Ytterligare en dag i Sandsbro har passerat. Idag gjorde vi något som vi aldrig gjort förr. Pappa var lite orolig över snömängden som lagt sig på garagetaket. Han har dessutom hängt upp en massa saker från taket (inne i garaget). Han var inte säker på om taket orkade bära all den tyngd. Så vi tog fram stegen och klättrade upp och skottade snö från taket! Det var jättekul. Någon timme senare ser vi hur två grannar gör samma sak. Vadå trend-sättare!

God middag blev det. Entrecote med bakad potatis och svampsås. Mitt i alltihopa får jag höra att Melodifestivalen sänder sitt första avsnitt av hundra ikväll. Någon timme senare ringer Fia och undrar om jag ska titta och om vi ska titta tillsammans. Så nu sitter jag här hemma och har fått en anledning till att röja upp lite. Som jag tidigare sagt, det är tur att man får gäster då och då så man tar tag i städningen här hemma. Tack Fia!

Har inget direkt att skriva idag så för att undvika babbel så säger jag god natt och sov gott (efter melodifestivalen alltså).

När man är björn får man gå i ide. Man gör ingenting än sover i sex månader. Det kan jag stå ut med

Innan man går i ide ska man äta tills man storknar. Det kan jag också stå ut med.

Som björnflicka föder man sina barn, som inte är större än valnötter, medan man sover och vaknar upp till nästan vuxna, kramgoa björnungar. Det kan jag definitivt stå ut med.

Som björnmamma vet alla att man menar allvar. Man klipper till alla som bråkar med ens ungar. Om ungarna gör något olämpligt klipper man till dem också. Det kan jag stå ut med.

Som björn förväntar sig maken att man vaknar upp morrande. Han förväntar sig att man ska ha håriga ben och mycket fett på kroppen. Jepp, jag ska bli en björn!

(Gammalt mail från Malin)

-        Nej tack, jag dricker inte kaffe.

-        Nej tack, jag är inte sugen på te just nu.

Yttrar du dessa meningar inom skolan så kan jag lova att folk blir chockade. Det fick jag i alla fall uppleva idag. Första dagen på jobbet avklarat. Inte riktigt som jag har tänkt mig. Jag har nämligen hamnat på förskolan på fredagar. Barnen är jättesöta och gulliga, men oj vad svårt det att försöka kommunicera med små barn som inte kan svenska så bra. Det går liksom inte riktigt att ha en meningsfull ”tillrättavisning” när de inte har språket på sin sida. Jag gillar inte heller att låta saker vara olösta om det uppstår en konflikt mellan två barn, men vad gör man?

Dagen gick fort, det var inte särskilt ansträngande att vara där nere med runt 20 barn. Det var mer ansträngande att gå upp tidigt och börja jobba halv åtta. Det borde vara förbjudet att behöva gå till jobbet så tidigt. Vi var fyra som jobbade där idag. Dagens absolut bästa kommentar kom när jag sa till en tjej att vara försiktig så hon inte ramlar och slår sig. Hon svarar: nej då, jag ska ramla försiktigt. Barnen är så otroligt söta och det är kul att se och höra dem. Men jag känner att detta är ett jobb jag nog skulle tröttna på rätt fort. Jag vill ändå jobba med matte och svenska. När vi lekte med pussel då smög jag diskret in lite matteövningar i leken, så jag kan nog inte hålla mig borta från ”mina” ämnen. Får fundera ut fler sätt att lura i dem lite matte och svenska. Fast svenska, det har man egentligen med dem hela tiden. Jag säger ett ord eller en fras de känner till sen säger jag samma sak fast på ett annat sätt eller med andra synonymer. Man ser att de först stannar till, funderar och sen förstår att det är samma sak jag säger igen. Rätt coolt! Skulle vilja ta några och sätta oss på en lugn plats och jobba lite med språket. Får se lite längre fram när jag kommer in i det hela lite mer.

Jaha, då var det helg. ”Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyys”. Let’s dance som står på schemat ikväll. Före och efter det är det tomt. Lite mat ska jag i alla fall få i mig nu. Vi hörs. BTW så rensade jag bland mina mail här om dagen och jag hittade en massa mail med diverse roliga saker jag tänkte försöka få upp här då och då. Håll utkik!

Take care, bye bye.

Nä, jag tänkte väl det. Amir fick skotta balkongen för att kunna komma ut och röka. Det blåste in mot balkongen igår så jag skojar inte när jag säger att det var nästan en halv meter snö där ute. Halva vänlistan på Facebook klagar på snön just nu och har fått nog hur mysigt det än är. Det är så typiskt, hade vi inte fått någon snö i år så hade man klagat på det. Sen när det väl kommer då får man nog. Ha ha, jag ska nog inte kasta sten i glashuset, har ju själv klagat ett par gånger men inte på snön direkt. Jag längtar så efter sol och värme.

Har inte så mycket att göra just nu. Har gjort färdigt veckans skoluppgift, läst all den litteratur jag har (nä nu ljög jag) och nu tittar jag på One Tree Hill. Senare ikväll ska jag på After Work med Stadium. Vi har tydligen varit så duktiga i december så vi får 150 kr att ha skoj för, så det blir Harrys. Vi får väl se hur det blir.

I går fick jag det efterlängtade samtalet från skolan jag skulle börja jobba på. Men samtalet var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hur som helst så blev det inget med det jobbet. Det lät som om några på skolan hade protesterat mot att ta in en extra person när de själva hade timmar att fylla till en 100 % tjänst. Giriga tanter! Men jag kommer i alla fall att få jobba fredagar hela dagen då en anställd vill vara ledig. Bättre än inget, men jag såg verkligen framemot jobbet jag mer eller mindre blivit lovad. Är så otroligt besviken och ledsen, men hey, vad ska man göra? Dagens läxa är alltså att inte ta ut segern i förskott. Ha, som om ivriga jag någonsin kommer att lära mig den läxan.

Nähä, dags att sluta deppa. Tänk på att:



Meddelade chefen på Ur & Penn att det inte kommer att krisa sig med min förmiddag jag har. Jag hade ju stor panik över hur jag skulle få allt att gå ihop med skoljobbet. Den biten verkar i alla fall ordna sig. Dessutom ska jag få lite fler timmar verkar det som eftersom en tjej ska flytta från Växjö. Ja ja, man får ta det man har och göra det bästa av det hela. Vem vet, längre fram kanske den där dörren jag väntar på äntligen öppnas för mig. Den som väntar på något gott… väntar ofta för länge, ha ha.

Tittar just nu på en dokumentär på Tv4 plus om barn i Kina som kidnappas och säljs. En man som förmedlar dessa köp yttrade precis att är man fattig så måste man ju sälja sina barn. Asså det låter så hemskt. Han får det att låta som om ”Jo men har man ont om pengar så måste man ju jobba”. Mannen hade själv sålt sin yngsta son. Hans äldre son kan inte ha det lätt, tänk att inte veta om ens pappa tänker sälja en också. Själv sa sonen att om pappa säljer mig kan jag hitta tillbaks hem för jag är äldre än min lillebror var. Varför skaffar man barn om man är fattig och vet med sig att man absolut inte har råd med det? I Kina lär det knappast vara svårt att få tag i preventivmedel med tanke på deras ett-barns-politik. Normalt gillar jag inte folk som kommenterar och har åsikter om sådant man inte har en aning om, sådant man bara inte kan sätta sig in i. Men jag kan för allt i världen inte förstå detta. Egentligen är det kanske samma sak som en adoption, men att tjäna pengar på att ge bort sitt barn verkar lite fel. Hur kan en annan familj medvetet köpa ett stulet barn som är ett par år gamla?

Usch det gör ont i mig att se de ledsna föräldrarna som blivit av med sina barn. Det är så mycket fel med denna världen. Man blir galen när man tänker efter på allt det onda som förekommer. Vad människor gör mot varandra.

Det är bara till att bita ihop och bege sig till bussen och jobbet. Här kommer lite härliga vinterbilder, men nu får det vara nog med snö!

Helgen är över och jag har inte direkt gjort något produktivt att vara stolt över. Igår hade jag en extrem lat och uttråkad dag. Idag har jag lite smått panik över en uppgift vi har tills imorgon så det blir till att stressläsa den sista boken vi har tills imorgon, dvs. den sista som jag har tillgänglig. Fattas två böcker, men det är ju inte mitt fel att bibblan har problem med reservationssystemet, right?

Jag har fortfarande svårt att koncentrera mig. Just nu är det två låtar som spökar i mitt huvud. Den ena är Sweet Dreams med Beyonce, och den andra är Try sleeping with a broken heart med Alicia Keys. Det enda botemedlet är ju att lyssna på dem om och om igen. Alltså har jag ju inte riktigt tid att plugga (!?!). Ha ha, nej det är ingen bra ursäkt. Dessutom är videon till Beyonces låt så bra att man måste se den om och om igen med. Enjoy!

Eller hur… nej, efter 49 minuters väntande tröttnade jag och la på. Skickade istället iväg ett till mail till dem. Var väl på lite bushumör när jag skrev det :)

Hej
Jag har fått två fakturor från er som ska betalas i januari men jag tänkte att jag skulle nöja mig med att betala en av dem. Har två fakturanummer att välja bland, vilken ska jag ta, 114236 eller 120353.

Tänkte förresten fråga om det är normalt att behöva vänta i er telefonkö i 48 minuter när jag har plats numer 2? Bara så jag vet till nästa gång. Just idag tappade jag dock tålamodet när telefonen tickade över på 49:e minuten så jag la på.

Mvh
Alexandra

Vilken dag det är! Har pluggat lite grann på förmiddagen, inte tillräckligt, men det lilla jag fick gjort är ju ett steg i rätt riktning. Det är så härligt att se ljuset stråla in i sovrummet och påminner om våren som snart är här (förhoppningsvis).

De senaste 15 minuterna har jag lyssnat på ”Tack för att du väntar, vi tar emot ditt samtal så snart vi kan. Din plats i kön är nummer två”. Av någon anledning har Blixtvik skickat två fakturor och jag känner att det räcker med att betala en av dem, men vilken? Men helt seriöst, är det bara ½ person som jobbar i kundtjänst idag? Hur kan jag ha plats nr 2 i 15 minuter?

En annan sak som gjort mig glad var att läsa en bekants blogg och få se att en återhämtning från en break-up är på gång. Det finns inget värre en vän eller bekant som fått ett brustet hjärta. Jag vet att inga ord direkt hjälper, men jag vet även att när det värsta lagt sig och man har tagit sig igenom det hela så brukar man typ skratta lite åt sig själv och hur man tänkte i den värsta stunden. Om du läser detta vill jag bara säga: kämpa på sötis!

Snart kommer mamma och hämtar oss. Vi ska som vanligt till Sandsbro och äta middag, umgås och titta på Let’s Dance. Men jag har fortfarande plats nummer två i kön, what the… kom igen nu! Börjar snart glömma anledningen till samtalet. Får ju snart lägga på efter all väntande. Börjar dock bli lite spännande att få höra vilken plats i kön jag har…

Plötsligt händer det… jag har plats nummer 1 i kön och behöver bara vänta 20 minuter till. Hurra!!!

Jag är lite smått förvirrad skulle man kunna säga. Många tankar i huvudet som stör vardagen. Många tankar som gör att jag glömmer saker och ting. Jag känner att jag för tillfället inte har kontroll över mina dagar, hur jag ska planera dem och så. När jag vaknar på morgnarna får jag direkt panik. ”VAD ÄR DET JAG SKA GÖRA IDAG? VARFÖR RINGER KLOCKAN?” Jag skojar inte, har totalt minnesförlust ett par minuter varje dag. Att inte veta hur det blir med det nya jobbet visar sig vara jobbigare än vad jag trott. Jag har ju två andra deltidsjobb som också ska skötas. Jag har ju även börjat läsa specialpedagogikkursen. Men hur ska man kunna ballansera allt om man inte vet hur mycket tid ”det stora huvudjobbet” kommer att ta? Hoppas jag får höra något snart. Tills vidare får jag trösta mig med att jag kommer att få göra något jag vill, tyvärr kan inte alla nya lärare säga samma sak.

Idag var jag så förvirrad att jag glömde mina böcker på ett bord. Vi satt i våra grupper i skolan och skulle presentera varandra och diskutera några uppgifter. Jag var tvungen att gå tidigare så jag reste mig upp, klädde på mig samtidigt som jag sa: ”just det, får inte glömma att lämna tillbaks böckerna på bibblan”, tar upp dem ur väskan, knäpper jackan och går iväg, utan böckerna. Asså det gick inte ens tio sekunder från att jag tog dem ur väskan och gick. Väl på bibblan inser jag misstaget, går tillbaks till gruppen och säger: ”bättre presentation än så här kan ni inte få, detta är jag, glömmer allt hela tiden”. Tjejerna skrattade lite, men jag undrar vad de tänkte… själv tänkte jag: ”Herre gud, och jag ska bli lärare, lär säkert glömma ett barn eller två på någon utflykt”.

Då var man hemma igen efter en kort tur till Göteborg. Mamma hade tid hos ögonkliniken för kontroll efter laseroperationen, allt ser fint ut. Vi hade tänkt åka tidigt tidigt på söndag morgonen och överraska den sovande familjen i Göteborg. Detta skrev jag självklart på Facebook. Självklart kom vi inte iväg tidigt tidigt på morgonen och den sovande familjen hann vakna, se mitt statusmeddelande och undra: va f*n är det på gång. Plötsligt ringer min farbror på min mobil när vi var vid Värnamo, jag vågar inte svara. Vi försöker fundera fram och tillbaka om de vet att vi kommer, men hur kunde de veta det? Då kom jag på att de säkert varit inne på Facebook. Så var det också. Elena såg det och sa till de andra att hon tror att JAG kommer. De visste inte om mamma och pappa också skulle med. En liten överraskning blev det väl ändå. Här finns en läxa att lära, hur pass mycket ska man skriva på Facebook och andra liknande Internetsidor, och vad är för mycket?

Väl i Göteborg tog jag en spontan runda till Ikea med min bror. Köpte bland annat ett sängbord, matlåda, förvaringslådor, böjbar skärbräda och det bästa av allt… en salladslunga! En sådan måste man bara ha. I alla fall jag. Jag brukar alltid glömma att skölja av salladen innan jag börjar laga mat så den hinner ”torka” lite. Oftast så struntar jag i det eftersom jag inte vill ha ”blöt” sallad, och vi vet alla hur bra det är. Men nu kan jag lägga salladen i slungan och centrifugera den torr. Billigt nöje, 40 kr. Jag vill även hitta en möbel att förvara alla böcker mm jag samlat på mig från utbildningen. Får ta en runda med Amir och visa vad jag tänkt mig. Har lite olika alternativ.

Idag blev det ytterligare lite shopping i stan innan vi åkte hem. Blev en ny väska, en t-shirt och lite annat smått och gått. Det var så skönt att gå på stan en vardag och på förmiddagen. Inte alls lika mycket folk att trängas med.

Ja just det, vi såg en jättebra film i går. Om ni inte har sett Australia så MÅSTE ni göra det. Den är så bra. Jag blev så berörd av den lilla pojkens sätt att prata och hans utseende. Mamma och pappa satt och tittade på den i bilen. Även de blev berörda av filmen. Så nu är vi alltså fyra olika personligheter som älskar filmen, alltså är det värt att se den. Ett tips är att titta på den när ni åker bil mellan Växjö och Göteborg, den slutade precis när vi svängde av stora vägen vid Netto.

Nähä, läggdags nu. Sov gott.

… när en okänd man som luktar rätt illa, är allmänt ovårdad och har rester i skägget från vad jag förmodar är spyor, sätter sig bredvid på bussen och börjar prata med en? Jag vill gärna tro att jag inte är typen som totalt ignorerar människor som kanske hamnat snett i livet och är lite utstötta ur samhället. Jag kan ärligt talat säga att fulla och påverkade människor ignorerar jag totalt, oavsett utseende och stil, men detta på grund av att jag är lite rädd för dem och vad de är kapabla till. Jag ignorerar även tiggare eftersom jag vet att de kommer hit för att ”jobba” från andra länder. Jag ser ingen mening med att stötta en verksamhet som lever på att utnyttja människor som tiggare. Detta är tyvärr verkligheten. Ta er en närmare titt nästa gång ni är i t ex Göteborg och ser t ex de tre tanterna som håller till mellan Nordstan och Kompassen. Väldigt systematiskt placerade så man bara inte kan missa dem alla. Titta också på deras kläder och deras skor… något stämmer inte, eller hur?

Hur som helst, den här mannen kom och frågade om han kunde sätta sig bredvid mig och jag sa att det kan han. Han börjar sen berätta sin livshistoria för mig om hur han nyligen fått en lägenhet och att han snart hoppas på hjälp med jobb eller utbildning. Jag tänker att han vill väl få kontakt med en medmänniska i sin väg tillbaks till ett bättre liv. Småpratat lite med honom, men det är svårt att titta på honom samtidigt eftersom det luktar spyor om hans andedräkt. Tänker hela tiden att jag inte vill verka typ elak eller ignorerande, men det gick bara inte att tita på honom under samtalet. Slutligen frågar han mig vad jag håller på med och jag säger då så snällt och trevligt jag kan: ”tyvärr så känner jag inte dig och därför vill jag inte berätta så personliga saker om mig själv”. Han ursäktar sig genast och jag sa att det är ok, sån är jag bara.

Har inte kunnat sluta tänka på detta, därför känner jag att jag vill skriva av mig lite. Vad gör man? Mina tankar är sådana att man bör ha ett vårdat, alltså rent, utseende om man vill ha social kontakt med människor. Jag menar inte snyggaste kläderna och grymmaste frisyren. Men med lite tvål, vatten, deo, kam och tandkräm kommer man ändå rätt långt. Nä, jag vet inte vart jag vill komma, så det får räcka med vad jag skrivit. Tack för mig!

Igår skrev jag ett ”Vad gör du just nu” meddelande på Facebook som INGEN reagerade på. Jag skrev: ”tycker alla ska skänka 50 kr till Haiti, sms:a akut till 72900”. Inte den minsta reaktionen vilket gör min besviken på mina vänner J. Däremot gillas det när jag skriver: ”tur att man får gäster då och då så man tar tag i städningen här hemma ;)” och massa annat trams.

Hmm, tåls att fundera på lite gott folk.

Idag ska jag jobba lite i stan. Blev fler timmar än tänkt eftersom chefen är hemma och vårdar barn. Men det ska bli kul att jobba med Malin ett par timmar extra. Efter jobbet är det bus i Hovmantorp som gäller. Ska hälsa på mina flickor och bland annat titta på Henrik Schyfferts ”The 90’s - ett försvarstal”. Ska tydligen vara jätterolig. Med lite rödvin och popcorn får vi oss nog många många skratt.

Ser att snön smälter för fullt och droppar ner från taket. Kan det vara så att våren är på väg? Hoppas hoppas! Just det, har en intervju på torsdag angående ett lärarjobb, så håll tummarna för mig.

Kram  

Har lagt till fler bilder i "Examensfirande i skolan".

Igår hade jag min barndomsvän Ruxi på besök. Hon kom med tåget från Stockholm för att gå på några lektioner denna vecka. Vi hade det riktigt mysig. Vi var hos mina föräldrar och åt lite god mat och umgicks. Efter maten satte vi oss framför TV:n och gamla hemmafilmer åkte upp ur lådorna. Vi tittade på ett band från 91-92 med bland annat nyårsfester, julfester och helgfester (som vi hade en hel del av). Det var så kul att se oss själva som tioåringar och våra föräldrar som var så unga och busiga. Roligast var att höra musiken i bakgrunden som vi lyssnade på då. Det var en liten resa i tiden kan man säga. Efter det körde pappa oss hem och vi satt i soffan (med varsin laptop) och tittade på kort mm. Vi pratade även med hennes föräldrar via Skype. Fick en rundtur av deras fina hus i Rumänien. Det har varit sååå kul och mysigt. Så tråkigt att alla mina vänner flyttar till Stockholm hela tiden. Får sätta på lite Celine Dion och sjunga med till ”All by myself” i äkta Bridget Jones anda. 
 

 
Min dator har adopterat Ruxis bebisdator, haha.

Jag vill avsluta med att be er alla skänka 50 kr genom att sms:a akut till 72900 och hjälpa Haitis befolkning komma på benen igen efter jordbävningen. 50 kr är inte mycket om man tänker efter. Har själv skickat iväg 4 st så nu utmanar jag er att skicka minst ett sms. DO IT! J

…fy fan vad jag är bäst!!!

Yes, nu är tentan avklarad och det känns som om den blir godkänd, så nu anser jag mig vara färdigt med lärarutbildningen. Slog rekord igår också när det gäller hur kort tid jag sitter på en tenta. Jag var klar på ca 1 timma och 45 minuter. Jag brukar inte ta lång tid på mig, som vissa andra *blinke blink*.

Efteråt väntade vi in några av tjejerna i klassen och tog sen en fika på bibblan. Det var mysigt och ett bra sätt att varva ner efter tentan. Skönt att få prata av sig också om tentan. Det var härligt att höra att det kändes bra för de flesta.

Senare på fredagskvällen åkte vi hem till mamma och pappa där vi åt middag och festade till det lite. Men bara lite, idag har jag jobbat. Men ikväll så fortsätter firandet med en härlig myskväll med lite dricka, film och snacks. Märks att jag börjar bli äldre när jag föredrar en mysig hemmakväll framför en utekväll när något ska firas, ha ha.

Jaha vad gör man nu då? Jag väntar svar angående ett lärarjobb, hoppas jag får veta mer nästa vecka. Jag har även sökt två kurser till våren ifall att jag blir utan sysselsättning. Den ena kursen är specialpedagogik och den andra är fortsättningen på svenska som andraspråk, fast den går på distans vilket innebär att man behöver bra disciplin, vilket jag INTE har. Som jag tänker just nu så väljer jag nog specialpedagogiken och till hösten läser jag den andra på halvfart. Fastän det är skönt att vara klar med utbildningen känner jag att det är så mycket mer jag vill lära mig, så min tid i skolbänken är nog inte över än.

Ok, take care, bye bye then (Ace Ventura på TV just nu så jag måste saga så).

Idag har jag varit duktig och pluggat bra på morgonen. Jag skippade föreläsningen eftersom vi bara skulle repetera det vi gjort. Jag kände att jag hade mer nytta av att läsa färdigt boken jag lånat från Ana. Vid lunchtid skulle jag bli upplockad av Gabi utanför Apoteket. Tio minuter efter bestämd tid hade hon fortfarande inte dykt upp så jag ringde för att kolla läget. Angelica hade gjort en ”olycka” så det drog ut på tiden. Under de 25 minuterna som jag väntade hände det en hel del utanför apoteket. Bland annat så hör jag hur två tanter skriker till (som om de blev rädda), jag vänder mig mot skriket och ser en man komma gående som muttrar något i stil med: kärringar… ser sig aldrig förr… alltid i vägen… Kunde inte låta bli att skratta lite. Något senare ser jag en kille som förmodligen håller på att förvandlas till tjej. Väldigt intressant. Strax innan Gabi kommer går det en tant förbi och säger ”Hej Alli”. Jag har ingen aning om vem det är eftersom jag inte kan se ansiktet under jackluvan, men jag säger ett tveksamt hej. Innan hon går in på apoteket tittar hon på mig och säger ”Du vet inte vem jag är”. Öh nej, men presentera dig gärna och friska upp mitt minne. Nej då, hon går bara.

Idag har jag jobbat några timmar på Stadium och när nu helt slut. Vi har halva reapriset nu så varje kund har fler varor än vanligt. Dessa ska larmas av och priset ska korrigeras. Tar lite mer tid än vanligt. Men jag ska nog försöka läsa lite innan läggdags. Saknar fortfarande motivation, lust och ork att ta tag i sista veckans plugg. Måste fundera på vad jag ska ha på mig på examensfesten på torsdag. Kör nog en enkel, men lite finare vardagsstil. Typ kjol, mina fina stövlar och någon tröja. Får lyxa till det med lite Pilgrim. Det blir nog bra.

Imorgon ska jag träffa Carro och Ellen och äta lunch på Stenladan. Så tråkigt att Ellen lämnar Växjö. Måste hitta en ny rolig och cool asiat i mitt liv ;)