Vaknade idag vid halv åtta som vanligt. Var på jättebra humör, men ville ändå snooza lite och gosa med sötisen bredvid. Tio minuter senare ringde chefen från Ur & Penn. Hon hade skadat sig på ett lite pinsamt sätt, hmm ska jag berätta… nej lite privatliv måste vi ändå behålla. Apropå det så bloggsurfade jag lite och kom till en killes hemsida där han skrev något om att en kvinna i Canada (där man pratar kanadensiska, ha ha) hade sjukskrivit sig för depression. Ett år senare slutade plötsligt hennes ersättning att komma och hon ringde då sin chef. Han sa att hon visst kan jobba eftersom bilderna på hennes Facebook var allt annat än tecken på depression. Hon hade typ varit på semester och strippklubbar. Ha ha så roligt. Man får passa sig, man vet aldrig vem som läser ens blogg. Lite privatliv måste vi behålla, kan inte annonsera ut allt om vårt liv på Internet. Vem vet vilka konsekvenser det kan få.

Tillbaks till syftet med inlägget. Jo jag ska jobba några timmar extra och jag är på så bra humör. Solen lyser, visst det är -5 grader ute, men vad gör det. Har till och med planerat att dra på mig termobyxorna och gå till jobbet i solskenet. Jag hoppas verkligen alla andra får en lika härlig dag som jag tror att jag kommer att få. I alla fall är humöret på topp och vårkänslorna börjar bubbla inom mig. Gnugga huvudet mot datorskärmen så kanske det smittar av sig på er, ha ha. Nåd till den kund som försöker ta detta ifrån mig idag.

Stoooor kram till er alla från en som vaknat ur vinterdepressionen.

Asså nu kommer jag knappt undan längre. Vart jag än vänder mig om så står de där. Jag försöker alltid förklara för dem att jag inte vill ha något och att de inte ska slösa sin tid på mig – det blir ingen provision. Men de envisas och samma dialog sker varje gång.

- Heeeeeej! Vad har du för abonnemang?

- Tele2 student.

- Jaha, vad betalar du i månaden?

- Typ 150 kr (lögn, snarare 250-300).

- Jaha, men vad har du för telefon?

- Jag är verkligen inte intresserad av en ny mobil.

- Jo men en iPhone vill du allt ha…

- Nej, jag vill verkligen inte det.

- Men vad har du för mobil då?

- Den här (Sony Ericson K750i)?

- Men den är ju asgammal.

- Ja, men den kommer att följa mig tills den dör (dröjer nog inte så länge till).

- Jaha, ok.

- Ja, tack hej då.

- Hej då.

Jag älskar verkligen min mobil. Det jag söker i en mobil är en bra kamera, alarm, timer och andra praktiska funktioner, roliga spel skadar inte heller. Som jag ser det så har vi redan två datorer här hemma, vad ska jag med en mobil-dator (alltså typ en iPhone)? Om något så vill jag tillbringa mindre tid på Internet. VÅGA VÄGRA iPhone!!! Ha ha, vilken tönt jag är ibland. 

 

My babe until death parts us

I morse följde jag med A till arbetsförmedlingen. Han fick en ny handledare och jag måste säga att det var den bästa jag stött på hittills. Det jag kom att tänka på är att handledare på arbetsförmedlingen inte är helt olika lärare. Vi har alla ett ”uppdrag” från regeringen att följa, oavsett vad vi tycker om det. Man kunde se på honom att han tyckte vissa saker var mindre bra men som handledare har han inget val, han måste säga som det är och lämna personliga åsikter vid sidan för att behålla sin professionalitet. Samma sak med oss lärare, vi har en massa styrdokument att följa oavsett vad vi tycker om innehållet. Men det är inte alltid lätt. Det är tyvärr så att A når punkten då han måste ta jobb i en annan stad, kommun, ja till och med ett helt nytt landskap om det erbjuds. Jag råkade yttra något i stil med ”vadå flytta?”. Handledaren tittade på mig och sa att det blir jobbigt för familjer, men vad gör man.

Reinfeldt styr without mercy. Skulle vara intressant att göra en dokusåpa där herr statsminister får leva på samma villkor som en arbetssökande. Att få känna frustrationen av att söka tusen och åter tusen jobb utan resultat (ok där överdrev jag, så många jobb finns det inte i området). Att tvingas till löjliga program som på något sätt ska ”hjälpa” en att hitta jobb. Har även hört att vissa måste söka minst 5 jobb i veckan. Det är en stoooor utmaning med tanke på vilka jobb som läggs upp idag. Om A hittar 5 sökbara jobb i månaden så är det en BRA månad.

Jag är väl medveten om att många inte vill arbeta. Jag har själv stött på en del som hellre slappar hemma och cashar in över 10 000 kr än att gå och jobba. Men alla är inte sådana, varför tillämpa en sorts kollektiv bestraffning där villkoren försämras i hopp om att få upp ”latmaskarna” ur soffan? Varför inte göra en mer djupgående individuell utredning på varje arbetssökande och därefter avgöra vilka som är oengagerade och vilka som verkligen försöker att hitta ett jobb? Jag är inte särskilt politisk insatt, inte heller insatt i vad som är möjligt och omöjligt att genomföra på arbetsförmedlingen. Men detta kan inte vara lösningen. Känns som om detta är ett ämne som kan diskuteras hur långt som helst och jag kanske har fel eller har missat andra synsätt på det hela så reagera inte för häftigt med åsikter. Detta inlägg är mer spontana tankar jag har just nu.

En sak som chockade oss idag var att när vi steg i på arbetsförmedlingen så blev vi mer eller mindre påhoppade av desperata anställda. Asså det går inte att beskriva hur det var. En massa anställda gick runt och högg tag i alla som kom in och frågade ”är du X”? Vi sa direkt att Reinfeldt nog börjar få panik inför valet i höst och har tagit fram piskan på arbetsförmedlingen. För bara någon månad sen fick man ta en kölapp och sitta och vänta en bra stund innan man fick mänsklig kontakt. Reinfeldt har nog panik nu över att hans drastiska åtgärder inte åstadkommit så mycket som han trott.

En annan chockande insikt var att arbetsförmedlingens så kallade praktikplatser (hade ett finare namn of course) gör att arbetsgivare hellre tar in en som ”jobbar gratis” och sparkar redan anställda. Alltså byter ut en redan anställd mot en arbetslös praktikant som kommer till arbetsplatsen med hopp om ett arbete så småningom. Ytterligare en plan som gått i bakslag.

Så här nära midnatt verkar det vara en rolig idé att lägga till en frågelåda. Nu är jag en ”äkta” bloggare, ha ha.  

Tack för idén Tessah! (http://tessah.blogg.se/)

Hej då Fia! Kommer att sakna dig jättemycket. Lycka till med allt i Uppsala.

Jag har precis kommit hem efter en kväll med tjejerna från Ur & Penn. Vi träffades hos Hanna och åt lite tacos med massa skitsnack vid sidan om, ha ha. Mumsegott var det. Efter det spelade vi lite ”Helt överens”. Har ni inte spelat det så rekommenderar jag verkligen detta spel på fester. Ska se om den finns med på Akademibokhandelns reautbud imorgon. Slutligen körde vi den obligatoriska Youtube-rundan. Här kommer några roliga tips att titta på. He he, lite Kinderöverraskning över det hela… ni vet inte vilken överraskning som döljer sig bakom länkarna. Jag bjuder på spänningen, chokladen får ni fixa själva ;)

http://www.youtube.com/watch?v=lj-x9ygQEGA

http://www.youtube.com/watch?v=pcNJEBgaaA0

http://www.youtube.com/watch?v=TGCNEpvrHPk

http://www.youtube.com/watch?v=ikTxfIDYx6Q&feature=fvst

http://www.youtube.com/watch?v=sDXB9cNdmqk

http://www.youtube.com/watch?v=A997EJtK6Gg <-- Fia, detta är Kate Ryan videon jag pratade om. Den var inte så rolig andra gången om.

Har ni tips på rolig Youtube-material så tell me!

Stor kram Fia, och alla andra of course, men mest Fia!

Visst kan man ha dåligt minne och glömma saker. Men ibland undrar jag om det är normalt att glömma som jag gör.

Ex: Jag har precis gjort färdigt en uppgift och ska gå till jackan för att hämta mitt USB-minne. Reser mig från sängen, går tre meter och stannar upp. Varför gick jag ur sovrummet? Vad var det jag skulle göra? Mina tankar är följande: jag satt vid datorn, varför reste jag mig upp, kanske kommer på det om jag ser vad jag gjorde på datorn. Jag vänder mig om går två meter och då kommer jag på det. Just det, spara uppgiften på USB-minnet.

Tänkte jag skulle försöka bli lite klokare i frågan med Googles hjälp. Det första som dyker upp är ”Glömska kan vara en sjukdom”… Så nu ska jag ta och sjukskriva mig själv ett par dagar.

Det är inte varje dag man får hålla i en nyfödd bebis. Jag befann mig i ett lyckorus när vi hälsade på A:s bror och hans fru på BB idag. Där fick vi även träffa deras lilla flicka. Hon var så söt och vilken tur vi hade, hon vaknade några få minuter efter att vi kommit. Undra om A klämde lite på henne för att väcka henne, ha ha, lika bra hon vänjer sig nu vid oss. Vi gillar nämligen att plåga barn, ha ha.

Nu är jag hemma igen och borde ta tag i pluggandet. Lyckan är över med andra ord. Men jag är lite irriterad också. Vi hade en uppgift som skulle skickas in i torsdags så de andra i gruppen kunde ”granska” den. Det var bara jag och en till som skickade in den i tid. På fredag eftermiddag blev jag irriterad och skickade ett mail till alla i gruppen där jag sa att om inte deras uppgift kommer snart kommer jag inte hinna titta på den. Jag gillar inte tanken på att behöva plugga en helg på grund av några andras slarv. Konstigt nog var båda sjuka och ingen av dem kom på att de kanske skulle meddela oss att de är sena med uppgiften. Jag har också varit dålig i två veckor nu. Att jag kommer efter i de enskilda uppgifterna är ju min ensak, men när andra är beroende av en så kan man väl i alla fall skicka ett mail och meddela en eventuell försening. Är så trött och har haft huvudvärk hela dagen. Men jag får väl försöka hitta ork att titta igenom deras uppgifter så det blir ett någorlunda vettigt seminarium imorgon.

Stort grattis till Ellen som fyller hela 23 år idag. Som present har jag lovat att försöka smälta bort allt snö med positiv eller negativ energi (vilket som fungerar bäst får vi se) så Ellen kan få en icke-vit födelsedag. Det har snöat sjukt mycket i natt och det verkar inte vilja sluta.

Vaknade i morse klockan sju av att Amirs mobilen ringde. Vi fick beskedet och att det senaste tillskottet i familjen nu har kommit. Vi blev så glada och satt och småpratade lite i sängen. A var trött och ville somna om. Trodde han ja. Dröjde inte länge förrän telefonen ringde igen. Ryktet spred sig och självklart ville övriga i familjen prata med varandra om morgonens händelse. A är fortfarande positiv till att få sova någon timme till. We’ll just see about that. En hälsning till sjukhuset dock: dumma er och ert besöksförbud på BB! Våra traditioner är ju att familjen invadera sjukhuset när någon har fått barn, oavsett om de nyblivna föräldrarna vill det eller ej, haha. Sen när den nya familjen kommit hem är det dags för en invasion till. Undra hur lång tid det tar innan vi kan se bebisen på Webbisar?

Vaknade imorse klockan 8 av att jag tyckte det rörde sig i fönstret. Det var något jag såg i ögonvrån, men blev inte klok på det. Till slut samlade jag kraft och vände mig om för att mötas av ett främmande ansikte i fönstret. Låg stilla ett tag och stirrade ut, klappade lite lätt på A och sa att han måste titta ut. Han skakade på huvudet. Jo du måste, det är en man utanför. Utanför vårt sovrumsfönster på tredje våningen hade en man hissats upp i en lyftkran för att ta bort snö och istappar från taket. Jag sprang upp och stängde persiennerna som var lite mer öppna än stängda, men i en sådan vinkel att han kunde titta ner och in, och jag kunde titta upp och ut. Det är tredje gången något liknande händer.
 

Bild från i höstas taget från vardagsrummet


Dagens mål är att skriva färdigt åtgärdsprogrammet och maila in den. Är fortfarande hängig och omotiverad. Hoppas att barnen kan pigga upp mig imorgon och ge mig lite lust att ”leva vardagen”. Min morfar och A fyller snart år så vi ska ha en lite fest för dem på lördag. Måste bli på G till dess.

De senaste dagarna har jag bloggsurfat som aldrig förr. Jag kom i kontakt med två hemsidor, Bloggtrafik och Mer-traffik. Jag registrerade mig på dessa sidor utan att riktigt ha klart för mig vad det egentligen innebär. Skulle väl mer ge Ana poäng eftersom hon ”värvde” mig. Dessa två sidor ”hjälper” en att få fler besökare till sina bloggar. Först tänkte jag: hmm spännande, fler människor att hjärntvätta, nej jag menar påverka och inspirerar med mina tankar och åsikter.

Jag anmälde mig som sagt till båda sidorna och påbörjade bloggsurfandet (som jag tycker är ett passande namn). Resultatet av detta (förutom fler besökare) är alla kommentarer från folk som gör reklam för sina bloggar. Jag känner att detta ger mig absolut ingenting. Jag har dock fått några ”seriösa” kommentarer och det är rätt kul att få diskutera sina inlägg och få andras synpunkter. På ett sätt känns det lite konstigt att ha främlingar som läser inläggen, men å andra sidan är det lite underhållande att se andras bloggar och vad de innehåller. Majoriteten består självklart av ”fjortisfasoner” som jag bara inte orkar med. Jag har hittat en och annan blogg som liknar min lite och som tar upp lite mer intressanta saker att läsa om. Det finns dock en genomgående trend i bloggträsket, saker och ämnen man tydligen bara måste ha med i bloggen:

• Så kallade egobilder där alla plötsligt är professionella fotografer och/eller fotomodeller. Jag blir dock lite mörkrädd när jag ser tjejer mellan 12-16 som sminkar sig kraftigare än en dragqueen som försöker dölja sin skäggstubben. Vi snackar om söta tjejer som tycks ha blivit av med det oskuldsfulla de fortfarande borde ha i den åldern. Däremot tycker jag det är spännande att se hur kreativa vissa bloggare är när det gäller fotografering.
• Ursäkter kring faktum att de inte bloggat sen igår (?!?) är ett måste. Att göra inlägg bara för att göra inlägg är så meningslöst och tråkigt att läsa. NEXT!
• Beklagande kring hur mycket skolan ”suger”, speciellt nu när de skriver Nationella prov.
• Det är inne att kalla sin partner för ”Babe”.
• Och slutligen… många företag/egen företagare använder bloggen som reklamsida. Mycket smart, ännu smartare att registrera bloggen på de två sidorna. Gratis reklam med andra ord. Riktigt smart måste jag säga.

Blir du lätt uttråkad och har inget att göra? Gillar du att sitta framför datorn? Har du en blogg? Då kommer lösningen för dig här:

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=allicia

Gå med idag och du får en massa besökare till din egen blogg, utan extra kostnad.

Jag har en bekant som jobbar på Drivkraft i Växjö som är i "akut" behov av en SFI lärare. Det är ett vikariat på två veckor och det är heltid. Jag vet inte exakt när det börjar men snart. Hör av dig så fort som möjligt till Irena på 076-8820455. Jag hade själv tagit det om det inte vore för att det krockar med mina befintliga jobb.

Dock från oväntat håll och som ett sms från bästaste kompisen, men jag är glad ändå! Tack sötis, nu får jag en bättre placering i "alla hjärtans dag tävlingen".

Får väl följa strömmen och poängtera hur onödigt det är med alla hjärtans dag eftersom kärlek ska man visa varje dag. Åh vad sockersött det där var och kanske till och med politiskt korrekt (?!?) Som jag ser det så är alla hjärtans dag en tävling i vem som har den mest romantiskaste partnern. Jag kan ju meddela att i den tävlingen hamnar jag på en bottenplacering. Folk gillar verkligen att skryta med vad de fått i present och vad ens kärlek har gjort för en. A var väl lite romantisk av sig under de 3-4 första åren av vårt förhållande och överraskade med en och annan ros och hemmalagad middag. Men som jag brukar säga (för jag har inget val, haha) vill man ha romantik så kan man väl fixa det själv. Det romantiska är väl att dela en intim (sluta tänka snusk för så menar jag inte) och fin stund. Om jag har fixat en mysig middag med levande ljus överallt så är det väl lika trevligt som om det hade varit A:s initiativ? Fast å andra sidan hade det ju varit trevligt med en sådan överraskning då och då. Det liksom sveper mattan undan fötterna på en på ett trevligt sätt. Alla vill vi väl att vår partner ska bekräfta sina känslor för en med ord och/eller handlingar, eller är vi då bara patetiska och osäkra på förhållandet? Järnspikar vad jag är illa ute i så fall. 

En sådan här söt sak önskade jag mig alltid när jag var yngre, men fick den inte. Så vem har vunnit ”alla hjärtans dag tävlingen” i år? Tell me…

Då har bloggen fått sig en renovering. Nu är jag trött, det tog ett par timmar att fixa och trixa. Så här länge har jag nog inte varit uppe på länge. Trevligt att se att midnatt fortfarande existerar ;) Hoppas ni gillar den nya designen.

Stort tack till http://bloggdesign.nu/

Då jag numera börjar jobba 7.30 på fredagar får jag lite smått panik på torsdagskvällen över hur jag ska somna tidigare så jag orkar vakna tidigare. Idag har jag testat att ta ett varmt bad och druckit lite ”bedtime tea”. Nu har lag precis lagt mig i sängen och ska varva ner. Sen klockan tio är det tänkt att jag ska släcka lampan och försöka somna. Just nu tänker jag på hur kul det ska bli att äta frukost med en tvååring bredvid mig samt ytterligare fyra barn vid bordet. Tvååringen kan typ inte göra annat än att dricka och stoppa mat i munnen, men helst ska jag mata honom med en macka. Samtidigt ska de andra barnen ha hjälp med mackorna, filen och flingorna och annat som hör till frukostbordet. Då och då ska jag hinna stoppa något i min mun också. Det sjuka är att jag trivs så mycket i den miljön, alltså när det är fullt upp och alltid något att göra. Att veta att när jag är klar med ”detta” så väntar ”det där”. De flesta klagar över att de inte har någon matro, själv undrar jag va f*n man ska ha matro till? När jag var yngre och var själv hemma med pappa då stod vi vid köksbänken och åt mat från en stor skärbräda i trä. Mamma hatade när vi gjorde så. Hon däremot är en ”sån där” som vill sitta vid bordet och äta i lugn och ro.

Just nu stör jag mig på muppen som håller i ”Kniven mot strupen”. Pojkarna ska ut och ”bonda”! Tack och lov för Gordon Ramsey. Där har vi en redig kock. Nä men nu tycks jag hoppa från det ena till det andra. Lika bra att göra slut på det hela annars kan jag lova att det blir flera minuters läsning för er. Men å andra sidan så har ni något att somna till…

Om inte det fungerar så rekomenderar jag:

Det finns även andra sorters te i samma serie, bland annat för att orka mer och för att stärka immunförsvaret. Jag brukar köpa dem på Ica Kvantum Norremark.

God natt.

He he, idag åkte jag med Ana till skolan och lekte ”nya studenter” för att se vad Novischmässan hade att erbjuda. Jag var inställd på en ny, stor och fin lärarkalender. Men nej då, det delades inte ut denna gång. Vi tittade runt lite, deltog i diverse tävlingar och fixade lite med skolsaker. Efter det tog vi bussen till stan där jag mötte upp Amir. På bussen fick jag dock bekräftat att jag är gammal. Jag tog upp min borste för att borsta håret lite, det blåste och jag kände att det var tovigt. Ana säger då något i stil med: Borstade du precis håret? Är inte det sånt som gamla tanter och gubbar gör med sin kam typ? Tack Ana! * Big smile*

Nähä, lite tv och sen sova. Imorgon får jag besök av Lojja och Angelica, alltså måste jag vila. Fick höra idag att lilla Angelica har börjat förflytta sig och måste ständigt övervakas. Hon vill även gärna ha hjälp med att gå, eller hon tror att hon kan gå.

I morse när jag vaknade hade jag en aning ont i halsen och kände mig så hängig. Misstänkte genast att nu är det en förkylning eller något annat es*kå*i*te på gång eftersom jag somnade tidigt och borde vara utvilad. Hade ingen lust alls att ta mig till skolan, men eftersom det var seminarium idag så hade jag inte så mycket val. På väg till skolan blev det värre. När jag väl var framme hade jag redan blivit mitt gamla vanliga elaka sjuka jag. Jag ÄR jätteelak när jag är sjuk. Vet inte varför. Väl medveten om detta satte jag mig långt ifrån de andra för att inte ”riskera” något. Som just nu håller jag på att explodera eftersom någon/något dunkar som fan någon våning ner. Snart ger jag mig ut i trappen och ringer på dörrar tills jag hittar källan till min ilska. Anyway, jag lyckades behärska mig rätt bra på lektionen trots att några gick mig otroligt mycket på nerverna, bland annat en av lärarna. Man fick ju inte en syl i vädret när vi hade diskussioner. Jag hade en kommentar följt av en fråga jag ville uttrycka, men efter kommentaren avbröt hon mig och började prata angående det jag sagt, så jag fick inte svar på min fråga. Som tur var kunde jag avreagera mig lite på Ana när hon ringde. Men bara lite, för halsen gjorde riktigt ont. Tur det, för Ana.

Nu ska jag fortsätta ligga här i sängen och tycka synd om mig själv. Självklart ska jag även tvinga Amir att tycka synd om mig och dalta med mig. Jag är som sagt ingen trevlig människa när jag är sjuk eller mår dåligt. Hurra för mig som ska jobba imorgon och hurra för dem som har äran att jobba tillsammans med mig. 

Har en nyhet att berätta, men jag ska försöka lära mig av läxan jag nämnde i ett tidigare inlägg, den om att inte ta ut segern i förskott. Mina sista krafter går åt till att hålla tyst om det, inte ens Amir vet något. Även här avreagerade jag mig på Ana för let’s face it, jag har svårt att hålla inte med information som jag inte svurit absolut tystnad om. Nu vill magen ha mat. Aaaamiiiiir!

Tyckte det var en passande bild just nu ;)

Väldig seg söndag på Samarkand. Kundflödet var jämt men med ett fåtal kunder. Alla tycktes dock antingen vara på dåligt humör eller tro att de har humor. En kille (vuxen) skulle köpa en suspensoar och säger något i stil med ”den har vuxit så jag behöver en ny”. Okey… En annan skulle reklamera ett par vinterstövlar och slänger upp ett par som var fulla med snö och geggamoja (Ana – ha ha geggamoja). Mumlade ett par väl valda ord medan jag letade efter papper att torka upp kladdet med. Men proffsig som jag är märker aldrig kunderna vad jag tycker och tänker om dem. Mina tankar kring mina arbetskamrater däremot…

Tack och lov jobbade jag med två roliga tjejer så vi skämtade till det lite så tiden gick. En annan rolig grej som en av tjejerna sa var att hon skulle hem och se Saw 6. Jag fattade inte riktigt vad hon menade och undrade om hon pratade om någon ”erotik” film och i så fall vad som fattades henne om hon ansåg att det var ett passande samtalsämne. Jag var som tidigare nämnt rätt trött efter min kväll/natt på Youtube så missförstånden var många idag, alltför många.

Nä nu ska jag nog dra tillbaka mig. Det får bli en dusch sen krypa ner i sängen. God natt på er.  

Som ni ser i inlägget tidigare var jag lite på Youtube igår kväll. Fia nämnde serien Hipp Hipp och jag var bara tvungen att kolla lite. Fanns inget bra på tv så jag tittade på några klipp. Det ena ledde till det andra. Från Hipp hipp till skrattande bebisar, plötsligt var jag inne på fiske och kollade på stora monster gäddor. Därefter kom jag fram till klipp med mega hajar, vilket i sin tur ledde andra monster stora djur. Slutligen kom jag fram till ett klipp om konstiga djur som spolat upp på strand efter tsunamin som slog Asien 2004. Från Hipp Hipp kom jag alltså till ämnet tsunamin. På ett sätt är det intressant att se detta fenomen, men samtidigt var det så hemskt att se egna ”hemmavideo” från den dagen. Det var som att titta på en skräckfilm och jag låg i sängen och typ skrek: spring, ser ni inte att vattnet kommer. Plötsligt kommer Amir och ska lägga sig och blir helt chockad över att JAG är vaken klockan ett på natten. Shit, vart tog tiden vägen?

Jag hade bestämt mig för att vakna lite tidigare idag för att hinna slappa lite innan jobbet och det gjorde jag också. Tog sovmorgon i går då jag sov till halv tio. Kan ju inte riskera att vända på dygnet igen. Jobbar till fem idag, sen ska jag köra hem bilen till Sandsbro, skriva färdigt uppgiften och maila in den. Sen kan jag nog slappa lite igen innan läggdags. Ha en trevlig söndag!