket jag INTE har. Som jag tänker just nu så väljer jag nog specialpedagogiken och till hösten läser jag den andra på halvfart. Fastän det är skönt att vara klar med utbildningen känner jag att det är så mycket mer jag vill lära mig, så min tid i skolbänken är nog inte över än.

Ok, take care, bye bye then (Ace Ventura på TV just nu så jag måste saga så).

Ni kanske minns Mary Kay tävlingen jag vann på i höstas… nu tänkte jag anmäla mig till en ny tävling som Ana håller i. Ana är en tjej som jag läst svenska som andraspråk med nu under hösten. Rolig tjej som har typ samma humor som mig, hur det nu är möjligt. Vill ni ha tips och se bilder på sminkningar hon gjort mm så besök hennes blogg. Ni som har en blogg kan också tävla och vinna priser från flique.se (smink mm). Mer info om tävlingen finns på hennes blogg. Som den äkta rumänen jag är ska jag självklart försöka muta mig till en vinst utan minsta skam i kroppen ;) That’s the Balkanstyle!

I dag hade lärarutbildningen sin examenshögtid på skolan. Totalt var det 90 studenter inom alla inriktningar som tar sin examen höstterminen 2009. Och jag är en av dem!!! Hurra för mig! Dagen började med en härlig sovmorgon fram till klocka nio. Efter de vanliga morgonrutinerna tog jag och Amir bussen till skolan där vi mötte upp mamma och gick tillsammans till lokalen. För er som är bekanta med Växjö Universitet, nej förlåt jag menar Linneuniversitetet, så var vi i M-huset. Det var packat med folk, eller inte direkt packat med alla sittplatser var typ upptagna. Mamma och Amir gick upp en trappa och tittade ner på det hela. Ellen satt med sin familj och jag och Carro letade sittplatser. Vi tog helt enkelt några tomma stolar och byggde ut en stolrad. Vi tyckte det var dåligt att de inte delat upp sittplatserna så studenterna kunde sitta tillsammans. Programmet bestod av tre talare, gitarrspel där Led Zeppelin låtar framfördes (?!?) och slutligen upprop av studenterna som gick upp på scenen i grupp och tog emot en gul blomma (eftersom Linnéuniversitetets logga är gul). Under talen kikade jag upp mot Amir och fick se världens mest uttråkade människa. Han var inte heller diskret med sina åsikter om att lyssna på dem som talade. Kunde inte hålla mig för skratt. Jag och Carro diskuterade vilket efternamn jag skulle få denna gången. Tyvärr fick jag inget nytt efternamn utan det blev ett korrekt Radoi.

Jag hade gett Amir instruktioner om att filma det hela. Som ni ser på filmen blev det lite missförstånd i början. Jag ville ju inte att han skulle filma mig hur jag satt på stolen, utan att han skulle filma de nya lärarna. Skickade sms till honom och pekade för fullt åt andra hållet. Men det blev bra till slut, med tanke på att det var första gången han filmade med kameran.

Efteråt gick alla hem till sitt för att fira, utom jag som gick hem för att plugga till tentan imorgon. Nej då, jag är inte alls bitter. Och nej då, jag pluggade inte alls när jag kom hem. Eller jo, lite. Har läst igenom mina anteckningar och skrivit en miniuppsats kring det jag kommer ihåg. Gick rätt hyfsat. Ska gå igenom fonemtecknen igen och försöka memorera kardinalvokalerna. I morgon är det min tur att festa. Hörs då.

Här kommer lite bilder som Carro och Ellen tagit:




Följande bilder är från http://www.vaxjonytt.se/campusmingel/110.aspx

Fick bilden i ett mail så jag har ingen aning om var den kommer ifrån.

Idag har jag varit duktig och pluggat bra på morgonen. Jag skippade föreläsningen eftersom vi bara skulle repetera det vi gjort. Jag kände att jag hade mer nytta av att läsa färdigt boken jag lånat från Ana. Vid lunchtid skulle jag bli upplockad av Gabi utanför Apoteket. Tio minuter efter bestämd tid hade hon fortfarande inte dykt upp så jag ringde för att kolla läget. Angelica hade gjort en ”olycka” så det drog ut på tiden. Under de 25 minuterna som jag väntade hände det en hel del utanför apoteket. Bland annat så hör jag hur två tanter skriker till (som om de blev rädda), jag vänder mig mot skriket och ser en man komma gående som muttrar något i stil med: kärringar… ser sig aldrig förr… alltid i vägen… Kunde inte låta bli att skratta lite. Något senare ser jag en kille som förmodligen håller på att förvandlas till tjej. Väldigt intressant. Strax innan Gabi kommer går det en tant förbi och säger ”Hej Alli”. Jag har ingen aning om vem det är eftersom jag inte kan se ansiktet under jackluvan, men jag säger ett tveksamt hej. Innan hon går in på apoteket tittar hon på mig och säger ”Du vet inte vem jag är”. Öh nej, men presentera dig gärna och friska upp mitt minne. Nej då, hon går bara.

Idag har jag jobbat några timmar på Stadium och när nu helt slut. Vi har halva reapriset nu så varje kund har fler varor än vanligt. Dessa ska larmas av och priset ska korrigeras. Tar lite mer tid än vanligt. Men jag ska nog försöka läsa lite innan läggdags. Saknar fortfarande motivation, lust och ork att ta tag i sista veckans plugg. Måste fundera på vad jag ska ha på mig på examensfesten på torsdag. Kör nog en enkel, men lite finare vardagsstil. Typ kjol, mina fina stövlar och någon tröja. Får lyxa till det med lite Pilgrim. Det blir nog bra.

Imorgon ska jag träffa Carro och Ellen och äta lunch på Stenladan. Så tråkigt att Ellen lämnar Växjö. Måste hitta en ny rolig och cool asiat i mitt liv ;)

Asså barn är inte normala! Det har jag konstaterat tidigare och nu bekräftar jag yttrandet igen. I går gav vi oss ut till en pulkabacke, som tidigare nämnt. Det var hur kul som helst. På backen hade det bildats en iskana, så vi åkte inte på snö, utan på isen. Det hade även bildats en hel del gupp, vilket gjorde att man flög en bra bit om man fick upp farten ordentligt. Aj, är ett bra ord för att beskriva upplevelsen!

  
Aj!

Jag är sååå snygg i mössa ;)

Hur som helst, tillbaks till det om att barn inte är normala. Vi vuxna hade minst lika kul som Amelie och de andra barnen. MEN, det var bara vi vuxna som började frysa och så småningom bli trötta. Men inte Amelie, nej då. Hon hade kunnat hålla på två dagar i streck. När vi kom hem lekte vi kurragömma i en timme, åt en massa mat och sen följde hon med hem till oss för att sova över. Väl hemma hos oss lekte vi Body Balance i en timme och sen badade hon i ytterligare en timme. Tror ni hon var trött efter det? Å nej! Vi satt med Adnan och Anisa, pratade och lyssnade på musik. Hon målade teckningar till alla utan att visa minsta tecken på trötthet. Klockan halv elva fick jag henne till att lägga sig och titta på en film. Jag somnade typ 30 minuter in i Aladdin. Amelie väckte mig vid ettiden för att stänga av datorn och efter det så somnade hon äntligen.

Blev inte så mycket sömn för min del eftersom Amelie rör sig mer i sömnen än vad jag gör. Vid tre tillfällen ställde hon sig upp i sängen för att sen somna om igen. Hon är rätt aktiv av sig i sömnen. Det var jag med när jag var i hennes ålder. Idag är jag rätt så trött. Har dock lyckats plugga lite till tentan som officiellt numera heter ”Utbildningens absolut sista tenta”. Den ska skrivas på fredag. Så fram till dess är det plugg som gäller och inget annat. Vi hörs nog inte förrän till helgen, så vidare inte något händer jag bara måste skriva om.

Det var en riktigt kall dag igår. Precis när jag skulle gå till skolan såg jag att det var -16 grader ute. Funderade allvarligt på att stanna hemma och strunta i föreläsningen. Försökte hitta stöd för min idé hos min bror, men han menade på att om han måste gå så måste jag också gå. Han till och med peppade mig med en fin bild på hans randiga långkalsonger.
 

Det var bara till att ta på sig extra kläder och ge sig ut i kylan. Innan jag gav mig iväg kontrade jag brorsan med en bild på min ”outfit”.

Efter föreläsningen hade jag bokat tid hos frisören till mig, Catalin, Elena och Amelie. En stor överraskning var att min kusin Amelie bestämde sig för att nu minsann vågar hon ta hål i öronen. Och det gjorde hon! Hon var så duktig, sa inte ett ljud. Efteråt var hon rätt stolt, med all rätt. Jag minns när jag och Gabi tog hål i öronen, då gnällde jag som en liten barnrumpa. 

Idag står det bland annat pulkaåkning på schemat. Med andra ord dags att återigen klä på sig rejält och ge sig ut på jakt efter en bra pulkabacke i Sandsbro.

Glömde mobilen i Sandsbro igår så några bilder om detta innehåll kommer senare ikväll.  

…elpriserna ska chockhöjas idag eftermiddag! Det var en av dagens nyheter på tv4. For upp ur soffan och släckta lampan i hallen och badrummet. Får leva i mörker ett tag. Tycker elräkningen är hög som den är. Om jag fattade det rätt så har de visst höjt priset 6 gånger jämfört med priset i december.

Är helt död just nu. Orkar inte ta mig till föreläsningen. Det beskedet fick lite liv i mig så nu ska jag ta de nya krafterna och borsta tänderna. Vad som händer sen återstår att se.

(Försökte hitta en rolig bild som passar in i inlägget, men söker man bilder på Google får man typ bara fram en massa bilder som folk lagt in upp på sina bloggar UTAN källhänvisning, mycket dåligt.)

…var för en vecka sen. Att jag skriver så sent beror på att jag har varit och är så extremt trött. Sen har jag nog tröttnat lite på bloggen. Eller kanske inte tröttnat, men jag känner inte för att skriva om minsta lilla grejen. Det har förresten inte hänt så mycket på sistone. Anywho, tillbaks till nyårsafton. Vi var sex glada kompisar som firade in det nya decenniet i mina föräldrars hus. En rolig grej var att min kompis Elsa, som jag knappt sett under det gångna decenniet kom och hälsade på med sin lillasyster. För att glansa lite så var det första hon sa när hon såg mig att jag inte ändrats alls. Har ju bra gener i vår familj, det är väl ingen som kan tro att jag snart byter ut tvåan mot en trea. Men den dagen den sorgen.


Självklart var Gabi där med lilla Angelica. Man kan ha rätt roligt när en 5 månaders bebis är med på festerna. Konstigt nog är 95 % av bilderna i kameran på Angelica. Sen kan det visserligen även bero på att jag var lite smått salongsberusad och tänkte inte på att man faktiskt kan ta kort på annat än en söt bebis.




 Baby's first cola ;)


Vi började med lite tacos och frozen strawberry daquiries. Jummy jum. Musiken bestod av det bästa det gångna decenniet har att erbjuda, samt lite bosniska låtar. Ett bra sätt att ta farväl av de senaste tio åren. Mycket lek och bus samt en massa snack, vissa mer än andra *blinke blink*. Hann även med lite Stockholm Live. Mycket skratt där också. Tiden gick fort och plötsligt blev det dags att klä på sig och traska ut på balkongen för att se vad grannarna hade att bjuda på i fyrverkerivägar. Efter tolvslaget gick vi in i värmen och satte igång med lite mer mat. Det blev det lite kyckling och potatismos. Efter det var alla helt döda så vi gick och la oss vi två tiden. Ja just det, innan Amir somnade hann han med att tappa fjärkontrollen två gånger i golvet (dock utan att väcka Angelica) och slå sönder ett glas, allt detta liggandes i soffan. Starkt jobbat Mali.

Ok, är ni redo för skrattmaraton? (dvs om ni som jag älskar bebisskratt)




I morgon börjar skolan. Känner inte riktigt att jag har haft ledigt. Har haft äran att jobba en hel del, vilket jag är glad för. Men jag känner mig inte riktigt utvilad. Har varit lite busig och inte pluggat alls, så när som på två timmar i måndags. Saknar motivation och ork. Några tips på vad man kan göra för att vakna till liv igen? Det är för det mesta min kära Ellen som tar sig tiden att lämna kommentarer, ni andra får skärpa till er och ge mig tips nu när jag behöver er som mest, ha ha.



Gissa om det var skönt att komma hem och få sova i sin säng dagen efter? Vi var så trötta så vi gick och la oss redan klockan åtta på nyårsaftonskvällen.

Kram på er alla.