I morse följde jag med A till arbetsförmedlingen. Han fick en ny handledare och jag måste säga att det var den bästa jag stött på hittills. Det jag kom att tänka på är att handledare på arbetsförmedlingen inte är helt olika lärare. Vi har alla ett ”uppdrag” från regeringen att följa, oavsett vad vi tycker om det. Man kunde se på honom att han tyckte vissa saker var mindre bra men som handledare har han inget val, han måste säga som det är och lämna personliga åsikter vid sidan för att behålla sin professionalitet. Samma sak med oss lärare, vi har en massa styrdokument att följa oavsett vad vi tycker om innehållet. Men det är inte alltid lätt. Det är tyvärr så att A når punkten då han måste ta jobb i en annan stad, kommun, ja till och med ett helt nytt landskap om det erbjuds. Jag råkade yttra något i stil med ”vadå flytta?”. Handledaren tittade på mig och sa att det blir jobbigt för familjer, men vad gör man.

Reinfeldt styr without mercy. Skulle vara intressant att göra en dokusåpa där herr statsminister får leva på samma villkor som en arbetssökande. Att få känna frustrationen av att söka tusen och åter tusen jobb utan resultat (ok där överdrev jag, så många jobb finns det inte i området). Att tvingas till löjliga program som på något sätt ska ”hjälpa” en att hitta jobb. Har även hört att vissa måste söka minst 5 jobb i veckan. Det är en stoooor utmaning med tanke på vilka jobb som läggs upp idag. Om A hittar 5 sökbara jobb i månaden så är det en BRA månad.

Jag är väl medveten om att många inte vill arbeta. Jag har själv stött på en del som hellre slappar hemma och cashar in över 10 000 kr än att gå och jobba. Men alla är inte sådana, varför tillämpa en sorts kollektiv bestraffning där villkoren försämras i hopp om att få upp ”latmaskarna” ur soffan? Varför inte göra en mer djupgående individuell utredning på varje arbetssökande och därefter avgöra vilka som är oengagerade och vilka som verkligen försöker att hitta ett jobb? Jag är inte särskilt politisk insatt, inte heller insatt i vad som är möjligt och omöjligt att genomföra på arbetsförmedlingen. Men detta kan inte vara lösningen. Känns som om detta är ett ämne som kan diskuteras hur långt som helst och jag kanske har fel eller har missat andra synsätt på det hela så reagera inte för häftigt med åsikter. Detta inlägg är mer spontana tankar jag har just nu.

En sak som chockade oss idag var att när vi steg i på arbetsförmedlingen så blev vi mer eller mindre påhoppade av desperata anställda. Asså det går inte att beskriva hur det var. En massa anställda gick runt och högg tag i alla som kom in och frågade ”är du X”? Vi sa direkt att Reinfeldt nog börjar få panik inför valet i höst och har tagit fram piskan på arbetsförmedlingen. För bara någon månad sen fick man ta en kölapp och sitta och vänta en bra stund innan man fick mänsklig kontakt. Reinfeldt har nog panik nu över att hans drastiska åtgärder inte åstadkommit så mycket som han trott.

En annan chockande insikt var att arbetsförmedlingens så kallade praktikplatser (hade ett finare namn of course) gör att arbetsgivare hellre tar in en som ”jobbar gratis” och sparkar redan anställda. Alltså byter ut en redan anställd mot en arbetslös praktikant som kommer till arbetsplatsen med hopp om ett arbete så småningom. Ytterligare en plan som gått i bakslag.

Så här nära midnatt verkar det vara en rolig idé att lägga till en frågelåda. Nu är jag en ”äkta” bloggare, ha ha.  

Tack för idén Tessah! (http://tessah.blogg.se/)

Hej då Fia! Kommer att sakna dig jättemycket. Lycka till med allt i Uppsala.

Jag har precis kommit hem efter en kväll med tjejerna från Ur & Penn. Vi träffades hos Hanna och åt lite tacos med massa skitsnack vid sidan om, ha ha. Mumsegott var det. Efter det spelade vi lite ”Helt överens”. Har ni inte spelat det så rekommenderar jag verkligen detta spel på fester. Ska se om den finns med på Akademibokhandelns reautbud imorgon. Slutligen körde vi den obligatoriska Youtube-rundan. Här kommer några roliga tips att titta på. He he, lite Kinderöverraskning över det hela… ni vet inte vilken överraskning som döljer sig bakom länkarna. Jag bjuder på spänningen, chokladen får ni fixa själva ;)

http://www.youtube.com/watch?v=lj-x9ygQEGA

http://www.youtube.com/watch?v=pcNJEBgaaA0

http://www.youtube.com/watch?v=TGCNEpvrHPk

http://www.youtube.com/watch?v=ikTxfIDYx6Q&feature=fvst

http://www.youtube.com/watch?v=sDXB9cNdmqk

http://www.youtube.com/watch?v=A997EJtK6Gg <-- Fia, detta är Kate Ryan videon jag pratade om. Den var inte så rolig andra gången om.

Har ni tips på rolig Youtube-material så tell me!

Stor kram Fia, och alla andra of course, men mest Fia!

Visst kan man ha dåligt minne och glömma saker. Men ibland undrar jag om det är normalt att glömma som jag gör.

Ex: Jag har precis gjort färdigt en uppgift och ska gå till jackan för att hämta mitt USB-minne. Reser mig från sängen, går tre meter och stannar upp. Varför gick jag ur sovrummet? Vad var det jag skulle göra? Mina tankar är följande: jag satt vid datorn, varför reste jag mig upp, kanske kommer på det om jag ser vad jag gjorde på datorn. Jag vänder mig om går två meter och då kommer jag på det. Just det, spara uppgiften på USB-minnet.

Tänkte jag skulle försöka bli lite klokare i frågan med Googles hjälp. Det första som dyker upp är ”Glömska kan vara en sjukdom”… Så nu ska jag ta och sjukskriva mig själv ett par dagar.

Idag har jag åkt buss en hel del och det innebär ju att man snappar upp ett och annat. Bland annat har jag fått lära mig att man pratar kanadensiska i Kanada (?!?). Personen som informerade mig om detta går på universitetet (scarey).

Busschauffören var inte alls uppmärksam, dessutom hade han väl någon dag kvar innan pensionen. Han körde förbi två busshållsplatser där folk stod och väntade och glömde stannat tre gånger. Eftersom det är stora snövallar överallt fick han backa tillbaks så folk kunde gå på/av bussen. Tog sin lilla tid att komma fram. Dessutom körde han hela tiden in i snövallarna i svängarna. Jag förstår att det är trångt nu, men lite otäckt är det allt.

En cool grej var en mamma och hennes dotter som hade en liten konflikt redan när jag klev på bussen. Det hela tycktes handla om att flickan ville gå runt i bussen och mamman sa att man måste sitta still på bussen. Flickan gnällde och grät och försökte komma loss. Mamman höll fast henne och förklarade att så får man inte göra. Till slut sa hon om du inte slutar så hoppar vi av och går sista biten. Jag tänkte för mig själv ”yeah right” att du gör. Men hör och häpna hon höll sitt ord. Vid nästa hållplats drog hon ut flickan och lät henne ligga på knä i snön och gråta. Det finns visst några enstaka föräldrar som är konsekventa. Härligt att se!

... underlättar knappt planerna inför Beach 2010...

Det är inte varje dag man får hålla i en nyfödd bebis. Jag befann mig i ett lyckorus när vi hälsade på A:s bror och hans fru på BB idag. Där fick vi även träffa deras lilla flicka. Hon var så söt och vilken tur vi hade, hon vaknade några få minuter efter att vi kommit. Undra om A klämde lite på henne för att väcka henne, ha ha, lika bra hon vänjer sig nu vid oss. Vi gillar nämligen att plåga barn, ha ha.

Nu är jag hemma igen och borde ta tag i pluggandet. Lyckan är över med andra ord. Men jag är lite irriterad också. Vi hade en uppgift som skulle skickas in i torsdags så de andra i gruppen kunde ”granska” den. Det var bara jag och en till som skickade in den i tid. På fredag eftermiddag blev jag irriterad och skickade ett mail till alla i gruppen där jag sa att om inte deras uppgift kommer snart kommer jag inte hinna titta på den. Jag gillar inte tanken på att behöva plugga en helg på grund av några andras slarv. Konstigt nog var båda sjuka och ingen av dem kom på att de kanske skulle meddela oss att de är sena med uppgiften. Jag har också varit dålig i två veckor nu. Att jag kommer efter i de enskilda uppgifterna är ju min ensak, men när andra är beroende av en så kan man väl i alla fall skicka ett mail och meddela en eventuell försening. Är så trött och har haft huvudvärk hela dagen. Men jag får väl försöka hitta ork att titta igenom deras uppgifter så det blir ett någorlunda vettigt seminarium imorgon.

Stort grattis till Ellen som fyller hela 23 år idag. Som present har jag lovat att försöka smälta bort allt snö med positiv eller negativ energi (vilket som fungerar bäst får vi se) så Ellen kan få en icke-vit födelsedag. Det har snöat sjukt mycket i natt och det verkar inte vilja sluta.

Vaknade i morse klockan sju av att Amirs mobilen ringde. Vi fick beskedet och att det senaste tillskottet i familjen nu har kommit. Vi blev så glada och satt och småpratade lite i sängen. A var trött och ville somna om. Trodde han ja. Dröjde inte länge förrän telefonen ringde igen. Ryktet spred sig och självklart ville övriga i familjen prata med varandra om morgonens händelse. A är fortfarande positiv till att få sova någon timme till. We’ll just see about that. En hälsning till sjukhuset dock: dumma er och ert besöksförbud på BB! Våra traditioner är ju att familjen invadera sjukhuset när någon har fått barn, oavsett om de nyblivna föräldrarna vill det eller ej, haha. Sen när den nya familjen kommit hem är det dags för en invasion till. Undra hur lång tid det tar innan vi kan se bebisen på Webbisar?

Ytterligare en dag på ”fredags-jobbet”. Idag var vi mest ute och barnen var självgående. Det gav mig tid att observera dem. Tänkte att jag kanske kan lära mig ett och annat. Det jag lärde mig var att är man inte rättvis och konsekvent så faller allt samman. Tyvärr var det inte barnen som lärde mig detta utan lärarna. Men borde inte alla lärare veta detta? Jag vet inte vad som hände idag, men barnen var totalt oroliga och… ja, lite jobbiga. Deras beteende var extremt smittsamt. Plötsligt var hälften i uppror. Källan till det hela är enligt mig otydliga instruktioner och förväntningar på dem. Det som ett barn absolut inte får göra kommer ett annat barn undan med utan problem. Oftast är det den lilla syndabocken som ”brukar” vara ”jobbig” som får skulden trots att barnet är skuldfri just då. Oftast är det den ”extremt jobbiga” som kommer undan med saker och ting för han/hon ställer till med ett j***a liv som ingen orkar konfrontera.

Ex: barnen fick inte gå till ett visst område. En pojke gjorde det som en lek vilket självklart startade en kedjereaktion och ytterligare tre till följde honom. En av dem var vår lilla ”syndabock” som fick sig en rejäl utskällning, medan de andra fick en tillsägning. Några minuter senare kom den ”extremt jobbiga” till området och jag tror, bara tror, han ville provocera och få en reaktion. Ingen sa något. Plötsligt var hälften av barnen där och lärarna bara tittade på.

Nä fy vad orättvist. Inte undra på att barn ibland flippar ut och är okontrollerbara. De vet ju inte vad som gäller och vi är otydliga med att förklara och dra gränser. Skärpning ute i skolan/förskolan!! Å andra sidan kanske alla hade en dålig dag… får man ha dåliga dagar när man arbetar med barn?

Vaknade imorse klockan 8 av att jag tyckte det rörde sig i fönstret. Det var något jag såg i ögonvrån, men blev inte klok på det. Till slut samlade jag kraft och vände mig om för att mötas av ett främmande ansikte i fönstret. Låg stilla ett tag och stirrade ut, klappade lite lätt på A och sa att han måste titta ut. Han skakade på huvudet. Jo du måste, det är en man utanför. Utanför vårt sovrumsfönster på tredje våningen hade en man hissats upp i en lyftkran för att ta bort snö och istappar från taket. Jag sprang upp och stängde persiennerna som var lite mer öppna än stängda, men i en sådan vinkel att han kunde titta ner och in, och jag kunde titta upp och ut. Det är tredje gången något liknande händer.
 

Bild från i höstas taget från vardagsrummet


Dagens mål är att skriva färdigt åtgärdsprogrammet och maila in den. Är fortfarande hängig och omotiverad. Hoppas att barnen kan pigga upp mig imorgon och ge mig lite lust att ”leva vardagen”. Min morfar och A fyller snart år så vi ska ha en lite fest för dem på lördag. Måste bli på G till dess.

Jag har en sån där period igen när jag inte riktigt vill ägna så mycke tid åt skolarbetet. Vet inte vad de beror på. Det enda jag vet är att nu gäller det att kämpa mer än någonsin för att få saker och ting genomförda och inte komma efter. Jag har varit lite dålig sen förra veckan så orken finns inte riktigt där. Lusten tycks också ha minskat. Ett tips till er som känner igen er är att göra upp små små mål varje dag. Att uppnå små mål är bättre än att inte uppnå några mål alls. Dagens mål var att läsa färdigt ett kapitel i en bok samt att påbörja en skrivuppgift som skulle varit inne i söndags. Jag fick extra tid på mig då jag varit sjuk. Totalt tog det 1, 5 timme att nå målet, vilket är otroligt lite tid att ägna en dag när det gäller studier på Universitetsnivå. Men som sagt, det är bättre än inget alls. När motivationen kommer tillbaks har jag inte lika mycket att ta igen. Morgondagens mål är att läsa igenom det jag skrivit idag och se om jag vill ändra något. Jag ska dessutom titta över litteraturen inför nästa uppgift som handlar om åtgärdsprogram. Detta har jag redan gjort tre gånger så jag är lite mer positiv inställd till den uppgiften. Jag känner redan nu att jag kan utöka målet lite till.

Så dagens tips är alltså att sätta upp små delmål tills motivationen hittar sin väg tillbaks.

bild från http://www.tmcm.com/comics/tags/motivation

De senaste dagarna har jag bloggsurfat som aldrig förr. Jag kom i kontakt med två hemsidor, Bloggtrafik och Mer-traffik. Jag registrerade mig på dessa sidor utan att riktigt ha klart för mig vad det egentligen innebär. Skulle väl mer ge Ana poäng eftersom hon ”värvde” mig. Dessa två sidor ”hjälper” en att få fler besökare till sina bloggar. Först tänkte jag: hmm spännande, fler människor att hjärntvätta, nej jag menar påverka och inspirerar med mina tankar och åsikter.

Jag anmälde mig som sagt till båda sidorna och påbörjade bloggsurfandet (som jag tycker är ett passande namn). Resultatet av detta (förutom fler besökare) är alla kommentarer från folk som gör reklam för sina bloggar. Jag känner att detta ger mig absolut ingenting. Jag har dock fått några ”seriösa” kommentarer och det är rätt kul att få diskutera sina inlägg och få andras synpunkter. På ett sätt känns det lite konstigt att ha främlingar som läser inläggen, men å andra sidan är det lite underhållande att se andras bloggar och vad de innehåller. Majoriteten består självklart av ”fjortisfasoner” som jag bara inte orkar med. Jag har hittat en och annan blogg som liknar min lite och som tar upp lite mer intressanta saker att läsa om. Det finns dock en genomgående trend i bloggträsket, saker och ämnen man tydligen bara måste ha med i bloggen:

• Så kallade egobilder där alla plötsligt är professionella fotografer och/eller fotomodeller. Jag blir dock lite mörkrädd när jag ser tjejer mellan 12-16 som sminkar sig kraftigare än en dragqueen som försöker dölja sin skäggstubben. Vi snackar om söta tjejer som tycks ha blivit av med det oskuldsfulla de fortfarande borde ha i den åldern. Däremot tycker jag det är spännande att se hur kreativa vissa bloggare är när det gäller fotografering.
• Ursäkter kring faktum att de inte bloggat sen igår (?!?) är ett måste. Att göra inlägg bara för att göra inlägg är så meningslöst och tråkigt att läsa. NEXT!
• Beklagande kring hur mycket skolan ”suger”, speciellt nu när de skriver Nationella prov.
• Det är inne att kalla sin partner för ”Babe”.
• Och slutligen… många företag/egen företagare använder bloggen som reklamsida. Mycket smart, ännu smartare att registrera bloggen på de två sidorna. Gratis reklam med andra ord. Riktigt smart måste jag säga.

Blir du lätt uttråkad och har inget att göra? Gillar du att sitta framför datorn? Har du en blogg? Då kommer lösningen för dig här:

http://www.mer-trafik.se/cgi-bin/ref.cgi?r=allicia

Gå med idag och du får en massa besökare till din egen blogg, utan extra kostnad.

Jag har en bekant som jobbar på Drivkraft i Växjö som är i "akut" behov av en SFI lärare. Det är ett vikariat på två veckor och det är heltid. Jag vet inte exakt när det börjar men snart. Hör av dig så fort som möjligt till Irena på 076-8820455. Jag hade själv tagit det om det inte vore för att det krockar med mina befintliga jobb.

Dock från oväntat håll och som ett sms från bästaste kompisen, men jag är glad ändå! Tack sötis, nu får jag en bättre placering i "alla hjärtans dag tävlingen".

Får väl följa strömmen och poängtera hur onödigt det är med alla hjärtans dag eftersom kärlek ska man visa varje dag. Åh vad sockersött det där var och kanske till och med politiskt korrekt (?!?) Som jag ser det så är alla hjärtans dag en tävling i vem som har den mest romantiskaste partnern. Jag kan ju meddela att i den tävlingen hamnar jag på en bottenplacering. Folk gillar verkligen att skryta med vad de fått i present och vad ens kärlek har gjort för en. A var väl lite romantisk av sig under de 3-4 första åren av vårt förhållande och överraskade med en och annan ros och hemmalagad middag. Men som jag brukar säga (för jag har inget val, haha) vill man ha romantik så kan man väl fixa det själv. Det romantiska är väl att dela en intim (sluta tänka snusk för så menar jag inte) och fin stund. Om jag har fixat en mysig middag med levande ljus överallt så är det väl lika trevligt som om det hade varit A:s initiativ? Fast å andra sidan hade det ju varit trevligt med en sådan överraskning då och då. Det liksom sveper mattan undan fötterna på en på ett trevligt sätt. Alla vill vi väl att vår partner ska bekräfta sina känslor för en med ord och/eller handlingar, eller är vi då bara patetiska och osäkra på förhållandet? Järnspikar vad jag är illa ute i så fall. 

En sådan här söt sak önskade jag mig alltid när jag var yngre, men fick den inte. Så vem har vunnit ”alla hjärtans dag tävlingen” i år? Tell me…

Då har bloggen fått sig en renovering. Nu är jag trött, det tog ett par timmar att fixa och trixa. Så här länge har jag nog inte varit uppe på länge. Trevligt att se att midnatt fortfarande existerar ;) Hoppas ni gillar den nya designen.

Stort tack till http://bloggdesign.nu/

Ja, det sammanfattar min dag rätt så bra. Många av barnen var lite sjuka idag och hade härliga snoriga näsor, tyvärr var det den trögflytande varianten man nästan måste dra ut. Äcklad? Nej då, jag tänker så här nämligen: om man inte snyter dem så kommer snoret garanterat att hamna någon annanstans som på deras kläder eller händer. Eftersom jag gärna kommer barnen nära så riskerar jag att komma i kontakt med deras kläder eller händer. Alltså kommer snoret med tillhörande bakterier att hamna på mig om inte näsorna snyts. Clever va?

Ute var det hur kallt som helst. Vinden var kylig och det gjorde ont i ansiktet. Barnen ville åka pulka och det ville jag med. Men de små ehh… änglarna tog alla pulkor och jag fick nöja mig med att titta på och försöka undvika att någon råkade ut för tusen hål i nacken.

En cool grej från idag var att jag tog åt mig av det jag läst i ”Relationskompetens i pedagogens värld” och tillämpade det på barnen, med stor framgång vill jag säga. Det går inte att vara enväldig härskare med barn. De måste få veta att deras önskemål, behov och vilja tas på allvar, men att det inte alltid går att genomföra. Nyckelordet är KOMPROMISSA! Exempel: en liten tjej ville plötsligt måla när det var dags att äta frukost. Jag tog mig an henne och sa att vi ska äta nu, du kan måla sen. NEJ! Först tänkte jag att nu får jag inte backa, nu tar jag tag i detta och det får ta den tid det tar. Försökte igen med att du kan måla sen och försökte ta av henne förklädet. Tjejen totalvägrade och intog direkt försvarsinställning (man kan ju bara ana vad hon varit med om tidigare). Försökte med att jag ska lägga undan förklädet så ingen annan tar det så får hon måla efter maten. NEJ! Då tänkte jag ok, inga mer ord utan bara handling (Super Nanny taktik, som faktiskt fungerar rätt bra på barn man känner bättre). Då börjar hon vrida och vända på sig och jag insåg att ett utbrott är på väg. Minns inte exakt vad jag sa men jag tänkte att nu får vi mötas halvvägs så jag sa att om hon inte vill ta av sig förklädet så får hon väl äta med den på. OKEJ! Men halvvägs till bordet tog hon av sig förklädet. Hade tre liknande ”fall” idag och det blev bra resultat av det hela.


Min teori just nu är att barnen behöver en jämn blandning av att höra ja och nej som svar på deras önskemål.Bara nej gör att de låser sig direkt oavsett vad man säger. De måste nog få känna att de bestämmer lite, fast de egentligen inte gör det. Man kan som sagt ”lura” små barn och få dem att tro att de bestämmer. Jag brukar alltid göra så med min kusin. Hon får två val och väljer själv vad hon vill. Visserligen ska båda valen genomföras, men det vet inte hon just då.

Jag kan ju i alla fall säga att jag älskar mitt nya jobb. Ser verkligen framemot fredagarna, även om det är jobbigt att vakna tidigt och ännu jobbigare är det att jag inte kan namnen på alla barnen än. Jag har en mycket bättre kontakt med barnen jag kan namnen på och kan använda det i samtal med dem. Men det kommer väl.

Snart är det Let’s Dance som gäller. Fram till dess ska jag slappa framför datorn. Trevlig helg!

Då jag numera börjar jobba 7.30 på fredagar får jag lite smått panik på torsdagskvällen över hur jag ska somna tidigare så jag orkar vakna tidigare. Idag har jag testat att ta ett varmt bad och druckit lite ”bedtime tea”. Nu har lag precis lagt mig i sängen och ska varva ner. Sen klockan tio är det tänkt att jag ska släcka lampan och försöka somna. Just nu tänker jag på hur kul det ska bli att äta frukost med en tvååring bredvid mig samt ytterligare fyra barn vid bordet. Tvååringen kan typ inte göra annat än att dricka och stoppa mat i munnen, men helst ska jag mata honom med en macka. Samtidigt ska de andra barnen ha hjälp med mackorna, filen och flingorna och annat som hör till frukostbordet. Då och då ska jag hinna stoppa något i min mun också. Det sjuka är att jag trivs så mycket i den miljön, alltså när det är fullt upp och alltid något att göra. Att veta att när jag är klar med ”detta” så väntar ”det där”. De flesta klagar över att de inte har någon matro, själv undrar jag va f*n man ska ha matro till? När jag var yngre och var själv hemma med pappa då stod vi vid köksbänken och åt mat från en stor skärbräda i trä. Mamma hatade när vi gjorde så. Hon däremot är en ”sån där” som vill sitta vid bordet och äta i lugn och ro.

Just nu stör jag mig på muppen som håller i ”Kniven mot strupen”. Pojkarna ska ut och ”bonda”! Tack och lov för Gordon Ramsey. Där har vi en redig kock. Nä men nu tycks jag hoppa från det ena till det andra. Lika bra att göra slut på det hela annars kan jag lova att det blir flera minuters läsning för er. Men å andra sidan så har ni något att somna till…

Om inte det fungerar så rekomenderar jag:

Det finns även andra sorters te i samma serie, bland annat för att orka mer och för att stärka immunförsvaret. Jag brukar köpa dem på Ica Kvantum Norremark.

God natt.

Några skyller på PMS, jag skyller på förkylningar och andra tråkigheter. Har fått en kommentar som jag tyvärr inte kan/vill publicera eftersom den innehåller ”mindre fina ord”. Då jag fick klara anvisningar om att inte svara till hennes blogg får jag skriva här. Tack för dina ”fina” kommentar och lycka till med skolan och din personliga utveckling. Tror du har bevisat tillräckligt många gånger att svensklektionerna är något du INTE bör missa. BTW så bryr jag mig om andras utbildning och utveckling, även om min kommentar kanske var lite väl kaxig.

Jag hade kommenterat något om att hon inte alls kan allt och bör inte skita i skolan eftersom hennes grammatik i bloggen var sisådär. Jag vet att många inte bryr sig om hur de skriver i sina bloggar, men jag kan inte låta bli att störa mig. Bloggfenomenet är ju ett superbra sätt att få barn och elever att SKRIVA, något som de annars gärna undviker i skolan. Så tänkt på stavningen för er egen skull, det vinner ni på i längden. Har funderat ett par gånger på om jag som lärare på något sätt kan använda mig av bloggandet på svensklektioner, vad tror ni?

Nähä, tillbaks till vardagen! God morgon på er. Jag har ett par härliga timmar med tvätt framför mig. Sen kommer min lilla sötnos och den lite större sötnosen på besök. Funderar på om jag lite senare ska ta en promenad till stan och besöka ett solarium. Har inte solat solarium på snart två år.  Just nu är jag så trött på vinter och mörker och vill känna lite falsk solvärme mot kroppen.

Idag har jag pluggat väldigt bra. Jag kan varmt rekommendera boken Relationskompetens i pedagogernas värld. Det är en jättebra och intressant bok om vad som sker i en relation mellan ett barn och en vuxen (föräldrar, pedagoger mm). Boken tar även upp hur vi har gått från att lägga betoning på ”anpassning” till att fokusera på ”utveckling” samt hur denna förändring påverkar barn, föräldrar och pedagoger. Många aha-upplevelser kan utlovas.

Jag har en hel del tankar och idéer som jag ska börja testa på barnen i skolan på fredag. Det jag söker kunskap om just är hur jag ska hantera och medla i konflikter mellan barn som inte har det svenska språket med sig. Om två små barn bråkar och till slut börjar slåss, vem ska man ta tag i först? Som det är just nu (med deras svenska kunskaper) tror jag inte att man kan ta båda barnen och försöka medla mellan dem eller prata med dem. Jag tror man måste ta ett barn i taget och bara prata lite om det som hänt (utan att direkt ge någon skuld) så man visar att man bryr sig och ser barnet, även om de inte förstår vad man säger. Men samtidigt så tycker jag det är bra att de lär sig reda upp sina konflikter på egen hand. Jag brukar oftast bara ingripa om någon tar till våld. I förskolan ska barnen lära sig regler, rutiner mm. I gruppen där jag jobbar har alla barnen svenskan som sitt andraspråk vilket gör att kommunikationen försämras. Svenska barn är ju lite trotsiga av sig och svåra på det sättet, men här är det dessutom språket som brister.

Några förslag och funderingar?

He he, idag åkte jag med Ana till skolan och lekte ”nya studenter” för att se vad Novischmässan hade att erbjuda. Jag var inställd på en ny, stor och fin lärarkalender. Men nej då, det delades inte ut denna gång. Vi tittade runt lite, deltog i diverse tävlingar och fixade lite med skolsaker. Efter det tog vi bussen till stan där jag mötte upp Amir. På bussen fick jag dock bekräftat att jag är gammal. Jag tog upp min borste för att borsta håret lite, det blåste och jag kände att det var tovigt. Ana säger då något i stil med: Borstade du precis håret? Är inte det sånt som gamla tanter och gubbar gör med sin kam typ? Tack Ana! * Big smile*

Nähä, lite tv och sen sova. Imorgon får jag besök av Lojja och Angelica, alltså måste jag vila. Fick höra idag att lilla Angelica har börjat förflytta sig och måste ständigt övervakas. Hon vill även gärna ha hjälp med att gå, eller hon tror att hon kan gå.

I morse när jag vaknade hade jag en aning ont i halsen och kände mig så hängig. Misstänkte genast att nu är det en förkylning eller något annat es*kå*i*te på gång eftersom jag somnade tidigt och borde vara utvilad. Hade ingen lust alls att ta mig till skolan, men eftersom det var seminarium idag så hade jag inte så mycket val. På väg till skolan blev det värre. När jag väl var framme hade jag redan blivit mitt gamla vanliga elaka sjuka jag. Jag ÄR jätteelak när jag är sjuk. Vet inte varför. Väl medveten om detta satte jag mig långt ifrån de andra för att inte ”riskera” något. Som just nu håller jag på att explodera eftersom någon/något dunkar som fan någon våning ner. Snart ger jag mig ut i trappen och ringer på dörrar tills jag hittar källan till min ilska. Anyway, jag lyckades behärska mig rätt bra på lektionen trots att några gick mig otroligt mycket på nerverna, bland annat en av lärarna. Man fick ju inte en syl i vädret när vi hade diskussioner. Jag hade en kommentar följt av en fråga jag ville uttrycka, men efter kommentaren avbröt hon mig och började prata angående det jag sagt, så jag fick inte svar på min fråga. Som tur var kunde jag avreagera mig lite på Ana när hon ringde. Men bara lite, för halsen gjorde riktigt ont. Tur det, för Ana.

Nu ska jag fortsätta ligga här i sängen och tycka synd om mig själv. Självklart ska jag även tvinga Amir att tycka synd om mig och dalta med mig. Jag är som sagt ingen trevlig människa när jag är sjuk eller mår dåligt. Hurra för mig som ska jobba imorgon och hurra för dem som har äran att jobba tillsammans med mig. 

Har en nyhet att berätta, men jag ska försöka lära mig av läxan jag nämnde i ett tidigare inlägg, den om att inte ta ut segern i förskott. Mina sista krafter går åt till att hålla tyst om det, inte ens Amir vet något. Även här avreagerade jag mig på Ana för let’s face it, jag har svårt att hålla inte med information som jag inte svurit absolut tystnad om. Nu vill magen ha mat. Aaaamiiiiir!

Tyckte det var en passande bild just nu ;)

Väldig seg söndag på Samarkand. Kundflödet var jämt men med ett fåtal kunder. Alla tycktes dock antingen vara på dåligt humör eller tro att de har humor. En kille (vuxen) skulle köpa en suspensoar och säger något i stil med ”den har vuxit så jag behöver en ny”. Okey… En annan skulle reklamera ett par vinterstövlar och slänger upp ett par som var fulla med snö och geggamoja (Ana – ha ha geggamoja). Mumlade ett par väl valda ord medan jag letade efter papper att torka upp kladdet med. Men proffsig som jag är märker aldrig kunderna vad jag tycker och tänker om dem. Mina tankar kring mina arbetskamrater däremot…

Tack och lov jobbade jag med två roliga tjejer så vi skämtade till det lite så tiden gick. En annan rolig grej som en av tjejerna sa var att hon skulle hem och se Saw 6. Jag fattade inte riktigt vad hon menade och undrade om hon pratade om någon ”erotik” film och i så fall vad som fattades henne om hon ansåg att det var ett passande samtalsämne. Jag var som tidigare nämnt rätt trött efter min kväll/natt på Youtube så missförstånden var många idag, alltför många.

Nä nu ska jag nog dra tillbaka mig. Det får bli en dusch sen krypa ner i sängen. God natt på er.  

Som ni ser i inlägget tidigare var jag lite på Youtube igår kväll. Fia nämnde serien Hipp Hipp och jag var bara tvungen att kolla lite. Fanns inget bra på tv så jag tittade på några klipp. Det ena ledde till det andra. Från Hipp hipp till skrattande bebisar, plötsligt var jag inne på fiske och kollade på stora monster gäddor. Därefter kom jag fram till klipp med mega hajar, vilket i sin tur ledde andra monster stora djur. Slutligen kom jag fram till ett klipp om konstiga djur som spolat upp på strand efter tsunamin som slog Asien 2004. Från Hipp Hipp kom jag alltså till ämnet tsunamin. På ett sätt är det intressant att se detta fenomen, men samtidigt var det så hemskt att se egna ”hemmavideo” från den dagen. Det var som att titta på en skräckfilm och jag låg i sängen och typ skrek: spring, ser ni inte att vattnet kommer. Plötsligt kommer Amir och ska lägga sig och blir helt chockad över att JAG är vaken klockan ett på natten. Shit, vart tog tiden vägen?

Jag hade bestämt mig för att vakna lite tidigare idag för att hinna slappa lite innan jobbet och det gjorde jag också. Tog sovmorgon i går då jag sov till halv tio. Kan ju inte riskera att vända på dygnet igen. Jobbar till fem idag, sen ska jag köra hem bilen till Sandsbro, skriva färdigt uppgiften och maila in den. Sen kan jag nog slappa lite igen innan läggdags. Ha en trevlig söndag!

Ytterligare en dag i Sandsbro har passerat. Idag gjorde vi något som vi aldrig gjort förr. Pappa var lite orolig över snömängden som lagt sig på garagetaket. Han har dessutom hängt upp en massa saker från taket (inne i garaget). Han var inte säker på om taket orkade bära all den tyngd. Så vi tog fram stegen och klättrade upp och skottade snö från taket! Det var jättekul. Någon timme senare ser vi hur två grannar gör samma sak. Vadå trend-sättare!

God middag blev det. Entrecote med bakad potatis och svampsås. Mitt i alltihopa får jag höra att Melodifestivalen sänder sitt första avsnitt av hundra ikväll. Någon timme senare ringer Fia och undrar om jag ska titta och om vi ska titta tillsammans. Så nu sitter jag här hemma och har fått en anledning till att röja upp lite. Som jag tidigare sagt, det är tur att man får gäster då och då så man tar tag i städningen här hemma. Tack Fia!

Har inget direkt att skriva idag så för att undvika babbel så säger jag god natt och sov gott (efter melodifestivalen alltså).

När man är björn får man gå i ide. Man gör ingenting än sover i sex månader. Det kan jag stå ut med

Innan man går i ide ska man äta tills man storknar. Det kan jag också stå ut med.

Som björnflicka föder man sina barn, som inte är större än valnötter, medan man sover och vaknar upp till nästan vuxna, kramgoa björnungar. Det kan jag definitivt stå ut med.

Som björnmamma vet alla att man menar allvar. Man klipper till alla som bråkar med ens ungar. Om ungarna gör något olämpligt klipper man till dem också. Det kan jag stå ut med.

Som björn förväntar sig maken att man vaknar upp morrande. Han förväntar sig att man ska ha håriga ben och mycket fett på kroppen. Jepp, jag ska bli en björn!

(Gammalt mail från Malin)

-        Nej tack, jag dricker inte kaffe.

-        Nej tack, jag är inte sugen på te just nu.

Yttrar du dessa meningar inom skolan så kan jag lova att folk blir chockade. Det fick jag i alla fall uppleva idag. Första dagen på jobbet avklarat. Inte riktigt som jag har tänkt mig. Jag har nämligen hamnat på förskolan på fredagar. Barnen är jättesöta och gulliga, men oj vad svårt det att försöka kommunicera med små barn som inte kan svenska så bra. Det går liksom inte riktigt att ha en meningsfull ”tillrättavisning” när de inte har språket på sin sida. Jag gillar inte heller att låta saker vara olösta om det uppstår en konflikt mellan två barn, men vad gör man?

Dagen gick fort, det var inte särskilt ansträngande att vara där nere med runt 20 barn. Det var mer ansträngande att gå upp tidigt och börja jobba halv åtta. Det borde vara förbjudet att behöva gå till jobbet så tidigt. Vi var fyra som jobbade där idag. Dagens absolut bästa kommentar kom när jag sa till en tjej att vara försiktig så hon inte ramlar och slår sig. Hon svarar: nej då, jag ska ramla försiktigt. Barnen är så otroligt söta och det är kul att se och höra dem. Men jag känner att detta är ett jobb jag nog skulle tröttna på rätt fort. Jag vill ändå jobba med matte och svenska. När vi lekte med pussel då smög jag diskret in lite matteövningar i leken, så jag kan nog inte hålla mig borta från ”mina” ämnen. Får fundera ut fler sätt att lura i dem lite matte och svenska. Fast svenska, det har man egentligen med dem hela tiden. Jag säger ett ord eller en fras de känner till sen säger jag samma sak fast på ett annat sätt eller med andra synonymer. Man ser att de först stannar till, funderar och sen förstår att det är samma sak jag säger igen. Rätt coolt! Skulle vilja ta några och sätta oss på en lugn plats och jobba lite med språket. Får se lite längre fram när jag kommer in i det hela lite mer.

Jaha, då var det helg. ”Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmyyyys”. Let’s dance som står på schemat ikväll. Före och efter det är det tomt. Lite mat ska jag i alla fall få i mig nu. Vi hörs. BTW så rensade jag bland mina mail här om dagen och jag hittade en massa mail med diverse roliga saker jag tänkte försöka få upp här då och då. Håll utkik!

Take care, bye bye.

Nä, jag tänkte väl det. Amir fick skotta balkongen för att kunna komma ut och röka. Det blåste in mot balkongen igår så jag skojar inte när jag säger att det var nästan en halv meter snö där ute. Halva vänlistan på Facebook klagar på snön just nu och har fått nog hur mysigt det än är. Det är så typiskt, hade vi inte fått någon snö i år så hade man klagat på det. Sen när det väl kommer då får man nog. Ha ha, jag ska nog inte kasta sten i glashuset, har ju själv klagat ett par gånger men inte på snön direkt. Jag längtar så efter sol och värme.

Har inte så mycket att göra just nu. Har gjort färdigt veckans skoluppgift, läst all den litteratur jag har (nä nu ljög jag) och nu tittar jag på One Tree Hill. Senare ikväll ska jag på After Work med Stadium. Vi har tydligen varit så duktiga i december så vi får 150 kr att ha skoj för, så det blir Harrys. Vi får väl se hur det blir.

I går fick jag det efterlängtade samtalet från skolan jag skulle börja jobba på. Men samtalet var inte riktigt som jag hade tänkt mig. Hur som helst så blev det inget med det jobbet. Det lät som om några på skolan hade protesterat mot att ta in en extra person när de själva hade timmar att fylla till en 100 % tjänst. Giriga tanter! Men jag kommer i alla fall att få jobba fredagar hela dagen då en anställd vill vara ledig. Bättre än inget, men jag såg verkligen framemot jobbet jag mer eller mindre blivit lovad. Är så otroligt besviken och ledsen, men hey, vad ska man göra? Dagens läxa är alltså att inte ta ut segern i förskott. Ha, som om ivriga jag någonsin kommer att lära mig den läxan.

Nähä, dags att sluta deppa. Tänk på att:



Meddelade chefen på Ur & Penn att det inte kommer att krisa sig med min förmiddag jag har. Jag hade ju stor panik över hur jag skulle få allt att gå ihop med skoljobbet. Den biten verkar i alla fall ordna sig. Dessutom ska jag få lite fler timmar verkar det som eftersom en tjej ska flytta från Växjö. Ja ja, man får ta det man har och göra det bästa av det hela. Vem vet, längre fram kanske den där dörren jag väntar på äntligen öppnas för mig. Den som väntar på något gott… väntar ofta för länge, ha ha.

Tittar just nu på en dokumentär på Tv4 plus om barn i Kina som kidnappas och säljs. En man som förmedlar dessa köp yttrade precis att är man fattig så måste man ju sälja sina barn. Asså det låter så hemskt. Han får det att låta som om ”Jo men har man ont om pengar så måste man ju jobba”. Mannen hade själv sålt sin yngsta son. Hans äldre son kan inte ha det lätt, tänk att inte veta om ens pappa tänker sälja en också. Själv sa sonen att om pappa säljer mig kan jag hitta tillbaks hem för jag är äldre än min lillebror var. Varför skaffar man barn om man är fattig och vet med sig att man absolut inte har råd med det? I Kina lär det knappast vara svårt att få tag i preventivmedel med tanke på deras ett-barns-politik. Normalt gillar jag inte folk som kommenterar och har åsikter om sådant man inte har en aning om, sådant man bara inte kan sätta sig in i. Men jag kan för allt i världen inte förstå detta. Egentligen är det kanske samma sak som en adoption, men att tjäna pengar på att ge bort sitt barn verkar lite fel. Hur kan en annan familj medvetet köpa ett stulet barn som är ett par år gamla?

Usch det gör ont i mig att se de ledsna föräldrarna som blivit av med sina barn. Det är så mycket fel med denna världen. Man blir galen när man tänker efter på allt det onda som förekommer. Vad människor gör mot varandra.

Det är bara till att bita ihop och bege sig till bussen och jobbet. Här kommer lite härliga vinterbilder, men nu får det vara nog med snö!

Yes, en månad närmare våren och värmen. Snart är vi där! Tyckte mig ana en viss skillnad i soluppgången imorse. När klockan ringde vid halv åtta var det faktiskt inte bäckmörkt ute. Härligt härligt!

Skola idag. Har haft en mycket intressant föreläsning med Ulla Gadler, den fjärde för mig. Hon är väldigt bra som föreläsare. Hon vill utmana ens tänkande och det gör hon också. Jag har i alla fall fått mig en ny funderare. Jag har insett att det är så otroligt viktigt att skapa relationer till alla elever man har. Man kan säga att undervisningen består av två delar, dels den självklara kunskapsbiten, men den andra delen, som tyvärr tycks komma sist ibland, är den sociala delen. Jag har nu bestämt mig för att när jag börjar jobba ska jag lägga en hel del tid i början på att lära känna mina elever. Om jag känner dem och de känner mig kan vi skapa en relation som ger dem inre trygghet, vilket i sin tur skapar motivation att komma till skolan och slutligen lusten att lära och tillägna sig dessa två delar. Dessutom får eleverna en förebild i hur en bra relation ska vara och hur man ska bemöta och behandla varandra. Två flugor i en smäll! Genom att lära känna mina elever kan jag kanske lättare ta fram alternativa arbetssätt och metoder som passar dem.  Jag ska försöka att inte känna stress över att det är så mycket som ska läras in på kort tid. Jag tror att om man har relationen avklarad och alla känner sig trygga i skolan så flyter kunskapsbiten på mycket bättre. Oj, låter som en uppsatts det här, ha ha.